När Annie...

Jag hittade den här bilden på datorn, den hade hamnat fel. Jag kan inte förstå hur tiden går så fort numera, den liksom ökar lite för varje år som går? Det här är Saga, inte ens ett dygn gammal och skitsur över att bli påklädd för första gången. När jag ser bilden känns det som om bara några timmar har gått sedan dess. Ändå är det en hel livstid sedan: Sagas livstid. 

 

Jag sitter och bråkar med min dator. Jag har deadlines nu varannan helg framöver med sommarens bröllop. Men det känns som om jag alltid har otur när det kommer till redigering. Jag skulle leja bort delar, men företaget jag anlitade var helt enkelt inte bra nog, så nu gör jag det själv. Och oj, vad det krånglar. Datorn är seg, programmet buggar och jag kan inte exportera ut vissa bilder alls. Jag känner mig som Saga på bilden: liten, ilsken. 

 

Men tack och lov förstår paret. Det har bara varit några sådana veckor just nu. Bordet jag sålde på Bukowskis är åter ute på försäljning, för köparen betalade aldrig. Adam hade sönder hallgolvet så nu behöver vi byta det också, och ytterdörrarna behöver också bytas. Helt plötsligt +30K vi inte räknat med att behöva lägga ut, och -20K vi räknade med att få in. Men det löser sig. Allt löser sig, särskilt pengar. Pengar kommer och pengar går, och det är något jag äntligen accepterat.

 

Så jag känner mig ungefär så här nu, för nu har jag fått gnälla av mig och gjort en sen lunch!