När det närmar sig
Kylan håller på att tappa greppet. Fortfarande kan jag vakna och gå ut och huttra på vägen mot stugans elektriska dass. Men på dagarna kan jag öppna dörren till stugan och låga en triumferande Saga rusa ut. Hon står och skrattar och stirrar på mig: "Kom och ta mig då, mamma! Här brukar jag inte få vara!". Men nu får hon det.
För varje dag ser jag fler och fler knoppar på grenarnas nakna grenar. De, som förut varit mörka och trista, får mer och mer liv för varje dag. När so exploderar det.
När som helst är det dags nu. Jag väntar på besked om bänkskivan, som blev klar förra veckan. När den är på plats behöver elektrikerna komma in och montera lite uttag. Ett par arbetsdagar. Sedan är huset beboligt. Inte klart, inte helt, men tillräckligt.
Jag känner ett helt annat lugn nu. Alla stressiga moment är klara. Nu återstår små saker, och helheten börjar kännas färdig. Vi har beställt en oljebaserad bets till golvet, som kanske kommer imorgon, men troligtvis nästa vecka. Snickaren har en hel del mindre saker att göra. Rörmokaren också. Elektrikern, som sagt. Men mest vi. Vi har mycket kvar, innan det är klart. Men klart nog, redo att ta emot oss. Mycket kan man göra på kvällarna när man bor där. Jag ser hur Adam går ut på kvällen och murar lite. Hur jag står och lyssnar på ljudbok och målar i köket.
Det har varit en otroligt jobbig process, men så rolig och så lärorik. Jag är så enormt tacksam över att vi har kunnat bo i stugan. För även om det varit otroligt tufft att bo så med två små barn, långt ifrån allt, har det också varit nyttigt. Det har fått mig att vara tacksam, att inte ta moderniteter för givet. Det har fått mig att uppskatta det vi har ännu mer. Det har fått mig och Adam att komma närmare varandra.
Nu närmar det sig, dagen då vi kan flytta in. Jag har släppt alla tankar på när. Mitten av maj är nog troligt. Rent av realistiskt. Det är mycket att städa kvar. Många maskiner ska tvättas, många rum dammsuga och vädras. Många lådor ska packas upp. För snart är det slut på att överleva, och snart kan vi leva det liv vi så länge drömt om. Nu vet jag att vi klarar allt.
Nu är vi snart hemma.