När William kom hem till sina systrar
Kvällen den 9:e maj föddes vår William på Visby lasarett. Likheterna mellan hans och Sagas förlossning var påtagliga. Vi hade samma längtan hem, om än starkare denna gång. Med Saga var det mer en känsla av att inte kunna vara kvar, vi behövde komma hem snarare än ville. Jag ville hem, Adam hade helst stannat. Denna gång ville vi båda två hem. Bägge gångerna hade jag familj på besök som skulle hem dagen efter. Så bägge gångerna åkte vi hem efter morgonbesöket av läkaren så fort bebis blivit "godkänd". Annars vill de att man stannar 72 timmar för att säkerställa att alla mår bra och att ev amning fungerar.
Vi stannade till på Coop på hemvägen och handlade blöjor och tårta. Jag hittade världens bästa tårta. Den hette William! När vi tog hem Saga firade vi med att Livia fick ett paket, men denna gång hade jag planerat att ta det till en ny nivå: jag tyckte vi skulle fira Williams födelsedag med tjejerna. Jag hade köpt varsitt paket från WIlliam till tjejerna. Och så tårta.
När vi kom hem var tjejerna på förskolan, så vi slängde i oss lunch innan Adam åkte och hämtade dem. Min syster var kvar och skulle med båten strax före femtiden. Jag ville så gärna att hon skulle hinna träffa William innan hon åkte hem. Vi satt och gosade med honom i väntan på flickorna. Sedan hade jag bett att min syster skulle fota deras reaktion. Från att de kom hem till att jag gav lillebror till sin pappa, då kunde jag ta över och hon kunde njuta av sin tårtbit istället. Jag hade även ställt upp min telefon som filmade mötet. Jag hade egentligen anlitat en fotograf till detta, men fotografen skulle vara bortrest till och med den 11/5, så den här lösningen fick fungera. Just det här mötet är för mig ett av de största i livet, så jag ville verkligen föreviga det. Första mötet mellan syskon, som sedan kommer vandra resten av livet ihop på ett eller annat sätt.
Det hade varit Förskolans dag, så Livia kom hem med ansiktsmålning. Hon älskar verkligen ansiktsmålning. De hade fått klä ut sig. Hon hade tydligen varit enhörningsprinsessa. Saga hade haft sin tideroverall/onepiece.
Adam filmade också lite i början. Tjejerna rusade fram, stannade till och skyndade sig sedan fram. "Åh vad han är cute" tror jag Livia utbrast. Det var kärlek vid första ögonkastet, i alla fall för Sagas del. Hon kunde inte slita blicken från lillebror, medan Livia snabbt spanade in både tårta och paket! Det tog ett bra tag innan Saga tittade bort ifrån lillebror länge nog för att se det.
Livia var inte lika intresserad av lillebror utan frågade snabbt vad det var för paket som låg på deras platser.
"Lillebror har tagit med presenter till er" svarade jag. "För att säga hej och tack för att just ni är hans storasystrar. Han har längtat efter att få träffa er!"
"Vilken snäll lillebror!" tyckte Livia och började slita i pappret.
Saga kastade knappt en blick på paketet till en början. När hon väl hörde prasslet kastade hon några längtansfulla blickar på sitt eget paket, men ville inte lämna lillebrors sida. Så pappa fick räcka henne paketet. Det tog väl fyra gångers å lång tid för henne att öppna sitt, för hon var hela tiden tvungen att ta paus och titta så att lillebror var kvar. Det var som om hon var rädd att han skulle försvinna om hon tittade bort mer än några sekunder.
I paketet låg varsin gosedjursenhörning. Livia fick en likadan fast med andra färger av någon när hon fyllde år, och döpte den till Uni (Unicorn? Ni fattar, uttalas Juni) och Saga har varit så himla avis. Nu fick dem varsin av lillebror, Sagas hade hennes favoritfärg på manen. Saga döpte sin till Blå. När paketen var öppnade hade det gått för lång tid sedan de spanade in lillebror, så då var det så klart dags för att klappa lite på William.
