När William blivit 7 månader
William.
Kanske är den roligaste månaden i din liv över nu. Du blev sju månader idag och det har varit galet vad du haft för dig den här månaden. Du avslutade förra månaden med att ställa dig upp, och stå, det är roligt det! Det tog inte lång tid innan du släppte ena handen så att du kunde leka också. De senaste dagarna släpper du helt och balanserar. Fem sekunder är rekordet. Det är nog bara en vecka eller så kvar innan du listat ut hur man står utan stöd. Särskilt kul är det eftersom vi alla stannar upp och tittar när du försöker, vilket du gillar. Du är vår lilla showman. Dina systrar tjuter "Mamma, bebisen står upp!" och då ler du med hela ansiktet.
På tal om systrarna, så är det dina favoritpersoner. Du skrattar så mycket när de tittar på dig. Du vill vara med dem och leka, men de bygger hinder så du inte ska förstöra deras duploskapelser. De bygger också egna skapelser åt dig så att du får riva, det tycker du är kul. De visar dig hur man bygger, men det är lite över din nivå ännu. men du är helt förtrollad av att beundra vad de pysslar med och du följer efter dem hela tiden. De har börjat leka att du är ett monster, eller en räv, som jagar dem. Ni tjuter av skratt alla tre.
De kan inte riktigt låta bli att inte bära dig, men du är så stabil nu att jag är lugn. Du protesterar högt om de håller dig på ett sätt du inte gillar. Men mest kramas de och det älskar du. Något du däremot inte älskar? Sova. Nej, nej, mamma, sova är överskattat.
Du står ofta och skakar galler, särskilt söt är du i pyjamasen vi ärvde av Benjamin, som tjejerna också haft. Du ser ut som en liten mini-fånge där du står. Oftast är du glad när du vaknar, men superförbannad två minuter innan du däckar. När du är trött blir du väldigt tjattrig, pratar och gör ljud. Det påminner om Saga, som brukade nynna och göra sångljud, men du pladdrar. Lägger vi dig i din säng tar det två-fem minuter av tjatter och något enstaka vrål, innan det blir tyst. Innan sov du 2-3 timmar vid lunch och en timme på eftermiddagen, och från åtta-tiden till midnatt, ibland hela natten. Men den där tanden ändrade på det. Nu somnar du vid 9, om vi har tur. Sedan vaknar du strax efter 23 och är ibland hur pigg som helst.
Vi håller på att trappa ner amningen nu, så vi ammar 3-4 gånger på ett dygn. Inget från att vi går upp till fyratiden, sedan vid nattning runt åtta, och ett par gånger under natten. Har jag/vi otur är du pigg vid 23 och kan vara vaken till 2-tiden och leka. Ibland dumpar jag dig i spjälsängen med sänglampan tänd så får du leka tills du däckar, medan jag stupar i sängen intill. Andra nätter är din pappa vaken sent och leker med dig och tar dig med på en hundpromenad i försök att söva dig.
Du sover första delen av natten i din säng, men efter midnatt sover du hos mig. Ofta sover du till sju, men du kan vakna pigg vid 4 eller 6 på morgonen. Då dumpas du i spjälsängen igen med lite leksaker och lampan intill tänd. Du sover nästan alltid vid 7, när klockan ringer, så du är ju inte pigg på riktigt, du gillar bara inte att sova. Sedan är du vaken till 10-ish, då vill du ta en tuplur igen. Just nu sällan mer än 30 minuter, men egentligen behöver du minst en timme. Bäst sover du i bilen, i din sköna overall när det är -5 grader. Jag brukar passa på att titta till hästen medan du sover gott. Babymonitorn är med men hittills har du inte vaknat.
På tal om sömn, en anledning till att sömnen inte fungerat den här månaden är... din första tand! Tack och lov älskar du att borsta den. Den sitter i underkäken och är en stor, bidragande anledning till att vi slutar amma nu. Du gnager gärna på mig och allt annat.
Men det bästa du vet är mat, och det är största skälet till att vi trappar ner amningen. Du ska äta allt vi äter, dricka allt vi dricker och helst vill du kladda själv. Vi ger dig en flaska ersättning som stöd efteråt vid lunch, middag och mellanmål, annars äter du allt nu. Vi mixar det mesta i stavmixern, så du äter verkligen allt. Vi ger dig inte spenat eller socker, men i övrigt äter du indiskt, wook och soppa. Vi är försiktiga med salt och ris, men jag tycker inte ens om salt mat, så det är inte svårt. Haklappen hatar du, precis som Saga. Ni är väldigt lika som personer, men till utseendet tycker jag att du mest liknar Livia. Fastän dina ögon nog mer ser ut som Sagas.
