När William blir 2 månader

Snälla, stanna tiden?! Hur kan du redan bli två månader? Men det är du. Vår "little böj" som Saga kallar dig.
 
Den senaste veckan har varit helt klart roligast - för du har verkligen lärt dig att le. Och vad jag kämpar för att få de där små korta ögonblicken! Men du ler mest mot Livia. Vid 8 veckor kom det mer generöst efter att du snålat med dem i några veckors tid. Strax efter 8 veckor lyckades jag fånga det på video och bild. Och nu när vi närmar oss nio veckor men främst passerar det magiska 2-månadersstrecket så ler du mot oss alla. Du ler om jag kittlar dig, pussar dig eller så svarar du på mina leenden. Åh, vad jag smälter! 
Det har hänt så mycket den här månaden att det inte går att ta in helt. Du har börjat få rutiner och du kan skilja på natt och dag. Du sover superbra och vaknar oftast vid midnatt för mat, vid kl 3-4 för mer mat och vid 6 för en tidig frukost. Vid sju brakar det loss och det är dags att byta blöja. Det är nu ovanligt att jag byter på natten. Det känns så lyxigt! Måltiderna sker med större mellanrum och du är vaken och pigg långa perioder.
Du är jättestark i nacken och är inte alls nöjd att behöva ligga på rygg, men det går bra om man underhåller dig. Att dina systrar leker med dig eller kortare stunder i babygymmet. I vecka sju började du vara nöjd i babygymmet, på rygg, men kanske en tio minuter åt gången. Du vill stå upp i mitt knä, men från vecka 8 har du också älskat babysittern. Där sitter du gärna en timme, helst när systrarna är hemma och leker, men du är nöjd även när de varit på förskolan. Då har du suttit och studerat vårt tak med förvånad min och ibland har du sett riktigt imponerad ut. Det är så himla kul, vilket minspel du utvecklar. Så många muskler i ditt lilla ansikte som du tränar. Redan på 6-veckors-besöket på BVC gjorde du svarsljud. Du räcker glatt ut tungan om jag gör det mot dig. Ditt språk har exploderat med många läten och ljud sista veckorna!
Du vill gärna rulla över och ligga på mage, vilket vi bråkar om. Jag vill inte att du ligger så. Men sidan går för det mesta också bra, men man får palla upp dig lite så du inte rullar över. Du har vänt dig några gånger själv. Min dröm om en lugn liten kille som förnöjt tittar på när systrarna härjar verkar inte slagit in. Du verkar ivrig att hänga på. Oj vad dina små knubbiga ben sparkar när du tittar på dem!
Du verkar älska dina systrar. Om du är ledsen kommer dem skyndandes och du tystnar. Fast ibland är de lite för på dig och då protesterar du, men mest tycker du att det är spännande när de kramar eller pillar på dig och du ler ofta när de pussar på dig. Du är nöjd i deras sällskap och sover igenom deras tjut och skrik. Det är väldigt sällan du vaknar när de bråkar eller härjar. Däremot vaknar du och blir ledsen vid ljudet av min röst, hur lågt jag än pratar, precis som Livia blev. Du är lik Livia överlag, i att du helst är i famnen, helst vill gosa med tutten (fast inte snutta, nej, du ska ha den som kudde och blir jättearg på mig när jag försöker trycka in den i din mun). Var tredje timme ungefär, ibland var fjärde, vill du ha mat. Men oj så arg du blir när det är högt tryck. Ofta får jag pumpa ut lite först innan du ska äta. Trycket gör att du ibland sväljer luft och får ont i magen. Då är det bästa du vet att ligga i tigerställning på din pappas arm. Där pruttar du förnöjt och somnar sedan. 
Nu har jag vant mig vid att ha en pojke. I början kändes det jättekonstigt att byta blöja och du passar oftast på att kissa precis när man är klar, så du har kissat ner alla i familjen utom Saga. Den där pungen tycker jag är mycket svårare att göra ren än det var med tjejernas alla veck. På skötbordet är du dock alltid nöjd. Vi har en liten dinosaurie och min gamla röda elefant som står där och du ligger gärna på rygg och filosoferar. Jag brukar sjunga Lilla Snigel för dig. Du blir lätt röd, precis som Livia, så vi ägnar mycket tid vid just skötbordet. Att bada däremot gillar du inte. Än. 
Du hann träffa min farfar och du har träffat min farmor. Det är jag glad för. De sken bägge två när de träffade dig även om farmor, som har Alzheimers, glömde bort vem du var hela tiden och tänkte att du var hennes barnbarn och inte barnbarnsbarn. Lilla William. Första pojken på min sida av släkten. Så älskad, så efterlängtad av så många. Det är så roligt att följa dina framsteg, William Stinkybutt eller Little Böj. 
Nu blir det spännande att se vad du lär dig månad 3 i livet!