När Saga är 13 månader

Jag började skriva detta i förmiddags, när du var på förskolan. Jag satt på biblioteket och kombinerade jobb och studier när det slog mig vilket datum det var. Men jag hann inte mer än att starta hårddisken för att hämta bilder, sticka in SD-kortet för att ladda hem de senaste bilderna på dig, så ringer telefonen. Du är snorig och jag måste hämta dig. Så vi firar din 13-månadersdag med att åka hem och sätta oss i karantän. Sedan jag hämtat dig har jag inte torkat din näsa en enda gång. Men du är ett pandemibarn, och att ha småbarn nu innebär att an får räkna med det här. Du har varit hemma så mycket mer än vad jag skulle ha önskat. Men jag vet att du har tid framför dig att utforska och upptäcka världen.
Inskolningen har inte gått bra, beroende på hur man ser det. Vi får nog börja om på nytt. Tre dagar, sedan hemma med vabb 5 dagar. Tre dagar, sedan hemma med vabb... men du gillar att vara där! Du har inte brytt dig om att du varit där själv stundvis och tycker att det är spännande med lekplatsen och alla barn. När restriktionerna lättar eller när din näsa inte börjar rinna, kommer du att älska förskolan. Livia älskar att du är där och hämtar din väst på morgonen.
Älskade lilla Saga. Det känns som om du är mycket mer än tretton månader. Du vaknar med världens sötaste kalufs och tröttaste leende varje morgon, men upp ska du! Jag har aldrig sett någon se tröttare ut än vad du gör. Men du vaknar först i familjen och ligger och tjattrar en stund för dig själv, och kommer vi inte och släpper ut dig börjar du gnälla tillslut. Jag sover ofta i sängen intill dig just nu. Vi bor ju i stugan, så det finns en dubbelsäng i varje rum.
Du och jag sover i ena rummet, pappa och Livia i det andra. Ibland har jag tur, och jag kan lyfta upp dig till mig, du gonar in dig och somnar om igen. Men för det mesta har du inte tid med sådant. Nej, fyra-fem sekunders gos tycker du är lagom, sedan hasar du dig ner från sängen. Sedan hittar du på bus. Upp på köksbordet, de är kul del. Eller plaska i duschen eller hundskålen. Ingen sovmorgon för oss, nej! Senare än 8 går du inte upp. Oftast vaknar du vid sju eller runt halv åtta.
 
Sedan älskar du frukost. Du älskar mat över huvud taget. Inte kött så mycket, det har du svårt att tugga. Jag har inte noterat att du har någon direkt favoriträtt, mer än att du föredrar hönökaka framför lingongrova. Det har du efter din mor. Men du har din fars besatthet i att du helst vill äta det någon annan äter, så du försöker sno vår mat fastän vi har samma sak som du. Kanske är den godare? Du vrålar som ett troll på krigsstigen om vi inte ställer fram maten fort nog eller om någon äter något och inte bjuder dig. Annars är du väldigt tyst och glad.
 
Du går inte, som de flesta barn runt ett år. Nej, du har inte tid. Du springer dig du ska. Du ska klättra på allt och igår lärde du dig att klättra upp i sängen. Soffan bemästrade du under mellandagarna och köksstolarna några dagar innan jul. Man får verkligen tänka på vad som är omkring dig. Men du är så stark och stabil, så du trillar så himla sällan, att jag numera är ganska avslappnad.
 
Som person är du enormt envis och glad. Du har en vilja som är otroligt stark och jag är så imponerad av hur du reser dig om och om igen. Livia välter dig, knuffar dig, drar i dig, tar saker i från dig, och visst kan du bli irriterad, men du tar det oftast med ro. Däremot älskar du att stjäla hennes saker! Du tar något och springer, tjutandes av skratt. Hon efter, tjutandes av raseri. Hon knuffar till dig, ar tillbaka saken och du bir ledsen för att du blir puttad. Det är svårt att hålla masken när ni håller på. Det är enda gången jag kan säga att nu bråkar, än så länge. Det, och när du börjar leka med något och hon blir sotis och tar det. Då blir du arg!
Men oftast ger Livia dig saker och du hänger på henne. Ni har så himla roligt ihop. Livia lär dig saker och vill hålla dig i handen, kramas och mysa. Du står ut med det mer än vad du står ut med att jag försöker! Din syster är din stora idol. Du älskar hennes uppmärksamhet och hon älskar att få hjälpa till med dig. Klä på dig, mata dig, hålla koll på dig. Hon skvallrar när du hittar på bus så att jag kan plocka ner dig från köksbordet.  
 
