När Annie...

Älskade lilla barn. Min son.

Ordet son klingar fortfarande obekant på mina läppar men rullar av dem och lämnar ett leende efter sig. Min son. Vår son. I dina ögon ser jag så mycket av mig själv, men mest ser jag din pappa. Han finns i ditt leende och i dina mjuka kinder. Det hickande härliga skrattet är så likt dina systrars. Men trots alla likheter med oss alla fyra är du redan så mycket din egen. 

 

Älskade lilla grabb. Karl Erik William. Idag är det tre månader sedan du gjorde entré i våra liv och det känns så naturligt och fint att ha dig här. Jag minns hur jag satt med dina systrar under varsin arm och undrade vad vi gjort, hur vi kunde äventyra något som var så perfekt. Men så kom du och du var en pusselbit som vi inte förstår hur vi kunde leva utan. Din närvaro i familjen är så självklar.

 

Det är semestertider just nu och vi har varit hemma större delen av den senaste månaden. Din pappa har jobbat mestadels hemifrån, medan jag varit mammaledig med dig. Pussat på dina mjuka kinder och sett dem bli rundare och rundare för varje vecka. Dina systrar har haft sommarlov och vi har gjort en massa skojigheter. Din momma har hunnit hem hit och vi åkte till fastlandet till din morfar, som förresten också hunnit vara här några dagar för din namngivning. Det är så fint att de får lära känna dig allihop och spendera tid med dig.

 

 

Du är verkligen världens lugnaste och enklaste bebis. Du börjar dagen med att äta, sedan tar du heslt sovmorgon innan du vaknar för dagen vid 9-9:30. Sedan är du vaken en eller två timmar, vill ha lunch när vi äter lunch och sedan somnar du gott igen. Du sover gärna i rottingsängen på dagen, eller i babygymmet. Där somar du nöjd och glad själv, medan det brukar vara några klagande "eyy"-ljud innan du somnar i rottingsängen - inte gråt, du liksom bara säger till oss att du håller på att somna och inte tycker att det är roligt, sedan däckar du. Du har några vakna och sovande perioder och vill ha ett snack, men sedan vill du äta ordentligt när vi äter middag. Inte så praktiskt för min del, men himla gulligt och roligt att du på något vis fått in våra matrutiner. Sedan kan du ta en tupplur innan du vill vara vaken till ca tio-tiden på kvällen. Sedan somnar du för natten.

 

 

Sedan någon vecka tillbaka sover du hela nätter, eller i stort sett hela. Du sover i 5h, sedan kan det vara lite olika. Oftast vaknar du upp tillräckligt mycket för att äta lite vid tre, sedan vid 5 eller 7-tiden innan du somnar om igen. Du öppnar inte ens ögonen och gör inte i blöjan. Vi byter sista blöjan innan 22 på kvällen och första på morgonen vid 9. Du rullar över på sidan mot mig när du vill ha mat och oftast hittar du själv utan att jag ens vaknar, så ibland är jag osäker på om du ätit eller inte under natten, om jag legat vänd mot dig. När du är mätt rullar du tillbaka på rygg och ligger helst med händerna uppåt.

 

Amningen går väl si-sådär. Vissa nätter tar du väldigt dåligt och jag får ont dagen efter. När du är för trött tar du inte ett bra tag. Du kan också få in för mycket luft på grund av det höga trycket, och har ibland lite problem med att det gör ont i magen. Då kan du vara ledsen och underläppen darrar. Du kan bli alldeles genomsvettig. Ditt hår blir alldeles kruligt. På dagen tar du bra tag och äter ordentligt. Jag skulle tro att du äter var 3-4:e timme, inte oftare än så. Du kan trilskas och vilja ligga som en liten banan på eftermiddagarna och kvällarna när du ska äta, vilket inte är så enkelt för mig. Detta är på grund av gaserna och luften du fått i dig. Då vill du att jag guppar dig och du vill spänna ut din lilla kropp. Det ser lustigt ut och varje gång du gör så svär jag att amningen snart kommer att avslutas. Men nästa gång ligger du som en varm klump kärlek i min famn och jag tänker att "äsch, några veckor till klarar vi". Mitt mål är ett halvår.

