När man är riktigt orolig
Bilder från förra våren, när jag trodde det var som värst.
I slutet av mars måste vi binda om huslånet. Vi band det på 5 år när vi köpte huset, då visste vi ju inte hur länge vi ville stanna, men det kändes lagom. Sedan förra våren när Ryssland gick in i Ukraina steg räntan från ca 1,5-2% till 3-4%. Då började oron gnaga i magen. Och sedan i höstas har jag gått in ett par gånger i veckan på banken och kollat räntorna. De har ökat sakta men säkert. Nu är det strax över en månad tills vi måste binda om lånet igen och ångesten är så stor. Vad kommer månadskostnaderna att landa på? Och hur länge?
Bilder från förra våren, i Stugan.
När jag försöker räkna på det själv landar jag på att vi får en månadskostnad på mellan 13-49K/månaden med lånen ihopslagna. Jag antar att jag har några siffror fel, t ex hur länge man betalar av lånen, det måste ju påverka månadssumman av räntan. Jag kan bara inte tro att det faktiskt skulle bli så mycket. Men skulle det bli 10-15K i månaden totalt så vet jag att vi på kort sikt kommer att klara det, det blir bara extremt tight. Men mer än så? Inte en chans. Och på längre sikt? Absolut inte. Jag väntar på besked om min föräldrapenning. När jag talat med dem i telefonen säger dem att min föräldrapenning är skyddad, att i och med att det är så tight mellan barnen så får jag samma som jag hade förut. Men enligt deras preliminära beräkning får jag inte ens 5K i månaden. Då ska vi alltså klara alla utgifter och en extremt hög ränta på bara Adams lön.
För vad har vi för val? Bebisen kan inte vara hemma själv. Någon måste vara ledig med den och i sommar har jag inget jobb att gå tillbaka till. Det är troligtvis fler familjer än vi i samma sits, för intresset för bröllopsfoto och liknande är 0%, i alla fall när man betalar för dem. Aldrig förr har jag sett fler efterlysningar på "du som vill bygga din portfolio", "du behöver inte vara fotograf, det räcker att du har en bra mobilkamera" och "någon som kanske vill testa att fota bröllop för första gången? Vi bjuder på mat" i bröllopsgrupperna jag är med i. Min man har i alla fall jobb, men i sommar kommer hans kunder vara på semester. Vi hade planerat att vi bägge är föräldralediga, leva väldigt sparsamt och vara hemma, pyssla, mysa och ladda upp inför en stenhård vinter. Nu kanske vi istället måste fixa fint för att sälja huset. I allra värsta fall.
Huset som det såg ut för några veckor sedan, innan jag städade tomten. Det är en del att göra!
Tanken på att vi inte skulle kunna bo kvar gör så himla ont. Tanken på att inte hinna göra den där uteplatsen framför utbyggnaden. Att behöva tvångssälja till ett underpris, behöva tränga ihop oss i en liten lägenhet någonstans. Den rädslan har jag inte känt på mycket länge, men nu finns den där. Som en malande smärta strax under bröstkorgen. Men vi är inte där än. Vi hade planer på att sälja ena bilen och köpa en större. Säljer vi den har vi så vi kan tänka höga räntor i några månader och i så fall får vi helt enkelt lösa det med en enda bil. Ta en dag i taget. Men har vi tur blir det inte 10K i månaden (eller mer) från och med mars. Blir det som FK lovat så blir det inte strax under 5K i månaden för min del närmaste året. Om dessa två saker löser sig, så kommer vi fortsätta att kämpa oss igenom dessa år av studier och barnledighet med huset i behåll. Men det är en mycket jobbig tid just nu, att vänta på besked från bank och försäkringskassa. Att inte veta. Tills dess kan vi bara hoppas, tänka positivt och fortsätta fundera på vart vi kan spara pengar.
Vad kan vi dra in på?
Resor, bilanvändning. Vi har redan begränsat det mycket genom att byta förskola, vi kör i snitt 1 mil mindre om dagen, ännu mindre de dagarna jag inte behöver in till skolan utan jobbar hemifrån, då sparar vi 3-4 mil om dagen. Jag hade hoppats på minst en fastlandsresa till pappa under Februari eller Mars, men nu tror jag inte vi reser någonstans före barnet kommit. Vi tänkte först åka till Jämtland v10 sedan jag beslutade att inte åka med till Berlin på klassresa den veckan, men jag klarar inte att sitta i bil längre stunder med magen, så det hoppade vi. Som det känns just nu blir det inga resor på hela sommaren heller, utan familj får ta sig hit. Vi kommer inte ha råd. Särskilt inte sedan färjepriserna ökat med upp till 45% i år. Sedan hade jag hoppats på att göra olika aktiviteter med tjejerna i sommar, främst leka på campingplatser, kanske hyra en stuga på Fårö någon natt och utforska närområdet, ta dem till Kneippbyn och bada och besöka Pippi. Men sådant får kanske vänta tills nästa år. Jag har lite sällskapsspel här hemma och vi kan alltid åka till havet och till lekplatser för lite variation. De är så små än, så de vet ju inte riktigt vad de missar.
Vad kan vi sälja?
En del barnsaker, garanterat. Barnkläder får man inte mycket för men varje krona kommer att behövas. Det blir nog till att ordna minst ett loppis-tillfälle hemma i sommar, eller åka på någon bagageluckeloppis och sälja av grejer. Lite dyrare saker kan hamna på Tradera. Smycken, till exempel, det har jag lite blandat silver att sälja av. Ena bilen, som sagt, hade vi tänkt sälja oavsett. Adams motorcykel blev inte såld förra sommaren, så det gör vi ett nytt försök med. Vi har lite kakel som vi tänkte sälja förra sommaren men sedan valde att behålla, det får vi se över på nytt. Vi har inte så mycket prylar av värde, elektroniken är gammal och inga märken, möblerna loppisfynd och jag tror inte vi har så mycket märkesgrejer liggande. Men det blir nog att se över sådant också. Sälja sådant vi egentligen velat behålla. Ljusstakar, finporslin mm. Både jag och Adam har gammalt lego som vi skulle kunna sälja av delar av, det är saker vi tänkt spara till tjejerna men sådant går ju att köpa igen. Jag ser det som en utmaning, hur kan man få ut så mycket som möjligt av olika saker? Hur kan man spara pengar?
Jag har aldrig levt ett liv av överflöd eller varit rik. Men jag har nog alltid känt mig trygg. Tills nu. Men jag är ändå säker på att det löser sig, på något sätt. Så länge man är öppen för lösningar löser sig alltid allting, även om det kanske inte var så man tänkte sig det från början. Jag tyckte det här var värt att dela med sig av på bloggen, mest för att jag tänker att det är spännande att kunna se tillbaka på den här oron i framtiden oavsett vart vi är då. Men också för att det kanske är fler som delar den, och då kan det vara skönt att veta att man inte är ensam om att oroa sig.
Hur det än blir, så känner jag mig i alla fall mycket lugnare av att ha delat det här. Ha en fin vecka!