Du pratar jättemycket. Mest tjatter, såklart. Du gillar att nynna för dig själv, särskilt när du ska sova. Dina favoritord är "ta-tak!" (tack tack) och "hej!". Men du säger ofta mamma och pappa (både da-da och pa-pa, mer och mer pa-pa). Nyaste ordet är "Dä" (there, där) och du pekar glatt på allt och blir så lycklig när jag berättar vad det är du pekar på. Du säger "ag" men vi vet inte om det är "jag" eller "Saga" du försöker att säga, men det är i situationer när du menar dig själv i alla fall, så jag tror det är början på ditt namn. Livia säger dock "Jag ha den", så det kan lika gärna vara "jag". Andar ord du säger är nej och Li (Livia). Du skrattar med ett enstavigt "He" och är du busig kan du titta på mig med ett "hehe!" innan du gör något du vet att du inte får.
 
Du förstår så mycket nu. Du lyssnar när vi säger vissa saker, men tycker om att testa. Ställa dig upp i stolen, det är det du oftast gör. Eller springer iväg från oss när vi är någonstans. Då hämtar Livia tillbaka dig. Praktiskt med systrar! Men du vill inte bli lämnad så ofta kommer du efter oss ändå. Annars är du väldigt självständig. Du vill inte vara i famnen mer än korta stunder. Du popar "mamma" och kommer springande, vill sätta dig i mitt knä tre sekunder och sedan är du iväg igen. Eller så sträcker du upp armarna, men jag hinner bara lyfta upp dig innan du skuter bort mig och vill bli nersatt igen. Skrattar när jag pussar dig men slår bort mig. Du har inte tid. Storasyster ska gosa och ha närhet hela tiden, men dig får man verkligen passa på. Bara när du är riktigt trött kan du tänka dig att gosa mer än några sekunder.
 
Du var sjukför någon vecka sedan, egentligen bara ett par dagar. Första kvällen somnade du som vanligt, men andra somnade du på mitt bröst i soffan. Det är nog första gången sedan du var pytteliten som du somnat i en famn. Annars vill du sova själv, eller inte sova alls. Nattningarna är så enkla. Vi gör dig klar för sängen, fyller en flaska vatten och lägger dig i din resespjälsäng med den, säger god natt, tänder den lilla nattlampan som slocknar av sig själv, sedan går vi. Ytterst sällan är du ledsen. Ibland protesterar du, men det är inte en ledsen gråt, utan ett ilsket "jag vill inte sova!". Idag när jag nattade er var du arg, så jag hämtade in dig och testade att ha dig med när vi skulle läsa saga. Men du skulle bara luta dig över och slå Livia, så tillslut fick jag lägga dig i sängen igen. Då var du arg på mig, men du somnade efter några mintuer.
 
Du sover hela nätterna i din säng. Din syster ligger just nu bredvid mig i soffan medan jag skriver detta, för hon kom upp när hon märkte att jag inte låg kvar. Hon vill vara nära, helst röra vid oss, hela tiden. Du är helt obrydd. Jag fascineras av hur olika ni två är och funderar på hur framtida småsyskon kommer bli. Finns det ett tredje och fjärde sätt att vara? Eller kommer de likna er? I så fall hoppas jag att de liknar dig, Saga, i hur de somnar och vill sova. Vi känner oss bortskämda med hur enkel du är att natta. När vi flyttar hem igen kommer du nog att ha stor säng med Livia. Vi får se hur det går. Läggninarna lär bli mer utmanande i början i alla fall! 
 
 Älskade lilla barn!