När Annie...

Vår stora sork, hur kan du fortfarande vara så liten? Du är bara 17 månader men det känns som att du är betydligt äldre. Du är så klok och underfundig, men det ord de flesta beskriver dig med är vild. 

Du har dock blivit aningen lugnare den senaste veckan eller så. Den här månaden har annars varit totalt galen. Du har klättrat upp på allt och vi har haft två spännremmar under köksbordet för att hindra dig från att klättra upp på köksbordet. Det hjälpte inte, så vi fick lägga stolarna ner och skjuta in dem under bordet och låsa fast dem där. Du ville gärna upp och sitta mitt på bordet. Väl där ropar du ”he!” med nöjd och uppfodrande stämma för att få vår uppmärksamhet, så vi kunde ta ner dig igen så du kunde göra om det. Men det har du tack och lov tröttnat på nu! Det var nog en vecka sedan jag senast använde spännremmarna.

Men upp på bordet tar di dig gärna, men just nu föredrar du att ställa dig på en stol och leka med salt- och pepparkaren, ljusstakarna eller besticken. Därför är bordet för det mesta tomt just nu. Då är du mindre benägen att klättra dit.

Du älskar att öppna alla kökslådorna och flytta runt innehållet, så vi hittar ingenting längre. tack och lov att vi så smått börjat packa inför flytten. Du är riktigt stabil och jag är inte längre rädd att du ska trilla i trappan eller från någonting du klättrar på, men det betyder inte att vi låter dig göra det. Vi är ytterst noga med att ha barngrindarna för.

På förskolan går det jättebra och du älskar att vara där. Vissa dagar vill du inte bli lämnad utan blir jättearg på mig när jag ska gå, eller din pappa, när han lämnar. Andra dagar rusar du in utan en blick bakåt. Du hatar att vi nu försöker sätta på dig vantar och mössa och de åker av lika snabbt igen. Kanske går du med på det när det blir kallare.

På förskolan har du lekt att du ska välta alla barn, vilket inte varit populärt. Du blir utskickad i hallen ibland när du går omkring och gör dina tokskrik, som du gör här hemma också. Du älskar att testa hur högt man kan skrika men det gillar inte de andra barnen, i alla fall inte när du går upp och gör det i deras ansikten. Då får du sitta i hallen en stund tills du lugnar ner dig lite tillsammans med en pedagog. Du brukar blänga på dem och sitta stilla och gunga med benen, de säger att du förstår vad dem säger, men det är liksom för kul det här med att skrika och välta de andra barnen. Citat still vid maten går inte heller, för det mesta måste de ha sele på dig för att få dig att sitta still! Hemma sitter du fast i barnstolen med spännrem.

Så hur är dagarna med dig? Du vaknar runt 7, men minsta ljud efter 6 och du sätter dig käpprakt upp med ett glatt ”He?”. Det spelar ingen roll när vi nattar dig, 7:30 är det längsta vi får sova. Du går från 0 till 100 på ett ögonblick och har världens mysigaste morgonhumör. Ibland är du lite mammig, så är vi två förälder hemma blir det papps om får ordna frukost medan mamman bär omkring på dig. 

Du älskar mat, och äter massor, men du är kräsen. Man vet aldrig vad du är sugen på. Ibland pekar du och tjuter ”äääh!” så vi kan se att jaha idag vill du ha macka. Då blir det leverpastej med ost på, sedan delar vi mackan i fyra delar och du får en bit i taget. Får du en hel portion blir du tokig och leker med det eller slänger det på golvet. Lite i taget är trixet för att få dig att äta. Och vattenflaskor som inte läcker, annars häller du bara vattnet på bordet och börjar plaska. Havregrynsgröt med en matsked kakao är det du älskar när din pappa gör den, sedan rör han ut den med lite mjölk så att du kan äta den med sked. Men när jag gör den ratar du det, du vill hellre ha min variant med kanel och kardemumma. Just sked är nytt, det har du nyligen lärt dig och du börjar bli riktigt duktig med den. 

Vi har fortfarande blöja, men vi pratar om när vi ska sluta. Du försöker nämligen dra av den när du är iförd endast blöjan. Men det är så mycket som händer i vårt liv just nu, så det känns som fel läge med ett så stort steg. Hittills har du inte fått av den helt.

Du leker helst med duplo, allt som har hjul eller gosedjur. Allt som är mjukt vill du krama eller lägga dig på, så du är väldigt gullig. Detta inbegriper dock våra katter, som inte tycker att det är lika gulligt. Men du blir mer och mer försiktig, så till och med Sauron brukar ligga kvar en stund när du kommer. Så länge du inte tjuter, förstås.

