När vår treåring fått glasögon
Det kommer över natten, skelningen. Vi klippte hennes hår, någon månad före treårsdagen - dagen efter skelade hon. Efter månaders väntan på en tid till ögonläkaren satt vi sedan där och chocken var lamslående när jag insåg att hon har mycket sämre syn än vad jag har. Det dåliga samvetet över hur jag avfärdat hennes huvudvärk med att hon tycker medicinen smakar gott... sedan provade vi ut glasögon och hon testade ett par läsglasögon och blev hysterisk över att hon inte fick ta med dem hem. De var ju för vuxna, försökte vi förklara. Optikern sa "Om hon tyckte att den gör skillnad kommer hon vilja ha sina glasögon när dem är klara".
Hon fick välja båge själv. Plötsligt blev vår lilla tjej så stor. Valde hon dem för att de liknar mammas? Troligtvis. Jag trodde hon skulle vilja ha mer klarblå, men nej. När de var klara var hon så lycklig och så stolt. Hemma vill hon helst inte ha dem utan lägger bort dem. "Hon känner sig trygg hemma och vet vad allt är och vart det finns" förklarade optikern. Det är klart att öronen måste vila lite också, så vi tjatar inte så mycket. Påminner ibland och låter dem vara av en stund. Hon är översynt, som jag, så hon ser bra på håll men dåligt på nära.
Glasögonen har förändrat hela hennes tillvaro. Plötsligt älskar hon förskolan. Saga som alltid varit lite av en ensamvarg och föredragit att vara stilla i ett hörn, är plötsligt engagerad och vill sitta med, leker med de andra barnen och är delaktig på allt fröknarna föreslår. Skrattar, pratar och vill inte komma med hem när jag ska hämta, utan gömmer sig och personalen får muta med en smörgås för att få henne därifrån.
Mammahjärtat gick nästan sönder när personalen dag efter dag berättade om nya framsteg och den nya Saga, den Saga vi ser hemma men som de inte sett där. Busfröet, den kreativa lilla tjejen som älskar att pyssla. Innan har de tyckt att hon varit disträ och svår att få engagerad, lite i sin egen värld. Nu sitter hon som ett ljus och tittar i böckerna, pusslar eller lägger pärlplattor. 30-bitarspussel är ingen match för Saga på förskolan. Personalen har dåligt samvete de också, för att de inte hennes såg. Att Saga inte såg. Men nu ser Saga. Saga har en helt ny värld, helt nya möjligheter. Tänk att ett par glasögon kan göra så stor skillnad.