När man tar en rundtur i barnrummet
Jag har velat visa nya bilder från barnrummet ett bra tag nu. Ett barnrum förändras ju hela tiden. Det lever på ett helt annat sätt än andra rum, för varje rum växer med dess invånare. Och andra rum växer långsammare. Invånarna utvecklas långsammare. Men i ett barnrum, särskilt med små barn, ändras mycket konstant. Saker flyttar runt, läggs till, tas bort. Vaggor ersätts med spjälsängar som ersätts med vanliga sängar. Plötsligt ska saker barnsäkras och plötsligt är barnet stort att göra mycket själv. Så vad är nytt från i somras?
Bollhavet, skulle jag säga. Men ni har skymtat både det och hästgungan en del ändå. Ändå är Livias favoritleksak just nu utan tvekan dörrstoppet. Hon kryper ut ur rummet för att leka med dörrstoppet, vilket gör att hon stänger in mig i barnrummet, för det lutar lite så att hennes dörr glider igen av sig själv. Jag kan inte klandra henne, för det är ett fint dörrstopp. Jag köpte det på World Market i USA när vi bodde där och hade det för att hålla vår dörr till vårt sovrum vi hade då öppen trots tvärdraget från köket. Nu håller den Livias dörr öppen.
Hennes favoritleksaker varierar väldigt mycket från vecka till vecka. Jag gör så att jag tar fram tre-fyra saker åt gången och ställer upp det andra ovanpå skåpen bakom tältet. Varje vecka byter jag leksaker. På så vis är något alltid nytt och spännande. Hon älskar sitt rum och kan leka i timmar. Just nu är hennes trälåda med klossar poppis. Jag plockar ner klossarna, säger "borta!" och hon garvar och tömmer lådan på golvet igen. Så kan hon sitta om och om igen lääänge.
Hon gillar fortfarande att gunga. Men den stora katten i tältet (som hon fick av min mormor på mors dag) är lite läskig. Hon kryper upp i mitt knä när hon ser den och det krävs lite lek med den för att hon ska skratta och glömma bort att hon var lite rädd.
Livias rum (eller barnrummet, som vi kallar det i och med att vi hoppas på fler barn där inom några år) är stort och speglar vad jag och hennes pappa är intresserade av eller tyckte om som barn. Jag älskar böcker och han älskar historier och sagor. De allra flesta böckerna är från när jag var barn, men ett tiotal av dem hade sambon som liten. En handfull har vi fått sedan Livia föddes. Jag läser något varje dag för henne, men hon är inte intresserad än.
Hon kan komma och slita lite i sidorna, gnaga lite på ett hörn, sedan fortsätter hon med sitt. Men jag sitter och läser högt ändå och tänker att det är bra att hon hör språken. Jag läser både på svenska och på engelska, men oftast på engelska. Jag pratar enbart engelska med henne när vi är ensamma. Även om en bok är på svenska översätter jag den till engelska. Vi har några böcker på engelska, som jag läser ofta. Jag älskar att läsa för henne och brukar ligga i tältet eller sitta lutad mot eldstaden, så att hon kan krypa upp i mitt knä. Bara när vi nattar henne sitter vi på solen bredvid hennes säng.
Jag har placerat lite favoritböcker på tavelhyllor så att hon kan nå. I framtiden tänker jag att hennes favoritböcker kommer att stå där, så att hon enkelt kan ta fram dem. "Vem"-böckerna är från när jag var barn, och jag blir så nostalgisk av att se dem.
I den fina "svanlådan" ligger en annan ärvd skatt. Själva lådan hittade jag på second hand i USA och gav om jag minns rätt ca 80kr (då 9-10 dollar). Jag tycker att den är så himla fin! Jag har barnsäkrat den genom att borra lufthål i dess botten. Jag har hört att man ska göra det på lådor barn kan klättra in i, så det känns säkert. Det kommer garanterat en dag då hon gömmer sig i lådan. Men först får hon tömma ut brio-banan hennes pappa lekte med som barn.
I hörnet av rummet sitter min och Adams gamla favoritnallar. Livia börjar verkligen gilla nallar nu, men har ingen favorit än. Lite extra tycker hon om min gamla björn "Brummelisa" eller "Lisa", som skymtar förbi ovan sittandes på den lilla stolen (stolen är en namngivningspresent från fina Patrik & Hanna). Den blir Livia jätteglad av att se och håller gärna hårt i en stund innan hon slänger iväg den. Allt slängs just nu. Det är tydligen jättekul att slänga saker och se om hunden äter det, katten leker med det eller mamma/pappa plockar upp det igen.
På tal om hundar och katter, ligger katterna nästan alltid i hennes säng medan jag och Livia är i rummet. Oftast tillsammans och tvättar varandra, men ibland i varsin ända. Bredvid sängen står en liten rävlampa från Mio och bevakar katterna. En av de få sakerna vi köpt ny. Klockan är sambons gamla och "gosedjuret" är en nattlampa, ävend en från Patrik och Hanna. I den lilla alkoven står den lilla träkameran min syster köpte strax innan Livia blev till, och den lilla blå hästen är sambons dopgåva. ramarna har vi fått från Farfar och Malin.
