När man letar nästa hus
I våras bjöd vi på ett hus i Hogrän som vi verkligen gillade, och i samma veva fick jag kontakt med en mäklare som sa "jag har något liknande på väg ut". Han visade mig bilder i telefonen och trodde att det skulle komma ut för 3-4 miljoner i juli eller augusti. Jag tyckte att det lät väldigt intressant, och när det inte blev Hogrän passade jag på att åka förbi det. Huset låg jättefint även om det var en bit längre bort än vad vi egentligen vill. Det blir längre till förskolan och kompisar. Men vi såg fram emot att huset skulle komma ut på marknaden, och det kom ut veckan efter vårt.
Visningarna var satt i slutet av augusti, så vi bokade in oss. Men jag var väldigt besviken. Huset låg ute för 4,5 miljon och även om det ser välstädat ut på bilderna kunde jag inte rättfärdiga det priset. Allt är gjort på 80-90 talet, det är plastmattor i nästan alla rum och det finns abar ett badrum, dessutom på övervåningen. Men vi sa att vi tittar på det i alla fal. Tyvärr var Adam på fastlandet så jag gick dit med barnen och svärmor.
Jag blev positivt överraskad. Det var en otrolig ordning och det märks att ägaren tagit väl hand om det. Det var fläckfritt och även vinden och källaren städade, ladugården ren och jag såg vid första besöket inga aktiva skadedjursangrepp, vilket annars är vanligt i ekonomibyggnader på Gotland. Däremot var skogen framför huset mindre än jag trott och bakom ladan är det ekskog, vilket generellt är olämpligt för hästar eftersom det är giftigt för dem att äta ekollon. Besvikelsen var stor, men jag förstod ändå varför ägaren ville ha 4,5. Det är ett jättefint hus och det ligger lugnt med vacker utsikt. Vi bokade in en till visning, när Adam var hemma,
Jag pratade med mäklaren om marken och fick veta att vi kan så vall på åkern bakom, så det går att få till en stor hästhage där inom ett år. jag stegade upp det gamla grisstallet och undersökte ekskogen för att se om det gick att ha en hage där ändå. Alla hästar äter inte ekollon, men jag vågar inte rikitgt ta risken. Svärfar var med och kollade in vedpannan. Den är ny, vilket var bra, men tyvärr är det den enda uppvärmningen. Ingen av eldstäderna är i bruk och en går inte att ta i bruk heller. Skulle vi flytta in måste vi ordna en bra luftvärmepump eller annan värmelösning, varpå jag funderar på jordvärme.
Alla rum är rymliga, till och med lite för stora. Livia tyckte att det som skulle bli hennes rum var för stort, så jag kunde bo med henne där föreslog hon. Det var ju gulligt. Jagf kan se hur vi skulle kunna förvandla det här huset till vårt drömhus, men det skulle krävas väldigt mycket i början för att få det att fungera. Ett nytt värmesystem och att bygga en till toalett/badrum. På sikt skulle vi behöva bygga ut huset lite på baksidan, för det tar just nu inte till vara på den otroliga utsikten, och vi saknar ett sovrum för att det ska fungera för oss på längre sikt. Men men ett till badrum och en annan värmelösning kan det fungera de kommande åren i alla fall. I så fall skulle vi bo in oss och helrenovera undervåningen om några år. Köket fungerar som det är men är väldigt slitet och gjort på 80-talet, så Adam skulle inte trivas i längden. Jag kan ändå se hur man kan återanvända luckorna, bara måla om dem och byta handtag. Men all el i huset behöver bytas och snart även alla avlopp och vattenrör.
Vi får se om vi lägger bud. Just nu har jag en jobbig magkänsla om det huset. Kanske är det bara att jag hade höga förväntningar på det, men priset i kombo med bristen på en extra toalett gjorde att det känns jobbigt. Drömmen om landet återstår i alla fall och vi ska titta på ett par andra hus. Det här passar oss bra, men det finns mycket som inte är så bra också. frågan är, vill vi betala mer för ytor och mark vi inte kommer använda men som vi måste underhålla? Eller vill vi heller ha något där vi kanske behöver bygga upp ekonomibyggnaderna själva, men i en skala mer hanterbar?
Det här huset kändes inte varmt, tyckte jag, men det tyckte Adam. Han gillar huset mer än vad jag gör. Han satt länge och lyssnade på tystnaden och filosoferade över hur det vore att bo här. Medan jag bara ser kostnader och arbete innan jag skulle trivas. Men samtidigt är det här också det som är roligt med att leta hus, att fundera på över hur livet vore på denna nya plats. Hur skulle framtiden se ut här? Skulle jag känna mig inspirerad framför den här öppna spisen, eller skulle rummet alltid kännas för stort, för kallt och lite för pompöst? Det är det ord som dyker upp i mitt huvud när jag ser detta hus. Pompöst. Som om huset försöker vara mer än vad det är. Som om det låtsas vara en liten herrgård fastän det egentligen bara är en bondgård med tegelfasad från 50/60 talet. Kanske kan lite maffiga tapeter och ett annat möblemang hjälpa huset att rollspela bättre, eller lugna ner det så att det blir hemtrevligt och inbjudande?
Vi får se. Det har dykt upp ett annat hus som får mitt hjärta att galoppera. Men ändå kan jag inte släppa detta hus heller. För jag ser potential och det kliar i fingrarna att slita bort de där plastmattorna och ta reda på vad som finns under. Men vi avvaktar tills jag sett galopp-hjärtehuset i verkligheten.