Just tjuten är helt otroliga. Du leker med din röst, testar hur högt du kan låta och försöker få uppmärksamhet. Jag brukar avleda med att göra ljud som du kan härma, och det tycker du om. Du älskar att låta, men pratar hittills inte så mycket. Mamma, pappa, hej, nej och aa/ja, det är de ord du faktiskt använder. Men nu börjar det komma ord eller läten som låter som tittut, titta, där/there och dina systrars namn. I-a och Agagaga. Men det är än så länge så pass oregelbundet att det likaväl kan vara slumpen. Men du förstår det mesta av vad vi säger och skrattar, pekar, hämtar saker, lägger tillbaka en del grejer vi ger dig, stänger skåp som står öppna och sådana saker.

Det bästa du vet är att bada. Vatten, att plaska - oj vad det är kul! I badet låtsas du klättra ut för att få uppmärksamhet, men lyfter jag handduken kastar du dig skrattande ner i vattnet igen. Det roligaste är att bada med dina systrar, och de tycker att det är kul en bra stund innan de börjar klaga på att de vill ha djupare vatten. Men när du är med är det bara lite vatten som gäller än så länge. 

När ditt hår blir blött är det lockigt, annars är det rakt. Vi klippte dig för första gången nyligen och du ser lite ut som Arn. Det blev inte så lyckat, men så satt du ju inte stilla heller. Men nu är håret inte nere i ögonen och det är mindre att tvätta när du kladdar in maten över öronen, för det gör du alltid efter maten. Du ska alltid knåda in händerna i håret. Detta resulterar i bad nära på varenda kväll och att du doftar mat hela dagen. Man kan känns på lukten vad du åt till frukost och lunch, för lite doftspår sitter alltid kvar i håret. 

Du ger de bästa kramarna, och du älskar främst dina systrar. Att leka jage kring köksön är nog er favoritlek tillsammans, eftersom du ibland har sönder deras duplo-kreationer. Men ibland bygger ni så fint ihop. Dina systrar älskar att hjälpa dig, hämta saker åt dig, borsta ditt hår eller gosa med dig. Det är otroligt vad ni tre är fina tillsammans. 

Jag trodde att du som är så vild skulle avskräcka dem från fler syskon, men när vi pratar om en bebis till vill de ha en till lillebror. De vill att du också får en lekkamrat och de vill att det är jämt antal flickor och pojkar i familjen. De kallar dig gullig och gör miner åt dig för att få dig att skratta. Visst finns de stunder då de tycker att du är jobbig, men de är få. Kanske för at de alltid har en och en halv timme på kvällen med oss efter att du somnat, eller för att de kan gå undan och leka ifred. Men att ha tre barn är verkligen inte så tufft som jag trodde. Även om du, William, helt klart är den av våra bebisar som varit mest utmanande, så är du inte jobbig. Bara alltid igång.

Du gråter så sällan, pendlar mest mellan rosenrasande i korta ögonblick, hangry/matarg och strålande glad. I alla fall 90 % av tiden är du en liten solstråle. Du har alltid någonting för dig och du vet när du gör någonting du inte får, då gömmer du dig eller smyger. Men du spottar fint ut saker du stoppat i munnen om jag räcker fram handen, du ger snällt tillbaka det mesta av det du stulit om jag räcker fram handen och säger tack. Fast ibland snor du saker för att bli jagad och då är det bara att springa efter dig. Då tjuter du av skratt.

Du somnar 18:30 på kvällen, eller 18:45. Vi lägger dig i sängen halv, med en pyjamas och en flaska ljummet vatten. Jag bäddar din mjuka filt under dig som ett lakan, och lägger på en filt över dig så att du har någonting att gosa med. Du sover ute strumpar i ett svalt sovrum, men du blir sällan kall. Jag ger dig din flaska med ca 2dl vatten, tänder den lilla kaninen med blinkande mage, säger god natt och går. Du ligger i en resespjälsäng inne hos oss sedan visningarna somras. I 95% av fallen somnar du utan ett knyst, men ibland hör man lite joller och pladder. Några gånger kan du protestera ett par ter gånger med några indignerade ljud innan du däckar. Blir du ledsen hämtar vi dig och tar dig med när vi läser för tjejerna vid 19:15. Vi brukar börja natta tjejerna vid 19, sedan läsa ett antal böcker och släcka lampan prick 20. Om du inte somnat är du den som somnar sist, överlycklig över att få vara med dem och vara i deras roliga rum. Är vi två föräldrar hemma lägger sig en av oss med dig i vår säng, så får tjejerna lugn och ro. 

Sedan sover du i 99% av fallen hela natten. Om du vaknar sker det runt midnatt om du fyllt blöjan, då byter vi den i mörkret och du somnar om mellan oss i vår säng. Helst delvis på mig. Lyxbebis. 

Vad vi älskar dig.