När man är i vecka 27
Tänk så olika graviditeter kan vara, men ändå så lika. Detta är min tredje graviditet som passerat v10. Den 2:a var på många vis enklast. Under 1:a graviditeten undvek jag att äta för att inte må illa, vilket förvärrade det hela. 2:a och 3:e gången hade jag lärt mig att småäta ofta och slapp nästan helt att kräkas. 1:a gången hade jag enormt mycket foglossning från v8 nästan hela tiden ut. 2:a gången kom det i v10 och släppte det kring v20. 3:e gången kom det i v12 men bara lite, och släppte det strax före v20. Tröttheten har varit värre 2:a och 3:e gångerna dock, troligtvis för att jag redan har barn som gör att jag inte bara kan lägga mig ner och sova närhelst lusten faller på. Tröttheten har varit likadan: jag däckade vid sjusnåret med barnen fram till vecka 15 eller så.
Jag hade inga direkta "cravings" 1:a eller 2:a gången, men inte heller något sötsug alls 1:a gången. Kunde inte alls dricka kaffe under hela graviditeten - det smakade bränt. 2:a gången hade jag ett stort sötsug och kunde dricka kaffe som vanligt från vecka 20. 3:e gången har kaffet smakat konstigt enstaka dagar, och sötsuget varit lika stort som senast. Däremot hade jag i början av graviditeten ett stort sug efter rödmjölk. Arlas ekologiska. Jag kunde dricka ett par glas om dagen, jag som annars aldrig dricker mjölk. Nytt för den här gången har också varit klådan. Mina åderbråck, som jag haft varje graviditet, har kliat ohyggligt mycket från v17. Jag har knappt kunnat gå, testat olika mediciner, och salvor innan jag landade i att jag måste sitta stilla med benen i högläge och sluta med stödstrumpor. När jag gör det har jag ingen klåda. Det tvingar mig att ta det lugnare den här gången. Vilket är bra!
Jag känner mig också mer närvarande. Jag har knappt tagit några bilder alls, dessa är de första med systemkameran, men jag och Akrobaten, som jag kallar hen, är i synk. Jag känner hur hen ligger och vet verkligen vad det är jag bär under hjärtat nu. Jag längtar så enormt mycket. Jag är heller inte lika rädd som jag var 2:a gången. Jag vet att rädslan bara skadar, så jag låter den passera. Tack och lov har jag moderkakan bak den här gången, så jag känner barnets rörelser tydligt.
Jag njuter mer av den här graviditeten. Längtar så otroligt efter den här lilla akrobaten. För jag har mindre omkring mig i livet, är omgiven av så mycket kärlek och vi har det mer stabilt - ett hem som sakta men säkert börjar bli klart, en ekonomisk plan för framtiden och ett säkert hem att bo i. Det känns bra. Jäkligt bra. Jag har beställt hem lite klänningar och tänker ta lite fina bilder på magen och barnen i april. Det längtar jag också efter! Tjejerna älskar att pussa på magen och Livia pratar med sitt lillasyskon. De längtar också. Även om de inte riktigt förstår vad de längtar efter!
Jag njuter mer av den här graviditeten. Längtar så otroligt efter den här lilla akrobaten. För jag har mindre omkring mig i livet, är omgiven av så mycket kärlek och vi har det mer stabilt - ett hem som sakta men säkert börjar bli klart, en ekonomisk plan för framtiden och ett säkert hem att bo i. Det känns bra. Jäkligt bra. Jag har beställt hem lite klänningar och tänker ta lite fina bilder på magen och barnen i april. Det längtar jag också efter! Tjejerna älskar att pussa på magen och Livia pratar med sitt lillasyskon. De längtar också. Även om de inte riktigt förstår vad de längtar efter!