När Annie...

Älskade lilla Saga. Min stora lilla tjej. Min koala, drake och mitt lilla troll. Busigare skratt har nog ingen och du har så nära till skratt hela tiden. Även om du kan vara den mest truliga och blänga under lugg och köra ner underläppen hela vägen ner under hakan. Det krävs inte mycket för att du ska gå från skratt till tjurig och tillbaka till skratt igen. Du är en turbulent liten berg- och dalbana.

 

Du gillar din lugg även om farmor ondgör sig över den. Iland vill du ha hårspänne eller tofs, men ofta skakar du medvetet fram luggen så att du kan ha den mellan dig och världen. Det finns en skygghet hos dig, ett avstånd i din personlighet, som inte finns i Livia. Ett behov av space där din syster har behov av närhet. Din lugg verkar göra att du ofta känner dig trygg. Kanske är det din rustning mot det läskiga i världen. 

 

Du pratar fortfarande inte så mycket, men du sjunger och förstår det mesta vad man säger. Du vill hemskt gärna hjälpa till. Du lyssnar på vad vi pratar om och agerar utan att vi tänker på det. Hämtar saker vi pratar om. Till exempel sa Livia till mig härom morgonen att hon ville ha en kudde, varpå du rusade ut från vårt sovrum, till er säng, hämtade en kudde till henne - hennes favorit dessutom - och återvände och gav den till henne. Efter några ögonblicks tvekan vände du på klacken och hämtade en annan kudde till dig själv innan du kröp ner i sängen hos oss med ett stort leende och en stinkande blöja.

 

Du sover hela nätterna och varje morgon kommer du in till oss för lite morgonmys. Livia kommer in varje morgon framåt sena småtimmarna, så hon ligger alltid redan hos oss. Men du kommer in som en liten solstråle. Med få undantag. Visst händer det att du fått syn på någon leksak och sitt nöjd och glad på rummet och leker istället och kommer in till oss först när du hör oss prata.

 

Du vill absolut inte sova längre. Att natta dig är en kamp och vi får ofta ta till knepet förskolan lärde oss, att hålla fast dig i typ fem-tio minuter så att du förstår att du är trött. Annars kan du glatt leka till elva och du få inte något dåligt humör. Du blir bara gnussig, gosig och gnuggar dig i ögonen, men är lika glad och pigg oavsett hur trött du egentligen är. Du blir vansinnig när vi håller fast dig, för du gillar inte att andra rör dig om du inte själv initierar det, men när man släpper dig tar det inte många minuter innan du somnat, nöjd och glad.

 

Du vill vara nära, du kan vara som en liten koala och klamra dig fast. Försöker man sätta ner dig försvinner dina ben spårlöst och du kan ha hälarna ovanför öronen i din iver att inte sättas ner. Du klamrar dig fast vid benet och hindrar mig från att gå om jag inte lyfter upp dig. Men så fort du är i famnen är du glad och skrattar igen. Sitter på höften så nöjd och glad. När du vill ner knuffar du mig. Det är tydligt vad du vill fastän du sällan använder orden.

 

Vissa ord säger du ofta, andra ibland. "Aga" kallar du dig själv och det kan du gå och ropa ibland, som för dig själv. Vi tror att du härmar Livia. "Nejee!" och "tack!" är favoritorden. Tätt följt av "mamma" och allt mer poppis är också "pappa" eller "daddy". Mest går du som sagt och nynnar för dig själv till en melodi som antagligen är björnen sover. Ibland är det Imse Vimse spindel som du sjunger och då viftar du glatt med armarna också. Ditt absoluta favoritljud just nu är att låta som en tiger eller en drake, alltså typ morra och growla. Hur gulligt som helst!

 

Du gillar att ha håret uppsatt men ibland vill du ha luggen i ögonen. Du drar bort alla hårband och hårspännen och skakar ner den och blänger på oss under den. Jag tror du tycker att det är lite skönt att gömma dig bakom den. Jag älskar att sätta upp dina fantastiska lockar. Du ser så stor ut när ditt hår är uppsatt! Då är du så lik storasyster. Hon älskar när du "ser ut som Pippi!" och älskar att borsta dit hår. Du tycker att det är spännande och står oftast still medan hon gör det.

Älskade lilla unge. Lilla barn. Du är ett litet barn nu, inte en bebis. Med ett barns lilla stadiga kropp men med mjuka lår och runda kinder. Du älskar att klättra och det bästa du vet är er säng. Ute vill du gunga. Favoritleksaken just nu är "baby" - de två bebisdockorna. Du är helt besatt av dem och av bebisar överlag. Du älskar bebisar. Kompisarnas ettåring var över och du ville krama och pussa henne hela tiden. Kompisen Charlie som också är ungefär ett år vill du också pussa och krama. Främmande bebisar pekar du på och får du chansen rusar du fram för att titta på andra barn, helst yngre än du själv. Äldre barn är inte lika intressanta just nu. Förutom storasyster. Henne vill du vara med helst hela tiden och hon blir galen på dig när du går efter henne och vill göra allt hon gör. Men du är självständig och leker bra på egen hand när syrran är tråkig eller gör något du inte är intresserad av. 

 

Annars är ni verkligen bästa vänner. Ni är helt underbara ihop. Det är det vackraste i mitt liv, att se er ihop. Ni bråkar sällan, jämfört med vad jag förväntar mig att syskon ska göra. Men du slår ofta storasyster och hon svarar med att knuffas eller bitas, så man får vara snabb emellan. Det är inte ofta dock, ni sköter det ofta bra på egen hand. Oftast är det storasyster som börjar, hon ska ha det du leker med för att du har så kul på egen hand med det, och då blir du arg och vill ha tillbaka det hon tog. Men oftast är ni goda vänner och du låter henne glatt måla dig med tuschpennorna i ansiktet eller kladda badskum i ditt hår. 

 

Älskade lilla Saga, jag är helt tokig i dig och så glad att ha dig här hos oss. Livet vore så tomt utan dig och ditt gigantiska leende.