Förut hängde den fina ballongmobilen över ängen, men Livia drog sönder den en dag när hon var uttråkad. Nu hänger hennes ugglor där, som hennes mormor virkat. De är tåligare. Ballongerna ska lagas och hänger i fönstret tills vidare.
Tavelväggen älskar jag. Jag har skrivit om den innan, men det är två tavlor vi gjort (Livia i siluett samt våra handavtryck och hennes fotavtryck) och två från våra respektiver barnrum. Alfabetet broderade min mamma till mig och den hängde i mitt rum, medan långben hängde i sambons rum när han växte upp. Räven fick vi på vår babyshower. Man kan hitta den och massa annat fint här.
Här ser ni då hyllan med sakerna som väntar på sin tur att bli lekta med. Och sänghimlen, som vi köpte på bakluckeloppis för 30kr eller något sådant. Jag gillar detaljerna på den. Den hänger aldrig rakt, för Livia älskar att dra i den.
Något annat kul att dra i är knopparna på skåpen. Hon börjar öppna skåp nu och gillar att stå vid sina skåp och öppna och stänga dem. Det stora klädskåpet når hon inte upp till än, men det kommer snart. Här ser ni tapeten i detalj också, lite bubblig eftersom att underlaget är struktur, men vi ska ändå renovera huset om några år så det kändes onödigt att lägga tid och pengar på det nu. Jag älskar verkligen tapeten. En av mina gamla köksstolar står bredvid spjälsängen. 60-talskopior av gustaviansk stil. Jag har nog målat om dem tre gånger och det behövs nu igen, men det är lite fint när det är flagnat och skavt.
Den här gamla mobilen med månen och stjärnorna hade jag i mitt rum som barn. Jag minns att jag med tiden tyckte att färgerna var fula och att den var väldigt plastig, men jag älskade spelet av reflektionerna som blev på väggarna. Jag har en stark hatkärlek för just den mobilen. Nu hänger ballongerna intill i väntan på en mer ordentlig lagning.
Sedan har vi ett tårtfat i plats, inköpt på loppis för ca 10 år sedan. Jag har varit på mamma om att virka små bakelser till Livia i ettårspresent. Hoppas hon gör det! Det vore så kul om Livia kunde bjuda farmor på fika i trädgården i sommar...
Golvet i Livias rum gör att hela rummet ofta ser lite gult ut. Det värmer upp rummet och jag älskar hur det känns i verkligheten. Men på bild kan det lätt bli för mycket gult. En del av mig skulle vilja sanda ner det och betsa det, men det är praktiskt och som sagt, värmer upp rummet, så det vår vara tills vi renoverar. Det är en väldigt fin, trären färg som går igen i bland annat gungan, så det stör mig inte.
Däremot skulle jag vilja uppdatera den öppna spisen. Sätta in en kassett så att man i teorin kunde använda den, även om vi i praktiken inte skulle göra det. Men det trillar ner sot där så det känns lite smutsigt. Utseendet på den är inte heller så fint. Någon gång vill jag byta ut kaklet och göra den mer klassisk engelsk. Den har potential men känns inte helt färdig. Jag tänker att vi hänger julstrumpor där om något år. Kanske redan till jul.
Livia älskar nallen i luftballongen. När hon är i famnen försöker hon alltid få tag på den. Andra fina detaljer i rummet är de två plantorna, Elefantöron. Jag har lyckats hålla dem vid liv i snart ett år! De ska tydligen vara svåra att döda, vilket passar mig. Jag glömmer att vattna blommor inomhus. Den lilla fick vi på Livias namngivning av Selma m. föräldrar. Det är Livias första kompis. Det skiljer en dag mellan dem och vi låg på BB ihop. Måttstocken fick vi samtidigt. Nu börjar Livia så smått stå upp, så snart kan vi göra den första markeringen på den.
När jag är i Rummet lägger sig alltid Hollie under sängen. Hon vill alltid ligga under sängen, eller under soffan. När vi sover i vår säng, ligger hon under, och är vi i vardagsrummet ska hon in under soffan. Därför kan vi inte ha sängben eller soffben som är mindre än 20 centimeter. När Livia får en ny säng i sommar/höst kommer mitt krav vara att den är hög nog för Hollie att ligga under.
Ja, det var alltså barnrummet, som det ser ut just nu. Det fungerar toppen för en busunge på 10 månader. Det som ska göras nu är att byta element och montera ett till eluttag. Annars kommer det se ut så här tills det är dags att byta från spjälsäng till vanlig, vilket kommer att bli en växasäng av äldre modell. Helst hade jag haft sambons gamla, men jag tror den är för tung. Vi får se, det är ju ett tag kvar!