När William blivit 4 månader
Älskade, glada lilla troll. Oj vad det har hänt mycket den här månaden! Varje dag händer något nytt just nu, det är så roligt att hänga på dig och se vad du lärt dig. Fyra nätter har du sovit igenom, annars vaknar du 1-2 gånger. Eller ja, vaknar gör du ju inte. Du börjar grymta och smacka med läpparna och böka med huvudet som en liten gris. Du rullar över på sidan och pickar uppfodrande på den kroppdel du har närast. Och somnar om med tutten i munnen. Så nöjd och lugn. Blöjan är torr när du vaknar och fylls först när du börjar vakna till. Det är rena drömmen för en mamma! Men jag drömmer om att få sova hela nätter, det vore helt underbart.
Du har lärt dig ligga på mage. Oj, vad du älskar det! Vi har nästan inte haft någon magträning alls, vilket är lite kul. Däremot har du blivit buren i Tigergreppet och det verkar ha stärkt din nacke och rygg. För du inte bara lyfter huvudet stadigt nu, nej, under månaden har du även lärt dig lyfta överkroppen och rumpan. Nu rullar du obehindrat upp på mage närhelst du vill, det vill säga 90% av tiden. Du ligger gärna och snuttar på din räv, eller prasslar i tygböckerna. Men den roligaste leken av alla är att betrakta dina sytstrar. Du kan titta på dem i timmar, hur nöjd som helst. Rätt som det är har du däckat, utan ett knyst. Lyxigare bebis finns inte!
Amningen däremot är inte alltid en dans på rosor. Det är högt tryck och när det sätter igång släpper du ibland och blir arg på mig. Du gillar inte att strålarna träffar dig i ansiktet, och det är ju inte så konstigt. Det kan komma alldeles för mycket, så du sväljer luft och får lite ont i magen. Då kan du bli ruskigt arg. Dagtid vill du helst ligga som en spänd liten båge - som en halvmogen banan - medan jag ammar dig. Helst ska det guppas också, om magen gör ont. Det händer inte varje dag, men när det händer svär jag på att vi ska sluta amma. Men för det mesta är det faktiskt mysigt nu. Du får bra grepp och äter inte så ofta, så jag känner mig inte låst, och det gör sällan ont. Jag hoppas vi kan köra på tills du är 6 månader. Jag hoppas jag orkar så länge. Men du är tung (drygt 7kg) och jag kan inte stå och lyfta och gunga samtidigt. Du har också börjat tugga och dra, vilket du får sluta upp med. Det gör ont!
Jag tar mycket bilder på dig med mobilen (se ovan) för den är ju alltid med. Men jag försöker ta mycket bilder med stora kameran med. Dessutom har jag gjort den lilla röda kameran, som jag fick av min pappa för ett år sedan, till familjekamera. Livia älskar att fotografera med den, och hennes favoritobjekt att fota är lillebror. Livia är upp över öronen förälskad i dig, William. Hon var inte så intresserad i början, men nu...! Främst vill hon bära dig. Det skrämmer mig, men hon är försiktig. Riktigt duktig och så himla kärleksfull. saga däremot är mer oberäknerlig. Hon älskar dig och vill också leka med dig, men har inte riktigt fattat att du inte tål så mycket. Hon kan försöka sätta sig på dig för att leka häst, trycker ditt huvud dit hon tycker att du ska titta eller drar dig tillbaka in i babygymmet i ena armen när du försöker smita. Men oftast är även hon mycket snäll mot dig. De älskar att stryka dig över kinden och huvudet och de tycker att det är hemskt spännande att vara med när vi byter blöjor.
Den här månaden har babysittern verkligen använts. Du har suttit i den med oss när vi har ätit, eller ute i trädgården när tjejrna har lekt och vi fixat. Men nu börjar du försöka ta dig ur den. Du har fått för dig att det är dags att lära sig krypa, men det tycker vi föräldrar att du kan vänta med i alla fall en månad till. Saga var nog ungefär 4,5 månad i alla fall. Du ålar som en liten larv just nu och blir jättearg när du inte kommer fram fort nog. Det är typ enda gången du är arg. Annars är du faktiskt alltid glad. En riktigt possitiv liten kämpe som absolut inte ger upp. En gladare person har jag aldrig träffat, och då trodde jag ändå att Saga var den gladaste ungen på jorden. Inte nu längre!
Jag har er alla tre ganska ofta nu och det fungerar toppen. På dagtid hade jag er större delen av sommaren, men även två kvällar i veckan, då er pappa höll i en kurs. Åh, William, vad det är kul att ha dig med. Du sitter i mitt knä medan jag läser för tjejerna, och sedan försöker jag hålla dig tyst tills tjejerna somnat. Antingen genom att muta med mat, eller göra tokiga grimaser i ljuset av min telefon när tjejerna inte ser. Det tycker du är roligt! Ansikten är det roligaste du vet och du är väldigt social.
