När William blivit 16 månader
Wille, jag vill börja med att be om ursäkt. Jag säger till alla att du är ett och ett halvt år, men det är du ju inte ännu. Men det är så lätt hänt att glömma hur liten du faktiskt är, särskilt nu. Du är ju bara ett år och fyra månader. Varje månad är så enormt viktig de första åren, för de händer så mycket. Att säga att du är äldre än du är blir inte rättvist. Fast samtidigt är du så himla före i din utveckling, så andra med barn i samma ålder blir både stressade och imponerade av dig. Du är ett sådant barn som får andra föräldrar att känna att deras barn är långsamma i utvecklingen, men det blir så fel. De flesta barn är helt normala, det är du som är så himla tidig med allt. Det är också okej, för alla utvecklas i sin egen takt. Det är okej att du är tidig, motoriskt extremt utvecklad, orädd och nyfiken. Särskilt känns det okej eftersom du har två systrar som hjälper till och hämtar dig när du försöker springa iväg och utforska världen på egen hand. "Jag hämtar honom, mamma" brukar Livia säga och sedan rusa efter. "Jag hämtar William!" ropar Saga och släpar stackars lillebror med sig. Hon är inte lika bra på att bära dig som Livia är, men så är hon ju bara 3,5 också.
Du är inte rädd för något i stort sett, men det märks att jag är din trygga hamn, för blir någonting läskigt eller framförallt att någon säger till dig, springer du till mig som tröst. Andra människor kan vara läskiga, men att vada runt i halm bland trettio andra barn som stimmar och stojar är inte alls läskigt. Höga ljud och mycket fart tycker du mest är roligt, nya platser ska utforskas och allt ska ju klättras på, men mer om det senare. Sätter man ner dig springer du genast iväg, oavsett om vi är i mataffären, på en lekplats eller hos andra. Bara när du är mycket trött eller nyvaken vill du hålla mig i handen eller vilka mot min axel.
Den 13 augusti förändrades ditt liv totalt. Du började på förskolan! Det värsta med det är att bli lämnad och du vrålar av ilska varje gång jag går och varje gång jag kommer tillbaka. Inga tårar, det är mer en arg protest, men när jag gått runt hörnet tystnar du och börjar leka. Du har lärt dig åka rutchkana själv och de andra barnen är så fina mot dig. Du har inte varit lätt för personalen. Du måste ha sele på dig vid maten, annars springer du iväg eller ställer dig på stolen. Får du för mycket mat åt gången börjar du bara leka och kasta runt med den, så de får ge dig lite i taget. Och sova? Nej, det har tagit ett tag för dig att acceptera att man måste göra det även på förskolan, men sista veckan tar du din filt och en flaska varmt vatten och somnar gott i din sovkub, men du sover sällan länge. Det har du inte tid med!
Sova är det värsta du vet. Sedan inskolningen övergår vi mer och mer till att du bara sover där, men hämtar vi tidigt försöker vi lägga dig en stund direkt när du kommer hem. För det mesta är du dock vaken till sju, sedan blir du snabbt vrål-trött. Tills dess är du en solstråle och ett energiknippe. Med dig i huset får vi aldrig en lugn stund! Du har lärt dig att klättra på köksstolarna, så nu när din pappa reste borst en vecka tog vi till knepet vi körde när Saga var liten: spännremmar under stolarna så du inte kan dra ut dem och klättra upp på bordet. Men det hindrar dig inte från att klättra upp delvis och sno saker från bordet, till exempel systrarnas vattenglas. När du druckit lite roar du dig med att hälla resten på golvet så att du kan plaska lite. Jättekul, tycker du. Mindre kul, tycker vi andra. Notera på bilderna nedan hur blomkrukor, lyktor och lampor har en tendens att försvinna från fönstren allteftersom dagen lider. Flera av dem är permanent borta.
Annars är det roligaste just nu att leka med duplo och bilar. Att köra bil är jättekul, du och Saga kör duplo-bilarna såväl som Sagas lilla brandbil. Den blinkar och det gillar du! Att hälla ut alla klossar på golvet och sedan lägga tillbaka ungefär hälften är också en kul lek. Men inte lika kul som att klättra på allt du får syn på.
Du älskar att få leka i bilen och jag brukar knäppa loss dig så att du får härja lite efter förskolan. Då tjuter du av skratt. Jag ser hellre att du klättrar på bilsätet än på köksstolarna. På tal om det så vabbade jag dig för första gången förra veckan, du blev hemskickad med 37,7 grader och "dåligt allmäntillstånd". Du var så trött att du listade ut hur man klättrar upp på barstolarna, så jag ägnade två dagar åt att springa efter dig mellan köksbordet och köksön och lyfta ner dig hela tiden. Nu när du är vaken är barstolarna i vardagsrummet. Jag har aldrig varit så slut efter att ha vabbat något barn i mitt liv! "Trött och hängig? Nähä mamma, inte jag nej!". Du gav mig din förkylning och jag hade huvudvärk och ont i halsen ett par dagar innan jag piggnade till. Kul, särskilt när mamma är själv med tre barn och hundarna. Tack, William!
På tal om tack, så är det ett av orden du kan och använder. Tack, mamma, hej och nej är de orden du är bäst på. Du nickar och säger "aa" och du säger pappa ibland, men ibland blir det "babba". Du säger "öja" ibland i samband med blöjbyten, så vi misstänker att det är blöja du försöker säga. Du pladdrar konstant, du är verkligen aldrig tyst, men det är sällan man förstår någonting. Du går ofta runt och "grawlar" som en hårdrockare, morrar och låter som jag tänker mig att en dinosaurie borde ha låtit. Du tjuter och skriker extremt högt och gillar verkligen att höra din egen röst. "Tyst William, jag får ont i huvet!" brukar Saga skrika tillbaka på morgonen när du sitter och gör skrikande tjut som om du vore en liten skräcködla. Oj, vad du skrattar då. Uppmärksamhet från systrarna är det bästa du vet. Du gillar att dra Saga i håret och knuffa på Livia, det är det som fungerar bäst. Eller förstöra deras duplo-byggen, då får du alltid deras fulla uppmärksamhet, därför sitter de oftast och bygger inne i vardagsrummet på andra sidan barngrinden.
Men vissa saker gillar dem att ha dig med på! Att titta på fåren efter förskolan, eller att leka i trädgården. De vill gärna ha dig med i studsmattan, men då måste de vara jätteförsiktiga och jag sitter mer i eller strax utanför och styr upp. Att gunga är också något ni tre ofta gör ihop, ofta på kompisgungan vi har, men ofta att du sitter i babygungan och dina systrar ger dig fart. Jag kan sitta några meter bort och bara le och njuta av att se er skratta tillsammans. Tjejerna älskar att krama om dig, gosa med dig och säger till dig att du är gullig och söt. Så de förlåter nog dina busstreck. De älskar att få pyssla med dig, att välja dina kläder, borsta ditt hår eller ta på/av dig skorna. Du gillar deras uppmärksamhet och är ofta tålmodigare med dem än om jag gör det. fast hårspännen tycker du inte om, märker du att de satt i något sliter du av det fort!
Älskade unge, vad härlig du är. Sover hela nätter, älskar mysiga filtar och vaknar som ett solsken vid 7:30 varje morgon. Livet med dig är fartfyllt och stundom väldigt stressigt, men har man bara barnsäkrat omgivningen och sett till att inget rangligt finns att klättra på, är du världens roligaste unge att ha att göra med. Du är aldrig på dåligt humör (jo, när du är hungrig) och alltid ivrig att utforska den nya dagen. Och snart ska vi potträna dig! Det du!