När livet är inne i sin allra stressigaste fas
Nu är det inte lång tid kvar innan vi får flytta hem. Tills vardagen får någon form av normalitet. Tills vi kan sluta överleva och börja leva igen. Mina dagar har varit kaotiska sista månaden. Jag går upp 05:30-06 och har varit i skolan vid 8. Kommit och hämtat barnen strax före fem, handlat, åkt hem, ätit middag, åkt till huset, byggt och fixat till 23-24 på natten, åkt hem, stupat i säng och börjat om så nästa morgon.
Stressen över allt som inte hunnits med och som jag tappat kollen på har varit tung. Jag har haft migrän 3-5 gånger i veckan. Tagit tabletter för att ens klara av dagen. Min psoriasis, som jag inte märkt sedan typ 2015, har brutit ut igen på flera ställen på kroppen. Humöret har varit upp och ner och gråten nära hela tiden. Men nu har det vänt. Nu är golvet lagt, idag är elektrikerna där och slutför elen i kök och badrum. Snickaren är tillbaka efter nästan tre veckors frånvaro. Vi väntar på bänkskivan. När den kommer, kan vi flytta in. Det är mest småpill kvar för mig att göra. och det känns bra.
Min mamma har kommit hit i påsk så vi har fått så mycket gjort i huset. Jag har kunnat ta sovmornar och lägga mig tidigare. Jag har inte haft huvudvärk på en vecka nu. Solen skiner, det är över 15 grader i trädgården, och den är ren. För första gången sedan december känner jag lycka och glädje igen. Underbara känslor som jag nästan glömt. Snart. Snart. Ett steg i taget. En dag i taget. Snart är vi hemma igen. Med rutiner, vardagslyx så som tvätt- och diskmaskin och toalett inomhus. Lyxiga saker som jag förut tog för givna. Vardagsångesten kommer försvinna. Jag behöver inte längre oroa mig över att det kanske ligger sur tvätt i en maskin 30 min bort eller över att varmvattnet tog slut medan vi diskade så att jag inte kan duscha. Slipper oroa mig över att jag måste springa på toa när jag är själv med barnen, för jag kommer inte behöva lämna dem utan övervakning mer. Det ska bli så skönt. Allt annat är bara detaljer. Vem bryr sig om att golvet inte blev så helt 100? Jag kommer ha toalett inomhus igen. Det är lyx det.