"Får jag hålla?" frågade Livia (eller så sa hon: JAG VILL HÅLLA! Den som tittar på videon vet, men innebörden var ju samma).
"Det är klart du får" svarade den nyblivna trebarnspappan och började förklara för tjejerna att man måste akta bebisens huvud och nacke. Ni ser Livias min av glädje när hon insåg att hon faktiskt skulle få ha lillebror i knäet.
"Mig hålla!" sa Saga.
Vi insåg mycket snabbt vilken bra motivation William var för att få tjejerna att göra som vi ville. I vanliga fall kan tjejerna kivas om leksaker eller grejer de båda vill ha. Men nu räckte det med att säga "Det är Sagas tur sen" och kommentarer som "Inte bråka, vi kan ju inte lära William att bråka?" eller "Bråkar ni får ingen av er hålla lillebror" för att bägge skulle sitta som änglar.
Jag tror aldrig jag sett Saga så lycklig någonsin som när hon fick hålla sin lillebror för första gången. Livia tröttnade redan efter någon minut eller två, lämnade tillbaka honom och började spana in tårtan. Men Saga ville absolut inte släppa! Hon kunde inte sluta titta på honom, pilla på hans små händer, peka på hans näsa och försiktigt pussa på honom.
Oj vad mycket pussar William fick! Så mycket tjejbaciller att han borde vara immun mot det resten av livet. Medan Saga satt och pussade på Wille bad Livia om tårta, så jag, moster och Livia började fika. Efter en stund började Saga ge tårtan längtansfulla blickar, men när vi frågade om hon ville ha tårta och pappa skulle ta bebis istället var det tvärnej.
Efter en stund gick hon med på att sitta bredvid pappa och äta tårta så hon fick vara nära bebis. Det gick bra! När Livia var klar med tårtan var hon ivrig att hålla lite till. Tårtan var vrålgod! Saga som inte brukar gilla tårta så mycket åt även av Adams bit när han var upptagen med att hjälpa Livia att hålla lillebror.
Sedan ville Saga också hålla och pussa lite till. Hon klappade försiktigt bebisen på huvudet och konstaterade att han hade mycket hår.
Efter tårtan körde jag moster till båten medan tjejerna fick turas om att pussa, gosa och hålla William med pappas hjälp. Han satte på Encanto och kröp upp i soffan med alla tre tills jag var hemma igen.
Efter att jag återvände öppnade vi en alkoholfri champagne. Adam plockade fram vinglas eftersom han inte tänkte på att vi faktiskt har champagneglas. Så ofta dricker vi alkohol eller dylikt... och så kom hans mamma över och hjälpte oss att äta lite tårta. Hon hade med sig en gullig pyjamas till Wille, perfekt eftersom han passade på att kissa ner den han haft på sig just när hon klev innanför dörren. Låt oss säga att vi tycker det är mycket mer besvärligt att byta blöja på en pojke än på flickor!
Tänk, på bilderna är han bara ett dygn gammal. Så himla liten! Pyjamasen tror jag var en 56:a. Den simmade han verkligen omkring i. Livia kommenterade att han var en snäll bebis, för han skrek inte. Jag svarade "Vänta du bara! Det lär han sig snart!"
Två dagar senare utbrast Livia lyckligt "Mamma! Bebisen har lärt sig skrika nu!".
Jo tack, jag hade också noterat detta...
Men William är en mycket snäll och lugn bebis. De första dygnen sov han mest och första veckan skrek han bara när han blev nedlagd på skötbordet eller om vi försökte lägga honom i sängen. Han skulle ju vara i famnen hela tiden, tyckte han... så det var mycket sjal i början. Det hindrade främst Saga från att försöka bära honom på egen hand.
Men efter någon vecka kunde man börja lägga honom i sin säng. Även om han självklart helst ville vara i famnen. Det vill ju alla barn. Och helst vill man ju ha dem där också, i alla fall 80-90% av tiden!