När Annie...

Hej då, lilla bebis. Du är ett litet barn nu. En stor tjej med lika stor egen vilja och som ivrigt kommunicerar vad du vill och inte vill. Du nickar och skakar på huvudet när jag frågar dig saker, pekar och låter med olika ljud för att uppmärksamma oss på olika saker. Vill du gå ut hämtar du dina och våra skor och försöker klä på dig själv. Även om motoriken inte finns där än, finns viljan och en förståelse för omvärlden som är häpnadsväckande för en så liten människa.

 

Du är sjövild. Skrämde både mig och personalen rejält fredagen innan idag. Du ställde dig upp i kundvagnen och lutade dig ut för att få tag på en vara i hyllan. Jag brukar ha dig i "varudelen" av kundvagnen och din syster fram just för att hon annars klättrar över, men Rustas vagnar är lägre och du lutade dig för långt. Jag fick panik och drog till mig vagnen, för fastän jag bara var en meter bort kunde jag inte nå dig. Rycket fick dig att tappa balansen. Sedan dess har jag varje natt sett dig falla. Du gjorde en volt i luften och landade med bakhuvudet i betonggolvet. Mitt skrik ekade genom butiken men själv hörde jag ingenting annat än dunsen från din lilla kropp mot golvet. Sedan satt jag där med dig i famnen. I huvudet såg jag fallet om och om igen.

 

Bråkdelen innan huvudet slog din rumpa emot fallet och du landade på rygg. Jag var helt säker på att du skulle dö och kunde inte ens gråta, chocken var enorm och jag satt med dig i famnen och vyssjade medan du skrek och grät dig genomsvettig och vi väntade på personalen. Lagom till att de kom sprattlade du och ville ner och leka på golvet. Oskadd sånär på en pytteliten bula i huvudet, bara ytterst uttråkad och förvirrad över att ha så många människor som ville känna och klämma på dig. Det tog en timme innan jag slutade skaka men varje natt sedan dess har jag drömt om att se dig falla. Det här är utan tvekan topp tre av det värsta jag varit med om. Men lärde du dig något? Nej, du försökte om och om igen ställa dig upp i kundvagnen även resten av eftermiddagen.

 

 

Du klättrar på allt. Du har förstått att man kan flytta stolar och ställa dem där man vill klättra upp. Sisen och lampknappen är dina vanligaste mål. Stolarna i sommarstugan är så tunga, så du klarar tack och lov inte att flytta dem så långt än. Du älskar att leka med lampknappen och du vill göra allt storasyster gör. Hon hjälper till och lagar mat, så det vill du också. Dock är du lite för liten än, men det vägrar du att hålla med om. Syrran är största idolen och du ska ha allt hon leker med och göra samma sak. Hon drar igång lekarna och du hänger på. Ni kan komma krypande som katter eller hitta en toarulle att slakta. Ofta "lagar ni mat" ihop vid er spis eller hoppar i sänegn coh bäggar ner varandra och era leksaker med filtar. Ni är bästa vänner och visst bråkas det lite, men det är mest skratt.

 

Mat är det bästa du vet, men du har blivit kräsnare och dömer ut saker på synen snarare än smaken just nu. Favoriterna är nog broccoli och ärtor. Du ska absolut inte ha pålägg på mackan, det tar du av direkt. Men du vill gärna lägga pålägg på din macka själv, så får du först macka och sedan ost, kan det hända att du lägger på osten och äter det ihop. Men oftast äts brödet först och sedan eventuellt pålägg. Men först ska allt dissekeras och kladdas in på bordet bredvid tallriken. Du älskar att mata oss och tycker att det är himla roligt att räcka fram mat till hundarna. Hollie har lnte sig att inte ta emot, men Akira blir utkastad i stort sett varje måltid, när vi ser att hon sitter bredvid dig. Hollie lägger sig en bit bort och kommer och städar efteråt. 

 

Annars då? Du bits mycket när du är trött, fortfarande. Det här med snuttefilt är något vi försöker att introducera men det har gått sisådär. Du gillar verkligen filt när du ska sova, men ingen speciell. Du gillar Livias koala, som hon fick när hon fyllde två. Den brukar hon ge dig när du försöker ta hennes favoriter, och den gillar du att krama. Men du har annars varken napp eller snutte. Du biter i tyget på mina kläder eller i filtarna när du är trött, men det är egentligen det. Du sover jättebra, fortfarande bäst i egen spjälsäng och hela nätter. Min lilla, tokiga, stora tjej! Vad livet skulle vara tomt och tråkigt utan dig, vår lilla glädjespridare.