När man har en treåring

 
Älskade Livia. Jag kan inte förstå att du redan är tre år. Alla dagar som gått sedan de lade dig på min bröstkorg och du stirrade på mig med den där fundersamma minen som du så ofta har. Då kunde jag inte förstå att du var min. Nu när jag ser dig kan jag inte förstå att jag levt ett liv då du inte fanns. 
 
Du pratar så himla bra nu. Hela meningar, om än med lite knasig grammatik ibland, och ibland kommer det ett engelskt ord in fel. Det kan bli lite roligt ibland. Men du talar nästan enbart svenska, fast ibland upprepar du det jag säger på engelska eller använder de engelska orden för någonting. "Toys" är ett av de ord du använder oftast. På svenska är ditt favoritord just nu "supersmarrigt!" och det säger du om allt som är gott. 
 
 
Du är så full av glädje och vill veta vad som ska hända hela tiden. Du blir jättetaggad på minsta lilla sak och lyser som en liten sol, spärrar upp dina blå ögon och tjuter "JAAA!!" som om vi föreslagit en resa till Disneyland när jag föreslår att vi ska åka och leka i husets trädgård eller att din bästa kompis Selma är på förskolan. Min största rädslan är att du slutar att bli så glad över att göra saker du älskar. Din glädje är det vackraste jag upplevt.
 
 
Du är världens bästa storasyster. Nästan allt får lillasyster låna, och du delar med dig även av saker du tycker om. Du matar lillasyster med russin från din egen skål och du hämtar saker du vet att hon vill ha, hennes flaska eller någon leksak hon gillar. Ofta översätter du vad hon vill och oftast förstår du henne verkligen! Men ibland är du illmarig, som när du ropar "Mamma Saga vill gå upp nu!" ur badet, fast det egentligen är du som vill ha badet för dig själv. Eller när jag sa att vi skulle leka med klistermärkena när Saga sov. Då kom du efter några minuter och sa: "Mamma, Saga är trött. Saga sova nu." 
 
Du håller också koll på om Saga hittar på bus, och säger till mig när hon gör saker hon inte får. Förutom när de sakerna är så roliga att du hellre deltar, så klart. Som när ni stod och grävde i påsen med betong tillsammans eller sitter sida vid sida och har sönder någonting...
 
 
Du tänker mycket nu och vill veta vad som händer och varför. "Vad gör du?" är favoritfrågan och sedan frågar du oftast "Vad kan jag göra?". Det är så fint och vi uppmuntrar dig till att hjälpa till med maten, disken eller vad det nu är vi gör. Du är väldigt smart, pillig och kreativ, älskar att pyssla och att röra på dig. Hoppa och krypa in i saker tycker du bäst om just nu. Skåpen ska du in i och sedan ropar du att du har gömt dig. Du är nog stor nu för att leka kurragömma. 
 
 
Du äter bra igen. I alla fall om du inte får en massa snacks. Skulle du få välja skulle det bli päron till frukost, lunch och middag.Jag har lurat i dig att lösgodis är vuxengodis, och du blev så arg på tioåringen som stod och plockade godis i butiken vid påsk. Du skrek så att folk vände sig och tittade. Med darrande finger pekade du på den förvirrade pojken och skrek: "Han får inte göra så! Bara vuxna får det!".
Jag höll masken och svarade "Du har rätt, men han hjälper nog bara sin mamma och pappa Livia."
Då lugnade hon sig och nickade. "Ja, barn kan inte äta det. Då får man ont i magen. Och troll."
Oj, vad människorna runt oss dolde sina leenden i handen. "Du har rätt Livia, man får jättemånga tandtroll om man äter det där!" svarade jag. Så gick vi vidare. Och du sneglade inte ens på den stackars pojken som du skrikit så ilsket på bara minuter tidigare.
 
 
Älskade barn! Du fyller min värld med solsken.
 
↑