 

 

Din farmor matade dig med majonäs innan vi hann stoppa henne, så nu har du smakat mat för första gången. Bara ett doppat finger dock. Jag är orolig att du ska få i dig saker nu, för du har börjat föra saker och ting mot munnen. Nu i dagarna upptäckte du dina fötter och försöker sträcka dig mot dem. I några veckor har du spanat in dina händer och du älskar att snutta på dem. Ibland får jag övertala dig att snutta på tutten istället när du är hungrig, för du gillar verkligen dina händer. Det ser så himla gulligt ut. "Mamma, jag tror att bebisen är hungrig" brukar Livia säga när hon ser dig göra så. Hon har koll på dig.

 

 

Du är väldigt verbal och pladdrar gärna. "Heuu, heuuu!" låter det när du är glad oh "näää, näää" när du är ledsen, vilket Livia och Saga tycker är superkul. "Mamma han kan ju tala!" ropar Livia och Saga säger "bebis äjej näää mamma!". Du blir typ aldrig arg, bara ledsen eller när du har ont. Du är väldigt gladlynt och hälsar mig varje morgon med ett gigantiskt leende. 

 

Du hade din första dag med din pappa förra veckan, när jag fotade bröllop. Det gick jättebra och även Livia matade dig med flaska. Tack lille plutt, för att du inte hade några problem med flaskan alls. Du sov gott när jag kom hem och vaknade knappt för att äta sista målet för natten. Jag tror att du åt sovandes.

 

Vi plockade fram 62-68 tidigare den här månaden men nu får vi börja plocka fram 74. Du är kort men knubbig. 6600-något i gram vägde du hos BVC igår och du var 62cm lång. Byxorna i 62 är toktighta så nu börjar jag lägga undan alla byxor i 62. Dina knubbiga små lår är helt fantastiska. Det är så himla knasigt, ur vissa vinklar ser du så himla liten ut och jag inser att du typ föddes igår. I andra ser du så stor ut, och du känns som du varit hos oss i en evighet. En kvinna kom fram till din moster, när hon höll dig, och gissade på att du var ett år. Men så stor tycker jag absolut inte att du känns (fast Livia hade storlek 74 när hon var 1 år...). Däremot håller du huvudet uppe och är riktigt stark. Du vill helst stå i famnen på mig och du gör situps i dina försök att sitta upp för egen maskin. I ca 5 sekunder sitter du faktiskt själv i mitt knä redan nu. Det känns så galet.

 

 

Andra framsteg? Ja, du kan rulla från sida till sida men det är bara något du gör när du ser något kul, typ tutten eller dina systrar. Annars är du riktigt förtjust i att ligga på rygg och titta upp på olika saker. Enligt min app har du bra syn på 20cm men det tror jag inte alls på. Du ler stort och naglar fast min blick när jag sitter mitt emot dig vid köksbordet. Du har definitivt ett par meters syn och oj, vad du använder den! Helst är det systrarna du tittar på.

 

 

Du är en banan-bebis på eftermiddagarna, för du vill gärna ligga ammandes som en liten banan, och jag ska guppa dig samtidigt. Det är när du har luft i magen. Vissa dagar har du mycket ont och vill bli guppad, annars ser du helt förstörd ut och gnäller så att mitt hjärta går i tusen bitar. Bara Saga kan darra med underläppen så som du!

 

 

Älskade barn, tack för tre underbara månader. Jag både längtar efter nya dagar med dig och vill stanna upp och bara njuta av de vi har. Med dig är tillvaron så enke, rolig och mysig. Våra amningar i sängen är otroligt gosiga och du är så glad hela tiden. Aldrig kommer jag njuta av en bebis så som jag njuter av dig. Med Livia var jag så rädd att göra fel, med Saga så rädd att Livia skulle ha sönder henne och i framtiden hoppas jag på att få ett sista barn... men då kommer allt troligtvis vara så bitterljuvt. Sista av allt. Sista mjuka kinderna att pussa. Sista gången man får vara med om alla små utvecklingarna som sker... med dig är det bara fint, vartenda ögonblick. Inte läskigt, inte bitterljuvt. Bara så himla kärleksfullt.