Vi har vabbat nu några dagar, och du älskade det mycket mer än att ha tjejerna på förskolan. Oj vad gnällig du var de veckor då de varit tillbaka i sina vanliga rutiner. Men det kan också vara tänder på gång. Sedan en vecka tillbaka har du nämnligen börjat dreggla och gnaga på allt du kommer åt. Men innan förskolan började igen, och du blev ensam hemma med mig, så var vi på medeltidsmarknaden.
Ni har en riktig superpappa. För om jag är ensam med er på dagarna när han jobbat, eller enstaka kvällar, har han er mer än gärna allihop så fort han är ledig. Han bär dig på armen även en hel del när han jobbar. Tar han kundmöten eller samtal hemma går han långa promenader och snor med sig dig. Det är enormt lyxigt för mig, som kan hinna ta ett bad eller tvätta lite!
Jag har försökt styra upp några fotograferingar med dig här hemma, men det har inte alls gått nu under semestern. På bilderna här är du iklädd din morfars gamla kläder. jag ville tagit en snygg bild på dig när du låg på magen, men dina systrar ville absolut inte låta dig vara. fastän bilderna inte alls blev som jag tänkt mig, så älskar jag dem. Så roligt vi hade alla fyra där i min säng. En vacker dag kan jag ju alltid retushera dem och gör a dem "perfekta", men jag gillar kaoset i dem.
Att städa upp och fixa bakgrunden är ett snabbt jobb, men det känns helt onödigt just nu. Jag är alldeles för upptagen med att njuta av dig. Detta är försat gången jag verkligen är ledig, och vi har en obligatorisk gosstund på golvet eller i sängen varje dag, du och jag. Jag tar 200 bilder om dagen som jag skulle vilja blogga om, men jag har inte haft tid, än. Nu under sommaren vill vi hinna klart med så mycket som möjligt här hemma. Men jag är så lycklig för alla bilder av dina framsteg och för dessa månadsuppdateringar. Det är så kul för min del att hinna gå tillbak amånad för månad och se din utveckling. Du är liksom en person nu, på ett annat sätt än för bara några månader sedan.
Du är fokuserad och målmedveten. Din favoritplats är ändå babygymmet. Du har upptäckt dina händer och insett att de kan gripa saker, så nu är du besatt av att försöka komma åt alla leksaker och provsmaka dem. Du gillar som sagt mest den lilla räven, och den lilla pingvinen som sitter fast i babygymmet. Den brottas du med dagligen, ibland skäller du riktigt på den. Det ser så roligt ut! Och så kan du somna mitt i brottningen. Oftast är det då du blir irriterad, minuterna innan du somnar. Men det går oftast så fort från att du börjar skälla tills att du somnar, att jag sällan hinner ta upp dig. Då får du sova i babygymmet, och det tycker du om.
Utseendemässigt tycker jag att du är läskigt lik Livia och det ska bli jättekul att se hur du blir när du blir större. Jag tror att du ärvt mycket från min sida av släkten, men öronne har du efter din pappa. Och de gyllene små lockarna, som skavts av mer men som nu börjat växa igen, de har du efter din far. Det hickande och härliga skrattet fyller mitt hjärta och jag kan inte sluta pussa på dna mjuka kinder. Vår lille dunderklump!
"Villiam Karlsson" säger Livia. "Inte illiam, Wille!" svarar Saga indignerat. Men efter en studn kommer hon och säger "Bebis William". Saga är mycket noga om att du är bebisen i familjen, och att du är allas. Inte Livias, inte Sagas, inte mammas, utan "våran bebis!". Hon säger också att "Bebis kan itte pjata!" när vi försöker tolka dina tjut och läten. Men låta kan du, du är definitivt den mest högljudda av våra barn. Vi brukar skratta och säga att "Nej, William kan inte prata än, men han tror att han kan det". Oj vilket liv det är här hemma nu. Det är så underbart! Nu förstår jag inte hur jag kunde ha tänkt tanken att två barn kanske räckte. Oj vad tomt livet var före dig, William!
Ditt leende fyller hela huset och ditt jollrande och dina skratt är så härliga att lyssna på. Livia brukar välja kläder till dig och du har lärt dig få av dig strumporna. Ibland vill Saga också välja kläder och då kommer hon ofta med just ett par strumpor, och dem vill hon själv sätta på dig. Det ser så kul ut när du ligger och sprattlar medan hon frösker få på strumpan. Ni kan hålla på en kvart med en strumpa innan hon ger upp och låter mig göra det. Ni är så envisa båda två. fast jag tror att du tror att Saga leker med dig, William.
Min lilla busunge, med en räv bakom örat och glittrande blick. Vad jag älskar dig