När Annie...

Tiden bara flyger fram och vår lilla kille börjar bli stor. Du går inte än, men du försöker. Du tar ett steg, och sedan faller du. Men lämnas möblerna är det inga problem att traska runt, och du släpper taget mellan möbler en bit ifrån varandra. Det är inte långt borta nu.

Du står stadigt. Tjejerna har slutat ropa “han står!”, vilket de annars ropade konstant tidigare. Vi börjar vänja oss, men alla som träffar dig för första gången imponeras eller blir stressade när du ställer dig upp. Du ställer dig upp utan stöd utan problem och står långa stunder innan du antingen faller, sätter dig eller försöker gå och tappar balansen.

Men krypa kan du! Du är snabb som en iller och aldrig kvar länge där vi sätter ner dig. Allt åker i munnen och det märks att du är smart nu och förstår vad vi säger. Ropar dina systrar “Mamma han har något i munnen!” kniper du genast ihop dina 6 tänder och låtsas som ingenting. Du slutar tugga om jag tittar på dig. Oftast är det dock hundhår du fått tag på, men ibland är det papper och enstaka gånger något som kunde vara farligt för dig om du svalde det. Men dina systrar är faktiskt jätteduktiga på att hålla bort. Vi har också sett till att inte köpa/ha framme så mycket småsaker. Det underlättar!

Du är världens gladaste och enklaste bebis. Alltid nöjd, även om den senaste paraden av tänder som trängt fram gjort dig mer benägen att hänga i famnen. Du kommer när man ropar på dig och vet vad olika rum heter. Säger jag till din pappa att jag får och hämtar något i bilen, väntar du på mig i hallen när jag kommer in igen. Du kan krypa varv efter varv runt köksön för att hitta mig och är toalettdörren öppen vill du hemskt gärna in och leka med toalettborsten eller vattnet på golvet, så vi håller stängt in dit! För vatten, det älskar du! 

Att bada är den nya grejen. Vi brukar fylla 1-3 centimeter och låta dig plaska medan vi till exempel pysslar med tvätten. Du älskar att bada och plaska. Du är så stadig i badkaret nu och det är så kul att sitta och titta på dig när du badar. Bästa badleksakerna är de färgglada fordonen, vår lilla röda sjöstjärna och självklart duschslangen. Duschslangar är ju bara hur kul som helst.

Tändernas entré har gjort dig sämre i magen, men innan dem gjorde du en rejäl 2:a i blöjan varje morgon, ibland uppdelad i två omgångar, och sedan bara enstaka kissblöjor resten av dagen. Så praktiskt! Men sista tiden har det inte riktigt varit så enkelt. Något annat som inte är enkelt är blöjbytena. Ligga still? Aldrig i livet! Det kan gå i några sekunder om du får tugga på din tandborste, men annars är det riktiga brottningsmatcher att byta blöja på dig, för inom 4 sekunder rullar du mot vänster och ska krypa till vattenkranen. Du vet hur man startar den och det är ju jättekul att leka med vattnet. Oftast får jag byta dig när du halvt hänger över handfatet och plaskar för hjärtats lust. Det går ju det också. Den nya blöjan åker oftast på medan du kryper iväg på golvet efteråt, det brukar vara enklast. jag minns att jag tyckte dina systrar var svåra på skötbordet, men de var västanvindar i jämförelse. Jag kunde kollra bort dem med leksaker eller olika grejer de kunde leka med och undersöka, men inte dig. Du sköter dig mycket bättre med alla andra dock. Mig är du värst med, för jag är ju så tråkig. Mamma eller farmor däremot kan du ligga relativt still med. Jag tänker att du ska pottornas så fort som möjligt, helst börjar vi på ettårsdagen. Är du som Saga och går bra då tänker jag inte vänta en minut längre än nödvändigt. Men jag hyser inga fantasier om att det heller kommer att bli lätt. 

Mat? Du älskar all mat. Du blir arg om vi är för långsamma med att mata och vill helst äta själv. Du älskar att kladda och efter varje måltid får du lite ersättning, för det mesta hamnar ju på golvet när du äter och inte i magsäcken. Men våra hundar och katter är runda och goa nu i alla fall, alla fyra hänger i köket och väntar på att jag inte ska se dem när de förstår att du ska till att äta.

Vi slutade amma abrupt dagarna före jul. Du började sova bättre, och du hade slutat amma på dagtid, vilket resulterade i mjölkstockning. jag försökte desperat få dig att ta bröstet hela fredag eftermiddag där innan jul, men du vägrade och vi var ledsna bägge två. Jag bestämde mig för att ge upp och du har inte ens försökt amma sedan dess. Jag var inte helt redo att ge upp nattamningarna, men det var rätt beslut. Nu sover du nästan varannan natt hela natten, och du har som sagt inte ens buffat efter det. Du får flaskan och nu under ledigheten har din pappa tagit över, så jag får sova igen och du har fått upp ögonen för den där skäggiga snubben. Nu vill du knappt vara hos mig alls. När vi var i simhallen grät du varje gång jag försökte hålla i dig och det var så knäckande för mig. Nu förstår jag hur pappor känner sig! Men det är roligt och skönt också, det ger mig frihet och jag längtar efter att ge dig en lillebror eller lillasyster, så det är ju inte bara av ondo. Det kommer när det kommer. Just nu vill jag att du är min lilla bebis, men du vill vara en stor kille.

När som helst släpper det och du kommer att gå. Saga lärde sig under sin 8:e månad, strax före 9 månaders ålder, så jag blir inte förvånad om du gör samma sak. Du pladdrar en massa och gör tvåstaviga ljud. Jag tycker att du ibland säger “mamma” men det sker inte så pass ofta att jag vågar säga säkert. Du vinkar tillbaka om man vinkar till dig och säger hej ibland när man säger hej till dig, men mer än så gör du inte generellt. Men du förstår många ord och det märks. Jag pratar massor med dig, mer än jag pratade med Saga och extremt mycket mer än jag talade med Livia i samma ålder, så det förvånar mig inte att du förstår en massa. Tjejerna pratar också mycket med dig och kallar dig för monster eller liten räv. De gillar att leka att du jagar dem, och ni kan leka under högljudda skratt när de springer varv efter varv runt köksön och du kryper “efter” . Du älskar att vara med dem och leka och de låter dig oftast var med, ger dig lite leksaker du kan stå med i munnen medan du beundrande ser dem leka med varandra. Vill de inte leka med dig klättrar de över grinden och går upp på övervåningen. Ibland står du ledsen nedanför och gråter, men oftast nöjer du dig med mig. 

Det värsta du vet? Bilbarnstolen och att klä på dig. Att sitta fast är det värsta du vet. Du vill vara fri och röra på dig. Du har fått uppleva hoppgungan lite och den älskar du. Men bäst är att få utforska på egen hand på golvet.

Vår glada, härliga lille grabb. Vi älskar dig så hemskt mycket. Du fyller vårt hem med skratt och solsken och jag känner mig så lugn och trygg med dig, trots att du är sjövild så är du ändå en lugn och trygg själ. jag ser fram emot att se dig ta dina första steg.