När Annie...

Jag har hittat ett hus och jag vill flytta nu. NU. Men det är ett stort projekt med mycket att göra. Ändå ger huset och alla möjligheter mig hjärtklappning. Det ligger precis så som jag drömmer om, och inte toklångt bort ifrån Visby. Haken? Adam säger nej. Den haken är svår att fixa.

Och jag förstår honom, för det ser verkligen nedgånget ut inne. Alla ytskikt är slitna och sunkiga, men det är otroligt mycket originaldetaljer kvar och materialen är av hög kvalité, så det är faktiskt inte så farligt som man kan tro. Det finns en verkstad, så man behöver inte stå inne och såga, vilket skyndar på det hela en hel del också. Jag kan verkligen se oss här. Det är det första huset jag verkligen kan se oss i, se hur dörren står öppen på sommaren och barnen rusar in och ut, höra deras skratt när de leker uppe på sina rum... här skulle de få varsitt rum, tillslut. Första sommaren skulle Livia och Saga få egna men på sikt skulle alla få det. Jag har en plan för hur huset kan byggas till, hur planlösningen kan öppnas upp.

 

Det skulle ju ta några år. Allt skulle bero på när man fick tillträde, men jag ser framför mig hur man gör tjejernas rum först, är är det bara att riva garderober, bort med plastmattor och nya ytskikt. Sedan skulle de ha sina rum att dra sig tillbaka till och härja på. Därefter skulle man kunna ta tag i resten.Jag ser hur enkelt gästhuset skulle färdigställas, för det är redan bara ett skelett. Ingen ruvning, bara tillägg. Det skulle bli ett pentry och ett sovutrymme. Enklast möjliga badrum med dusch och toalett. Efter ett par år skulle vi rivit den lilla utbyggnaden och bygga ut på nytt åt det hållet hela vägen till flygeln. Sätta in en modern och fräsch tvättstuga. Bygga ett härligt sovrum till mig och Adam med egen liten toalett. Dela upp stora sovrummet där uppe på två så har vi fyra barnrum. Om så många år hoppas jag verkligen att vi har fyra barn. Jag kan nästan höra dem plaska i det nya badrummet vi skulle göra på övervåningen, med ett stort badkar.