När man firat pappas 60-årsdag
Idag är ingen vanlig dag, för idag fyller min pappa 60 år! Säger han i varje fall. Jag tycker att han känns mycket yngre. Vi firade honom i helgen. Jag och tjejerna tog båten över och åkte upp. Livia var riktigt peppad på morfars födelsedag, för jag hade utlovat tårta. Väl där hittade hon mycket mer. Mosters smycken, till exempel.
Så i väntan på att kaffet skulle rinna ner plockade moster ihop lite oömma bijouterier som Livia kunde leka med. Saga ville också vara med och gjorde sitt bästa. Men det lär dröja några månader till innan hon får vara med och leka med smyckena. Hon stoppar fortfarande mycket i munnen.
Jag lekte alltid med farmors smycken när jag var barn, så det är jättekul att se lilla Livia dela min kärlek till glittrande stenar och roliga små pärlor. Moster har också en riktigt stor samling med smycken att titta på och testa!
Saga testade också, fast inte mosters smycken, utan mosters tålamod. Under tiden hämtade pappa min farmor och vi gjorde oss redo att fira. 60 år. Jag tycker att det låter som en hög ålder, för när jag var liten var 60-åringarna gamla och trötta.
Men pappa känns fortfarande pigg och stark, med ett förvånansvärt mjukt skratt trots sin ofta barska uppsyn. Många av mina kompisar tyckte att han var lite läskig när jag var liten, och hans totala pokerface när han skojade med dem gjorde dem riktigt nervösa. Pappa skulle kunna lura byxorna av kungen om han så ville, med sin totala kontroll över sitt ansikte och klipska tunga. Men han är så snäll, så något sådant skulle han aldrig göra. Han är världens finaste och snällaste pappa.
Pappa är också världens bästa morfar. Livia älskar honom hejdlöst och pratar ofta om att åka till morfar, moster och katterna. Hon älskar att busa med honom, att sitta på hans axlar och att ge honom sin allra mest änglalika blick och fråga: "Liva se på Dollhouse?". Hon vet mycket väl att morfars hjärta svämmar över när hon ler mot honom. Något även Saga listade ut den här resan.
Det var ett otroligt mysigt litet firande. Farmor var med och frågade då och då vart hennes karl var. Hon kunde inte riktigt komma på vem han var, men hon var säker på att hon hade en. Hennes alzheimer's är omisskännlig nu och varannan mening trodde hon att jag var min mamma, och i nästa visste hon mycket väl att jag var hennes barnbarn. Hon pendlade mellan att tro att mina barn i själva verket var min syster och undertecknad istället för barnbarnsbarnen, vilket inte alls är konstigt. De påminner mycket om mig och min syster, en stor och blond och en liten mörkare, med nästan exakt samma åldersskillnad. Nu när jag vet om hennes sjukdom är det lättare att se humorn och att slappna av kring henne. Men oj, vad jag saknar min kloka, klipska och vassa farmor. Det finns så mycket jag vill visa henne.
Vi pratade mycket om gamla minnen, saker farmor fortfarande minns. Men vi skapade nya minnen. Barnen väntade på tårta meda pappa öppnade de presenter han egentligen inte önskat sig, men som han blev jätteglad över. Supersnygga glas från flickvännen som verkligen passar honom perfekt.
Under tiden satt farmor och blev charmad av Saga. Hon har lärt sig att titta upp genom ögonfransarna och luggen medan hon ler. Det är inte klokt vad gullig hon är när hon gör det och hon har lärt sig att det får alla omkring henne att le. Hon satsade hårt på att charma sin gammelfarmor.
Av oss fick pappa en print, ett foto printat på metall. Det är svårt att hitta på presenter till pappa, som inte är så materialistisk utan mest intresserar sig för teknik. Men bilder på barnen brukar vara uppskattat, och jag tänkte att ett print i metall inte går att ha sönder om det skulle välta.
Pappa blev rörd. Det var fint att se!
Livia var däremot oberörd. Hon hade fått låna papper och pennor och ritade under tiden morfar öppnade paketen. Annars brukar hon vilja hjälpa till att öppna, men inte den här gången!
När paketen var öppnade blev det äntligen dags för tårtan! Som Livia längtat. Den var bakad av Håkans Hembageri, ett underbart litet lokalt ställe. Päronsmak och chokladöverdragen marsipan. Riktigt god! Saga var inte lika förtjust, men Livia mumsade i sig! Saga uppskattade däremot att kladda och fick ett snabbt bad efteråt.
Efter firandet gick jag och min syster en promenad med barnen i ett fåfängt försök att söva i alla fall Saga, och pappa slumrade en kortis i soffan. Det är ansträngande att umgås med två barn under 3 år! Kanske är han verkligen 60 ändå. Det är en underlig tanke, att ens föräldrar åldras. De där starka människorna man alltid sett som oövervinnerliga, stadiga klippor i ens liv. Nu är han inte ens dubbelt så gammal som vad jag är!
Jag hoppas att du får en bra dag idag pappa <3 Jag älskar dig!