När Saga blivit 16 månader
Älskade lilla guldlock. Vad ljust ditt hår blivit! Det bleks i solskenet till glittrande guld och i din nacke lockar det sig i skruvar. Din hårfärg verkar vara identisk med din pappas, som är mörkt rödblond under vintern och bleks i olika nyanser av koppar, guld och platina om sommaren. Ditt hår är mjukt och jag älskar att borra in näsan i det och andas in doften av solvarm sandlåda, för det luktar du allt som oftast. Sandlådan älskar du verkligen.
Du älskar att gunga också. Jag har satt upp varsin gunga till er i stugan, och du kommer med din jacka och dina skor och pekar på den när du är sugen. Du är så otroligt smart och förstår det mesta av det man säger. Frågar jag Adam om vi ska gå ut på promenad eller i trädgården rusar du och hämtar kläder till oss alla. Du vet precis vems sko som är vems och vilka vi ska ha när. Du blir jättearg om vi inte lyder dig och klär på oss. Du är superduktig på att hjälpa till när vi klär på dig. Kliver fint i byxor och skor eller sticker in händerna i tröjor, jackor och vantar. Du gillar dock att klä av dig, så det är inte alltid att det du har på dig får sitta kvar. Men äntligen börjar du gilla hårband. På din 16.månaders-dag fick hårbandet sitta kvar i luggen hela dagen. Du är otroligt söt med en tofs i pannan! Svärmor hotar med att klippa dig men jag vill spara ut ditt hår. Vi klipper det sen när det är slitet.
Du är känsligare än din syster, samtidigt som du inte alls är lika känslig. Dina ögon tåras lätt i vind och kyla, vilket sällan hände Livia. Dina kinder rodnar och du får världens finaste rosor som alla kommenterar, men ibland blir kinderna torra och vi får smörja in dig. Annars får du aldrig utslag, medan din syster får utslag för minsta lilla. Det är så otroligt häftigt att upptäcka hur olika ni fungerar. Snart ska vi börja potträna dig. Du har redan börjat dra av dig blöjan och vill sätta dig på pottan. När vi flyttar hem till huset så tänkte vi ta tag i det, samt sluta med nattblöja för Livia.
Annars då? Du är otroligt lekfull. Just nu är det duplo du tycker är allra roligast. I måndags var du hemma själv och blev vabbad, för du var lite snorig, tyckte vi. Du hade världens fest och lekte med allt du i vanliga fall inte får röra för din storasyster. Inte ett dugg sjuk, näsan rann inte en enda gång. Men det var fint att hänga med dig en hel dag. Jag hade grupparbete och ganska lätta saker att göra medan jag hade dig med, så du fick hänga både med mig och pappa. Du är så glad och rolig, vinkar så glatt och pussar mig och klappar mig över kinden och håret. Du har blivit så himla snäll senaste tiden. Innan ville du slå och nypas och bitas för att få reaktioner. Nu pussar du mig eller gör slängkyssar.
Motoriskt är du så duktig. Klättrar och skuttar som en liten kattunge. Du vill så mycket och blir så arg när du inte får. Allt som syrran gör vill du också kunna. Du är verkligen en liten kämpe och det måste vara rättvist, annars blir du jättearg nu. Borta är tiden när man kunde behandla er olika. Nu måste du också få vara med och laga mat, om Livia får det. Man får hitta olika sysslor till er på era nivåer. Verbalt har du inte sagt några nya ord, möjligtvis äpple, "ple!" som du sa till Adam häromdagen. Men du pekar och nickar, skakar på huvudet och vrålar som ett skadat djur för att få din starka vilja hörd. Och numera soverd u sällan i spjälsängen. Vi nattar dig med Livia och läser saga för er tillsammans och ni sover hela nätterna numera, i samma säng. Ibland kommer någon av er in till oss, ibland däckar någon av oss med er under nattningen. Det bästa jag vet är att sova med er på var sin sida om mig och vakna med era varma, mjuka kinder tätt emot min.
Min stora, härliga tjej! Inte ens 1,5 år och redan en så färgstark liten person! Om alla barn vore som du skulle jorden bli överbefolkad på nolltid.