När William blivit sex månader!
Med tredje barnet går tiden tre gånger fortare. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, för jag är både frustrerad och stolt. Så stolt att hjärtat svämmar över. Lille William, du är så underbar och jag älskar dig precis som du är, men - som min pappa alltid brukar säga till mig - kan du ta det lite lugnt?
Den här månaden har varit galet intensiv. Den började med att du lärde dig att sitta själv utan stöd, vilket du nu är proffs på! Du trillar nästan aldrig nu när du sitter… enda undantagen är om du tror att någon är där som du kan luta dig mot, eller om du ska följa en extra intensiv lek dina systrar utför med din blick, och tappar balansen när de oväntat rusar runt dig. Du älskar att sitta och titta på dina systrar.
Men från sittande tog det inte lång tid innan du började dra dig upp till stående. Nu är det en vecka sedan du ostadigt började dra dig upp på fötterna och du är redan så pass stabil att jag inte längre släpper allt vind för våg och rusar för att stå bakom dig. Det var några dagar sedan du trillade nu. Balansen blir bättre hela tiden och nu trillar du mest för att du tar tag mot något som inte orkar din vikt: typ fårfällen, en filt, vagnar som rullar iväg, duplolådan när den nästan är tom, hundarna… men at stå, det är så himla kul, det! Vilken utsikt man har från fötterna!
Lilla grabben, du har börjat att sova hela nätter nu, enstaka gånger i veckan. För det mesta vaknar du till runt midnatt och vid 4 på morgonen. Två dagar i rad har du vaknar jättepigg vid fyra-tiden och jag har fått sätta dig med en lampa i spjälsägen så att du kan underhålla dig själv medan jag sover. När jag vaknat vid 7 så har du däckat igen, så det har varit några tuffa dagar när vi varit trötta både du och jag.
På dagtid sover du 2-3h, det är olika. Oftast somnar du innan lunch och sover tills jag hämtar dina systrar på förskolan, men ibland tar du bara korta tupplurar. Det här med att sova gillar du inte, det är ju slöser med tid som kan användas till att sitta eller stå.
Krypa då? Jojomän, det har du bemästrat. Du har fortfarande en tendens att sticka upp rumpan i luften och ibland försöker du ställa dig upp från hukande. Men krypa det kan du och har tagit dig fram som spindelmannen i flera veckor, typ gåendes på huk. Det har sett mycket lustigt ut! Men nu kan du krypa “ordentligt”, även om du helst försöker gå längs möblerna. Lugna dig!
Annars är du världens gladaste! Du skrattar hela tiden och nya grejen är att bada. Du sitter själv i badet med 3-5cm vatten och plaskar medan du tjuter av skratt. Livia har badat med dig och du kunde inte sluta skratta. Jag stod och snyftade diskret, men det var glädjetårar över att se hur fina ni är ihop.
Mat? Du älskar mat och anfaller skeden. Dagtid vill du helst inte amma och äter mer och mer från sked. Nattetid vill du gärna ligga intill mig och amma, gärna hela tiden! Då kan du ha tutten som napp. Men på dagen? Nej, det är inte alls intressant! Du tar tag och startar kranen, sedan blir du distraherad och släpper, men blir irriterad över att jag försöker få dig att ta tutten igen eller över att du får mjölk i örat eller ögat… jag tror att vi redan börjat trappa ner amningen. Inom en månad har vi definitivt slutat på dagen. Till jul har vi slutat med bägge, det tror jag du håller med mig om, William.
Oj vad det är roligt med dig nu, Wille! Du är så gladlynt, busig och rolig. En riktig liten drömkille!