När ångesten släpper greppet

Bilder från en helt vanlig kväll sent i somras, när vi facetima-ade med min mamma.
 
I förra inlägg skrev jag öppet om oron för ekonomin. Tänk att några timmar, några svar och några googlingar senare, kan påverka en känsla som fyllde en så totalt. Jag har inte längre ångest eller känner mig orolig över att vi skulle behöva förlora huset. Vid lunch svarade banken på delar av mina frågor - vår kostnad på lånen kommer troligtvis landa på ca 7000kr/månad. De ska se om de kan "hyvla ytterligare" på räntan och så ska vi ta ett samtal senast den 20 mars. Tänk, när vi flyttade in var vår månadskostnad på strax över 3300kr. Lägenheten vi hyrde i USA kostade oss 25 000/månaden. Då fick vi vara fyra-fem personer för att klara hyran. När man ser tillbaka känns 7000kr ingenting det heller.
 
Det är klart att det kommer att bli tufft, det är ändå drygt 2000kr mer i månaden mer än vi betalar idag. Men plötsligt känns det inte som någonting!  Vi kör som sagt mindre bil nu, och kan vi byta vår ena bil så får vi troligtvis högre kostnad på den i skatt, men den kommer att dra ungefär samma mängd soppa. Vi får se om vi bara säljer av vår stora bil och avvaktar. Processen är startad där. Nästa vecka har vi tid för värdering. Men hemsidorna jag kollar på uppskattar att lån på en bil i den prisklassen vi kikar på istället kommer ligga på 1600kr/mån. Det innebär totalt 4K mer i månaden än vad vi betalar idag. 
 
 
Nu känner jag ett helt annat lugn, vi löser det här. 4K mer klarar vi. Vi kommer absolut att få minska ner resor. 4K är ungefär vad det kostat för oss att t ex resa till mamma i Jämtland. Så livsstilen får bli lugnare, vå får tänka igenom hur vi kör den stora bilen. Men så länge min mammapenning inte blir 5K som det står preliminärt, så klarar vi det. I s fall klarar vi att behålla huset, byta bil och kämpa oss igenom den sista studietiden. Efter studierna blir ju läget ett helt annat! Jag ser fram emot att jobba.
 
Nu ska vi bara lista ut hur vi säljer vår bil. Jag har aldrig sålt en bil förut. Likvärdiga säljs för mellan 70-95K, men då är de företag som säljer så jag antar att de kan erbjuda finansiering. Jag vet inte hur man säljer något så dyrt som privatperson till en annan privatperson. Swish? Går man till banken ihop och skriver på papper? Och hur gör man med provkörning? Låter man en främling köra iväg med ens bil eller sitter man själv med? Ber man dem komma två och behåller deras ungar som pant? 😅 Det blir intressant att lista ut. Jag vill inte sälja för under 70K i alla fall. Snabbvärderingar på nätet säger 60-80K. Sedan ska vi hitta en ny bil att köpa också. Kanske blir det till att klara sig på en bil en vecka eller så, flera veckor eventuellt. Det blir spännande! Men går allt bra har vi både bytt bil och bundit om lånet innan nästa familjemedlem anländer. Jag längtar nu igen, istället för att känna ångest inför tanken på våren, som jag gjorde i förmiddags när jag försökte räkna ut lånet på egen hand.
Nu kan jag fokusera på att studera inför hemtentan!
#1 - - Dan Brickman:

En del lägger en handpenning och sen sätter in resten på banken men en del köper en bil kontant. Även typ för 70000:-