När allting är ett enda härligt kaos
I fredags, för snart en vecka sedan, var jag så stressad att jag bara grät. Jag bröt ihop av minsta lilla. Vi skulle tömma hall, kök, tvättstuga och badrum men allt gick fel hela tiden. Adam prioriterade jobb och hjälpte inte till, barnen ville inte sova, lådorna tog slut, jag förlade sopsäckarna, vi blev akut tvungna att flytta ut ur kontoret men blev förhindrade av ett kulturevent på innergården så dyrbara timmar som skulle lagts på huset lades på kontoret. Just det ja - Adam skulle ha ordnat att vi flyttade ut redan på fredagen, men det hade han glömt. Sedan blev bägge tjejerna förkylda. Jag grät och grät och grät, sprang runt, var så virrig och stressad att jag inte klarade av något alls istället. När jag gick till sängs den kvällen hade jag lyckats packa badrummet.
Men sedan kom lördagen och Ada hjälpte till. Han ordnade boende, tog barnen på äventyr så att jag fick röja fritt. Vi fick barnvakt hela kvällen och sov över hos hans mamma. Det blev så mysigt, och stressen började så sakta sjunka. Vi låg efter med allt, men nu var det ändå för sent och det var bara att acceptera hur det låg till.
Pä söndagen var allt packat och vi började riva. Efter ett snack med byggfirman beslutade vi att skjuta upp deras ankomst. De kom förbi och tittade lite snabbt på måndagseftermiddagen och vi gjorde upp en plan. Eftersom att tjejerna var förkylda fick vi skjuta upp inspelningen vi skulle haft på fastlandet, och Adam fortsatte att riva medan jag vabbade och körde vändor till tippen med tjejerna sovandes i bilen. Vi flyttade in i Adams pappas sommarstuga på söndagen och jag har tillbringat kvällarna med att barnsäkra den. Plocka bort saker våra små monster skulle ha haft sönder eller skadat sig eller varandra på. Skruvat fast hyllor. Plockat upp saker vi haft med oss.
Vi kommer att leva väldigt spartanskt tills att renoveringen är över och jag älskar det, faktiskt, för vi kommer att uppskatta huset så mycket mer efter tiden i stugan. Att handdiska, gå utomhus för att gå på toaletten och inte kunna dricka kranvattnet - det hade jag aldrig velat stå ut med som vardag, men här blir det en mysig kontrast. Man kommer uppskatta det nya så mycket mer. Och stugan är helt underbar, på sitt eget vis. Här tillbringade jag flera romantiska dagar med Adam första gången jag var på Gotland, och den har ett romantisk skimmer för mig tack vare det. Men sedan är det utsikten. Jag älskar verkligen läget. Jag har så många vackra minnen från solnedgångarna vid stugan.
Nu har jag ont i halsen jag också. Sagas fel! Lillsnuttan har näsa som en fontän just nu och gnuggar gärna in den i mitt nylle. Hon bits massor just nu förresten - men bara mig och Livia. Alla andra lämnar hon ifred. När hon biter mig i näsan och hakan passar hon på att gnugga in snoret på mig med. Ungar, alltså. Man vet att det är kärlek när man inte har något emot att en snorig unge torkar nyllet mot ens haka. Man tvättar sig bara och hoppas att man inte blir smittad. Men nu har jag alltså ont i halsen, så imorgon kommer jag hålla mig hemma. Jag hoppas att det inte blir värre, för i helgen ska jag knacka bort allt kakel och på måndag börjar vi bygga upp vårt hem igen!
Så här såg det ut i morse. Men för varje timme som går slits mer och mer bort! Det har gått bättre än vad jag väntat mig. Inga oväntade dolda fel har hittats, men alla dolda fel jag gissade stämde. Till exempel:
1. Övervåningen har inga bärande bjälkar och hölls uppe enbart av karmen på fönstret som lämnats kvar i gamla ytterväggen/köksväggen. Bjälken som skulle avlastat och burit upp var kapad. Tack och lov att vi ändå tänkt byta bjälke där! Imorgon åker stöd upp som kan bära upp resten av huset tills bjälkarna åker in nästa vecka,
2. Elen var feldragen och flera kablar och fästen så torra att de föll ihop när elektrikern öppnade upp väggen. Det hade kunnat börja brinna när som helst och det var ett rent under, tyckte elektrikern, att det ens kom el igenom så att det fungerade. Det borde ha blivit kortslutning och strömavbrott för länge sedan.
3. Det var mycket riktigt trägolv i vissa delar av köket. Delar av det är ruttet och bjälklaget ska göras om. Men det var tre lager golv, och vissa brädor är i superfint skick och vi har tagit till vara på dem!
4. Det fanns ingen isolering alls i ytterväggen.
5. Gamla ägaren hade byggt av allt möjligt och sparat allt gammalt under, så vi hittade som sagt 3 lager golv, 7 lager tapet, panel, fönster och ytterpanel, samt gamla eluttag och pantburkar. Vi kommer gjuta nya plintar imorgon och försöka göra ett golv i en nivå istället för tre/fyra, som det var innan. Och ha isolering under golvet, för det var det inte heller.
Jag är sjukt glad att vi började renovera innan huset rasade eller brann upp. Sjukt glad! Jag har aldrig älskat vårt hus så mycket som nu. Det känns som att vi gör huset en jättetjänst a la kirurgiskt ingrepp och organbyte istället för den hjärt- och lungräddning det levt på förut.
Vilken tur att det inte var allvarliga angrepp. Lyckliga ni! Få göra exakt som man vill ha det. Jag älskar renoveringar så följer er med tindrande ögon och avundsjuka suckar 😀