När man är spontan

 
Det är torsdag här och jag tog vilopaus. Jag och sambon satt uppe till halv tre inatt för att bli klara med en video, och jag fick ställa in det jag hade planerat att göra. Vilket innebär att jag plötsligt har typ hela dagen ledigt. Så det blev ett skypesamtal till Sverige, frukost i sängen och slösurfande. Fick återigen syn på facebooks "den här dagen". Tycker det där är en himla festlig funktion. Idag för sex år sedan spontanköpte jag min första bil. Jag höll på att sätta kaffet i halsen när jag fick syn på facebookstatusen. Det tog inte många timmar från att jag beslutat mig för att köpa bil tills jag hittat en. Jag kommer ihåg att bilen fanns i Kungälv utanför Göteborg och jag var nere i Alvesta utanför Växjö där jag bodde på den tiden. Mina föräldrar var underbara och åkte tillsammans ut för att provköra och köpa den åt mig och jag förde över pengarna via nätet till dem. 

Jag är en jäkel på att vara spontan. Helt hopplös för min omgivning. Och fastän jag vet att jag är spontan så förstår jag nog inte riktigt hur spontan jag är förrän folk påpekar det. För mig är det ju... normalt. Haha. Jag minns hur jag i min första relation - ett nära fyraårigt förhållande - retade gallfeber på min partner. Hans liv var väldigt inrutat och det skulle skrivas listor på allt och varenda detalj skulle planeras... nu i efterhand förstår jag inte att vi inte hade ihjäl varandra första veckan. Jag är raka motsatsen. Så otålig att jag står och stampar på stället, så ivrig att jag kastar mig med huvudet före utan att tänka först.
 
Men den där bilen... spontanköpt och älskad under fem års tid. Jag ångrade aldrig att jag köpte den. Jag har aldrig ångrat ett enda av mina spontana beslut. Resorna, inköpen... vänskapen som byggts ur det. Men jag blir ändå så förvånad när jag svart på vitt får se hur spontana beslut jag tar.

Jag måste alltid dock vara försiktig när jag handlar. Just eftersom att jag är väldigt spontan och väldigt romantisk, förälskar jag mig lätt i idéer eller saker. När jag handlar tar jag alltid lång tid på mig, och jag håler varan en lång stund och frågar mig "behöver jag verkligen den här?", "Kan jag hitta/köpa/tillverka den här billigare?" och "Om jag inte köper den, kommer jag minnas den om en månad?". Det är väldigt liten risk att jag faktiskt handlar någonting när jag är i affären, för jag är också väldigt snål, och kan jag hitta/tillverka vad det än nu är, ser jag det som världens roligaste utmaning. Där är jag och min nuvarande sambo likadana. Han får inte grå hår av mina idéer, utan skrattar bara och hjälper mig med bygget. Han är inte lika spontan som jag, mer trygg och eftertänksam, men tillsammans med någon som mig är det en perfekt balans mellan planering och verkställning.  
 
Tre spontana beslut som jag aldrig ångrat:
- Att jag köpte min opel
- Att jag reste till Paris
- Att jag flyttade ihop med min sambo

Hur gör du när du tar beslut? Är du spontan eller eftertänksam, gör du listor eller tar du dagen som den kommer?
Visa fler inlägg
Scrolla ner mot det förflutna
↑