När man har en matglad liten bebis

Vi har en deal här hemma. Adam lagar maten och jag äter. Nej, inte riktigt så. Adam lagar mat och jag tvättar. Det var en deal som kändes lyxig innan vi fick barn. I somras, när vi pottränade, var den inte alls lyxig för min del! Jag tror till och med tvättmaskinen gått sönder, så jag ska ta hit en servicekille om några veckor. Men nog om det! Adam lagar maten här hemma och han är otroligt duktig på det.
Vi äter mycket grönsaker och i perioder äter Adam inte kolhydrater alls. Just grönsaker var något jag knappt åt innan vi flyttade ihop. Jag hade ingen matkultur med grönsaker med mig från min uppväxt. Men jag är jätteglad att vi tillsammans utmanat våra barndomskulturer och provat nya saker. Idag har vi en LCHF-aktig bas hemma, jag och barnen äter nog ganska likt tallriksmodellen för det mesta. Det är mycket grönsaker tillagade i smör. Det är så otroligt gott! Smörstekt eller ugnsbakat. 
Saga och Livia har blivit bortskämda från dag ett, ungefär. Just nu är Livia inne i en jättekräsen ålder och det tycker Adam är jättejobbigt. Hon tycker det mesta är "fara" och tvärvägrar att smaka det mesta som hon tidigare slukat här hemma. Men på förskolan äter hon tydligen allt och i mängder fortfarande. Det bästa Livia vet är broccoli och ärtor. Saga äter allt inom räckhåll, oavsett om det är stenar, papper eller mat. Än så länge har vi inga direkta regler kring mat. Jag vet inte riktigt när man "borde" börja med det. Att tvinga en tvååring att sitta stilla och äta känns mest taskigt och inte så uppmuntrande eller positivt. Men vi är hårda med att vi inte lagar till en massa annat, om Livia inte vill smaka det som står på bordet. Däremot ser vi alltid till att det finns någonting där hon brukar gilla. Så i lördags åt hon enbart tomat och gurka till lunch... 
Hur tänker ni kring barn och mat? När "ska" ett barn sitta stilla och äta upp allt på sin tallrik?
Bilderna är från i somras.