När det är årets sista dag
Årets sista dag lider mot sitt slut. Gott nytt år på er! Jag firar iförd morgonrock, mjukisbyxor och bikini-bh med en bebis på bröstkorgen. Men innan det nya året inträder vill jag visa er de bilder som togs för ett par dagar sedan som nog är de mest älskade bilder från mitt liv. När mina flickor träffades för första gången.
Vi kom hem från BB i måndags vid lunchtid och planerade upp det så att Livias mormor tog upp henne på övervåningen så att vi kunde gå in och sätta oss i lugn och ro, och sedan fick Livia komma ner och hälsa. Adam fick ha Saga i famnen, eftersom att Livia varit väldigt mammig sista månaderna och vi inte ville börja med att hon skulle få höra "nej, var försiktig!" eller så. Hon kom ner och blev glad att se oss, och gick glatt fram och skulle upp i mitt knä, innan hon fick syn på sin lillasyster.
Jag hade gett min pappa kameran och satt på en trådlös blixt , så kunde han dokumentera tillfället utan att behöva tänka på inställningar eller sådant. Syrran filmade det. Så praktiskt att hela min familj var samlad!
Och Livias reaktion? Glädje. Ren och skär glädje. "Bebisen" hade också med sig ett paket till henne med lite dockkläder och skor, hakklapp mm. Det är mina gamla grejer, som hon nu kan ha på sin älskade "gocka" och vara involverad när jag tar hand om lillasyster framöver.
Paketet var intressant, men lillasyster var helt klart intressantare. Livia ville pussa och krama och klappa henne, sa "bebis" och "Yaya/Djadja" och ville helst hålla också. Docksakerna var inte lika intressanta som nya systern.
Dockskon skulle hon försöka sätta på Sagas fot, men det gick ju inte riktigt. Sagas fot var typ dubbelt så lång som dockans. Rätt som det var tog hon dock Saga, så vi blev väl alla lite skärrade. Hon sträckte sig fram för att krama henne, tog tag och sedan snodde hon sin syster. Hon höll så hårt att vi fick kämpa för att få loss hennes grepp, samtidigt som vi inte ville skälla på henne. Det gick jättebra.
Adam lyckades i alla fall få tillbaka Saga. Det var så himla vackert. Jag var så glad och så himla imponerad av Livia och hennes reaktioner. Jag hade aldrig vågat hoppas på att hon skulle bli så lycklig över att få hem sin syster. Det var häftigt att sitta och titta igenom bilderna på det! Jag skrattade när jag såg våra kläder. Adam var typ finare klädd hem från BB än han var på julafton. Jag var nyduschad, men klänningen jag hade är inte direkt smickrande. Jag har haft den under andra klänningar, men den är så mjuk och rymlig och enkel att amma i att den var perfekt på BB både nu och förra gången. Det var förresten sista dagen jag behövde stödstrumpor! Det är så underbart att slippa det igen!
Älskade lilla Livia. Hon pekade på Sagas händer och sa "hann" vilket betyder hand, och på hennes näsa och sa "näsan", sedan på min och Adams näsor. Hon ville inte sluta klappa på lillasyster. Även eftreråt har det fortsatt.
När Livia hälsat "klart" så skickades Saga runt mellan famnarna och fick hälsa på sin morfar, mormor och moster. De verkade tycka rätt bra om henne dem med! Livia gick med och dubbelkollade, pussade och kramadelite till. Hon ville också hålla och försökte flera gånger plocka sin syster ur någons famn, men nu var vi alla beredda så det gick inte.
Morfar slapp hålla kameran mer. Det tror jag att han uppskattade! Jag tror bestämt att han föredrog att hålla barnbarnen.
Hur gick det senare på dagen då? Jo, det var helt fantastiskt. Livia hade koll på sin syster och ville titta till henne hela tiden, sitta i mitt knä medan jag ammade och klappade ömt på systern. Hon var så försiktig! På kvällen blev det dock lite jobbigt, för då ville hon absolut sova med Saga. Hon blev så arg när först pappa hade Saga, sedan mamma och att vi sedan lade henne i hennes bedside crib. Då kröp även Livia upp i babysängen, så vi fick ha dem i sängen i nästan två timmar innan Livia var trött nog att inte reagera på att vi lade Saga i den lilla spjälsängen.
Egentligen nattades Livia ett par timmar innan vi gick och lade oss, men hon vaknade och kom in till oss, blev så lycklig över att se lillasyster igen och ville absolut inte somna om. Så första natten hemma tror jag vi somnade vid halv två på natten.
Men hellre det än avundsjuka! Visst har det varit lite gråt och skrik, mest när jag ammat och Livia inte fått klättra hur hon vill på mig, eller när hon inte har velat lämna sin syster ifred och riskerat att skada henne genom att lägga sig på henne.
Det här är en av mina allra största drömmar som slagit in. Att Livia fått en syster. En vän för livet. Men framförallt att hon uppskattar det och älskar sin lillasyster! Nästa år ska bli så roligt, att se dem lära känna varandra och växa upp tillsammans.
Som jag gjort med min lillasyster, ungefär lika mycket yngre än mig som Saga är jämfört med Livia. Om de har hälften så roligt ihop som vi hade, kommer de ha en fantastisk barndom.
Gott nytt år!