När man tagit farväl
I lördags lämnade jag in mitt älskade bord till Bukowskis i Stockholm. Det känns lite sisådär om jag ska vara ärlig. Jag har haft bordet i tio år eller så, och jag köpte det troligtvis bra mycket dyrare än jag säljer det för, eftersom marknaden inte är rätt just nu. Men jag har inget val: vi har inte plats hemma. I dagarna kommer en soffa och ska ta dess plats. Så i helgen när jag ändå hade skåpbil till fastlandet åkte bordet med upp.
Informationen i annonsen är lite fel, det är sent 1800-tal och inte tidigt 1900-tal. Det är värderat till ca 10 000 kr men de tror inte att det kommer att gå för mer än 5K, vilket känns trist. Men å andra sidan, i sitt nya hem slipper det bli klättrat på av en tokig 2,5-åring och det kommer till sin rätt. Det är viktigare än pengarna. Han jag köpte det av skulle blivit förfärad om han fått veta att det kommer gå för ca 5000kr - han köpte det för 3500kr 1975 i en antikaffär i Stockholm. Bilderna Bukowskis tagit gör det i alla fall rättvisa, det är verkligen ett vackert bord!
Jag var dock väldigt besviken på servicen när jag lämnade in det. En så stor och känd kedja borde ha trevlig personal i inlämningen, men där satt två sömniga, snarstuckna och lågmälda personer som inte verkade ett dugg intresserade av sina jobb. Hade jag vetat hur bemötandet var, hade jag valt en annan firma. Men när jag väl stod där, i deras foajé, med bordet och ivrig att åka tillbaka och fortsätta hjälpa farmor med sin flytt, fanns inte den tiden. Så jag skakar bara huvudet, gör en mental notering om att aldrig mer varken köpa eller sälja från firman i fråga, och gläds åt att det i alla fall uppnått reservationspriset så att jag slipper åka och hämta det igen. Nu kan det få någon annan att känna sig som en prinsessa!
Det här bordet har gett mig så mycket glädje. Jag köpte det 2011 på Tradera av ett underbart gaypar mitt ute i skogen norr om Västerås. Dem bodde i en stor villa, som de byggt om så att det utseendemässigt såg ut som en liten herrgård, komplett med rondell framför trappan. Huset var helt fullt av antikviteter, som ett slott. De var i 70-års åldern, pensionerade antikhandlare som testat Tradera för första gången i livet och var besvikna över resultatet. De skulle flytta till mindre och tänkte att de skulle spara pengar på att slippa använda någon auktionsfirma men icke, istället såldes allt de lade upp till vrakpriser. Jag kommer aldrig glömma hur härliga de var, och bordet har jag släpat runt i nästan tio år sedan dess. Men nu är det nästa ägares tur att njuta av det. Tack för den här tiden, du fina bord!