När man äntligen är i Jämtland igen!
I söndags bar vi upp barnen strax efter fyra på morgonen, klädde dem halvt sovandes och bar in dem i bilen en efter en innan vi begav oss mot båten. Sedan blev det en heldag i bilen, fast med pauser med två timmars mellanrum ungefär. Mer än så orkar inte en bebis på strax över fem månader. De två större barnen var helt fantastiska. Först när det började bli mörkt kom frågan: är vi framme snart? Till slut var vi faktiskt det. Framme i snön som Livia längtat efter så mycket.
Första dagen var det bara en eller två minusgrader, men Livia klarade ändå bara tio minuter innan hon knallade in och deklarerade att det var för kallt. Hon är inte alls någon friluftsmänniska. Minsta regndroppe eller minusgrad och hon vill in, oavsett kläder. Fast just den här gången hade hon bara fingervantar, så då blir det kallt. I alla fall om man kastar snö!
De tio minuterna hon var ute hade hon väldigt roligt! Det var svårt att säga vem som tyckte mest om det, Livia eller Hollie. Hollie, som annars varit hos veterinären i Östersund i måndags eftersom hon verkar ha slagit ut en av de små framtänderna. Men direkt ont verkar hon inte ha. Busa, leka och hoppa såväl som att bita i snöbollar och fånga snöflingorna i munnen. Vi ska tillbaka till veterinären när vi är hemma igen.
