När Gotland haft norrsken

 
När jag kom hem och parkerade bilen natten tills idag såg jag en svag linje på himlen. Jag tyckte att den skimrade lite i grönt och tänkte "Åh, vad jag önskar att det där var norrsken!". Vi har ju haft flera kvällar av norrsken i Sverige även söderut under vintern, men dessa har jag inte vetat om förrän i efterhand. Jag älskar ju Norrsken! Vem gör inte det? Men medan jag bar in väskorna så tyckte jag att den där suddiga linjen lyste starkare. "Det är bara det utdragna molnet efter ett flygplan som lysts upp av månen" tänkte jag. Men just när jag skulle hämta in tjejerna blev det starkare, och istället för att bära in barnen i stugan rusade jag in, tjöt åt Adam att det var norrsken, grabbade tag i stativet och kameran med en paus så lång som det tar mig att byta objektiv (0.002 promillesekund typ) och sedan var jag ute igen.
 
 
Adam kommer ut, tittar, bär in barnen och kommer sedan tillbaka till mig. Med sig har han min varmare vinterjacka. Sedan säter han sig bredvid mig och vi beundrar norrskenet medan kameran jobbar. 30 sekunders slutartid. Nu var det inte längre ett svagt streck på himlen utan dansande, grön eld. I kameran såg jag att det var violett också, något mina ögon inte uppfattade. Det var så romantiskt! Vi satt där och pratade och njöt av synen på himlavalvet.
 
 
Jag har en dröm om att fotografera norrsken vid ringmuren. Men jag undrar om inte den här upplevelsen var starkare. Att se havet skimra, spegelblankt, var helt otroligt. Havet låg så stilla. Enstaka vågor en stund när färjan drog förbi långt borta vid horisonten, men i övrigt var havet en mörk spegel som reflekterade det magiska ljuset.
 
 
Mammas hund Tova dog tidigare samma dag. Om jag varit religiöst lagd skulle jag sagt att det här var hennes sätt att säga hej då. Men nu tror jag istället att det var livets sätt att påminna oss om att skönheten ligger i just det här sköra, det tillfälliga. Dessa magiska stunder som är över på ett ögonblick men som lämnar avtryck i våra minnen för resten av vårt liv. Världen stannar aldrig upp. Den ändrar bara skepnad.
 
↑