Du är den enklaste bebisen som finns. Att studera på distans den här terminen har varit löjligt enkelt. Du leker så fint på egen hand, helst i köket. Du älskar att stå och slå i luckorna och att se vad för saker tjejerna lämnat framme. Allt ska smakas på, främst verktygen i metall. Jag antar att det är kallt mot tandköttet.
Duplo tycker du också mycket om. Det ska vara djur eller bilar, det är kul det. All ska självklart smakas på och det är hjulen du gillar mest. Och att riva klossarna. Men du har även hittat studsbollarna och dem är jättekul att ställa sig mot, du står där och gungar och skrattar. Det är svårt att tänka sig en gladare unge än dig!
Nu tål du d-dropparna också, vilket är skönt. Innna var du tvungen att ha specialare, annars fick du jätteont i magen. Men nu är magen jättebra, du är bra på att hålla dig så det går inte åt så många heller. Att byta blöja är dock hemskt, för du ligger ju inte still. Sprattligare bebis har jag aldrig varit med om. Du startar vattenkranen, välter tvålen och försöker ställa dig och ta tag i ljusstakarna. Man måste vara supersnabb och ha minst tre leksaker att muta dig med för att du ska ligga på rygg länge nog att göra rent, men den nya blöjan sätts på stående, eller krypandes, för då har du tröttnat vad jkag än mutar dig med.
Andra saker man får vara snabb med är disken, för du älskar vatten och att plaska. Hör du diskmaskinen öppnas och slamra är du där på tre röda. Du får vara med och tömma den, när vattnet är rent. Fylla gör vi när du sover eller är upptagen med vår nya leksak...
Julgranen! Den är rolig den. Särskilt ljusslingan, den försöker du dra i och stoppa i munnen. Men gitarrerna bredvid är ännu mer lockande, så oftast kryper du mot granen men viker av i sista sekunden för en liten spelstund istället. Typ 80% av gångerna du kryper mot granen, i alla fall.
Du stal din första kula redan första kvällen. Vi har surrat fast den i väggen, granen, och har nästan bara stora kulor i den i år. De få små vi har sitter högst upp. Tjejerna är så duktiga nu och börjar lära sig att små saker inte får vara på låg höjd, och ropar ofta: "MAMMA, BÄBISEN HAR NÅGOT I MUNNEN IGEN!".
Jag vill bara stanna tiden, för allt är så enkelt just nu. Så roligt, så fint. Livet med 3 barn är inte alls svårt, även om det självklart finns tuffa stunder. Men att se er skratta, se er kramas, det är magiskt. Jag tror aldrig jag känt mig lyckligare än vad jag gör just nu, med er. Även om jag ibland skäller på tjejerna som lämnat något smått på golvet som du, William, kan stoppa i munnen. För du stoppar ALLT i munnen just nu. Du har också lärt sig att sluta tugga på det när du ser att jags er, så att jag inte ska ta ditt byte ifrån dig.
Du förstår så mycket! Du kommer när man ropar, ofta tjutandes av skratt. Du är jätetsnabb nu på att krypa och vi måste ha grinden för trappan stängd, annars försöker du klättra upp. Tröskeln till vardagsrummet är bara ett farthinder.
Nu övar du på att gå längs möbler, släppa taget mellan två ytor och ta dig fram ståendes. Det går trögt, bara enstaka, ganska trevande steg ännu. Du är helt orädd och står ofta och bara håller dig symboliskt i typ min klänning eller gardinen, något som egentligen inte stödjer dig, men som du känner dig trygg med. De senaste dagarna har du börjat stå ca 10 sekunder i taget. Som längst stod du i nästan en minut, självklart medan jag tankade över bilderna till detta inlägg i datorn så kameran saknade minneskort och telefonen låg i hallen, så jag fick stå och stitta på dig och räkna. Du stod helt lugnt och tuggade på en legobit som om det inte var någon stor sak alls, innan du försiktigt satte dig på rumpan.
Innan du blir åtta månader spår jag att du går felfritt längs möblerna och står utan stöd, men jag blir inte förvånad om du går heller. Saga gjorde det ju, så varför inte?
Älskade unge, vad du är rolig!