När man firat mors dag

Jag hoppas ni haft en fin helg! Vår var toppen. Rutiner och vardag börjar sitta nu. Varje helg sitter Adam med sina kokböcker och gör en veckoplan för vad vi ska äta och sålunda även inhandla. Men han sitter även gärna och klottrar anteckningar i sina böcker med förslag på ändringar av recept han lagat, så han minns dem till nästa gång. En mysig rutin! På mors dag satt han med Wille i famnen och skrev ner just sådana saker. Under tiden stod jag och tjejerna i köket med en av mina kokböcker!
Det var strax efter frukost. Vi skulle göra en kladdkaka tills kvällen. Vi hade bjudit in världens bästa svärmor på middag och fika, och Adam hade pekat ut en spännande kladdkaka från en av mina böcker. Jag hade inte gjort den förut och det visade sig vara ett väldigt stort projekt! Inte helt enkelt med två små skjälpredor... jag menar hjälpredor!
 
"Mamma, får jag smaka?" fråga Livia gång på gång och gör det utan att vända på svar... Saga ska gång på gång stoppa fingrarna i munnen och vill helst inte tvätta händerna alls. Inte så hjälpsamt och det krävs en skopa tålamod att ha dem med, men jag vill verkligen att de ska få lära sig att vara med. Men ibland får jag sätta ner foten och skicka bort dem ett tag. Till exempel lät jag dem bada efter att vi skickat in kladdkakan i ugnen. Då fick jag vara ifred en stund medan jag började med kolan...
Men kort därpå var de tillbaka igen och "hjälpte till". Kolans om blev över fyllde jag i godisformar. Det blev typ sådan kola man gör till jul. Hela familje hjälpte till. Adam hjälpte mig att röra medan jag skar smöret, till exempel. Wille övervakade medan Saga och Livia försökte sno smörbitarna när jag tittade bort.
Vi passade också på att städa och röja under helgen. Jag hade en relativt tuff graviditet och det är så skönt att kunna röra på kroppen igen! Jag, som avskyr at vara still, satt med benen i högläge i flera månader och hoppade på kryckor i slutet. Det är så underbart att kunna gå igen! Så jag kunde dammsuga i köket medan Adam förberedde middagen. Någon Kinesist kycklingrätt. Vi dukade fint med mitt och barnens favoritporslin. Jag dukar som ni kanske noterat alltid med olika färger. Livia vill ha rosa och Saga blå tallrik. Jag gillar mixen. Tallrikarna köpte jag billigt i USA och det gör mig så glad att använda dem! 
Dessa ljusstakar ställde jag också fram. Jag budade hem dem på Tradera när vi renoverade. De är från Skultuna. Jag kommer ihåg hur ledsen jag var när jag packade upp dem ur kartongen och såg hur vackra de var. Jag hade en sådan lust att visa dem för min farmor, men hon har Alzheimers och just då var det riktigt tufft. Jag minns sorgen över insikten att jag inte kunde dela inköpet med farmor. Nu vet jag att jag fortfarande kan göra det - tio gånger! Hon blir lika glad den 10:e gången som den 1:a. Med hemska sjukdomar får man försöka hitta det positiva. I Alzheimers njuter jag av att kunna se farmor glad över småsaker om och om igen. Nästa gång jag besöker henne ska jag visa henne bilden på ljusstakarna.
 
Bordet dukades även med årets sista tulpaner, som jag plockade in. Det blir nog en mors-dag-tradition för oss. Att ta in de sista tulpanerna och njuta av dem. Vad jag älskar tulpanrabatten! Jag saknar den redan, men snart slår rosorna ut.
Barnens farmor kom över och delade kvällen med oss. Hon nattade även barnen, så att jag och Adam kunde röja ännu mer här hemma. Men först åt vi världens godaste kladdkaka! Den var tack och lov väldigt maffig, så man orkade inte mer än 2 bitar. Inte ens jag orkade mer än så.
Barnen var så ivriga, och så stolta över att ha varit med och bakat den. De var så ivriga att hugga in och Livia sa åt mig att sluta fotografera, för hon orkade inte vänta. Så det var bara att lyda! En stund. 
Jag kunde ju inte låta bli att knäppa ett par bilder på Wille i de gulliga kläderna svärmor köpt med sig. Få saker är gulligare än bebisar i aningen för stora kläder. Möjligtvis bebisar helt utan kläder. Lillebror börjar bli så härligt knubbig nu, snart tre veckor gammal! Vad jag älskar dessa babyveck!
Tack för en underbar och avslappnad mors dag.