När man vaknar till ett fint kök
Det finns inget mysigare. Än att vakna till ett rent hem. Att komma ut i köket och mötas av ljus och värme och renlighet. Det är någonting jag längtat hett efter de senaste dagarna. När min sambo åkte till LA och var borta några dagar blev jag lämnad ensam med våra roomies, två grabbar på 18 och 19 år. Och dem har inte fått lära sig att torka upp när dem spiller. Det ligger tydligen inte i deras gepreppsvärld. Så i flera dagar har jag fint frågat om dem snälla skulle kunna göra det. Vårt kök är gammalt och inte det snyggaste, men absolut det finaste kök jag någonsin haft, stort och ljust och när det är rent känns det riktigt fräscht.
Men ingenting hände och köket blev bara sunkigare och sunkigare. Någon spillde röd sås ca 10x10 cm precis bredvid spisen, utan att torka upp det, något som liksom inte går att säga "oj, det såg jag inte" om. Tillslut blev jag arg och sa till på skarpen. Ingenting hände. Det hela urartade tillslut i ett gräl och att jag storstädade köket. Sedan kom sambon hem. Jag vet inte varför dem skött sig de senaste dygnet, om det är hur arg jag blev eller om det är sambons närvaro, men oavsett så fick jag äntligen vakna i morse och hitta köket så som jag lämnade det: rent, utan odiskad disk eller intorkad mat på bänkar eller spis. Sådant gör mig så himla glad. Jag tycker att det är en så liten sak att be om, men det är det uppenbarligen inte.
Men ingenting hände och köket blev bara sunkigare och sunkigare. Någon spillde röd sås ca 10x10 cm precis bredvid spisen, utan att torka upp det, något som liksom inte går att säga "oj, det såg jag inte" om. Tillslut blev jag arg och sa till på skarpen. Ingenting hände. Det hela urartade tillslut i ett gräl och att jag storstädade köket. Sedan kom sambon hem. Jag vet inte varför dem skött sig de senaste dygnet, om det är hur arg jag blev eller om det är sambons närvaro, men oavsett så fick jag äntligen vakna i morse och hitta köket så som jag lämnade det: rent, utan odiskad disk eller intorkad mat på bänkar eller spis. Sådant gör mig så himla glad. Jag tycker att det är en så liten sak att be om, men det är det uppenbarligen inte.
Men jag fick i alla fall en grymt bra start på dagen. Ny vecka, högt arbetstempo, extremt mycket att hinna med, men nästa vecka kommer allting lugna ner sig. Och förhoppningsvis sköter sig våra roomies nu när sambon åker bort några dagar igen... den som lever får se!