När man renoverar ett sovrum

Jag kan inte vara med på bild utan grimaser. Det går helt enkelt inte. Men den där bilden sammanfattade verkligen vårt velande. Jag och sambon ska renovera vårt sovrum, som hade hans gamla bebistapeter kvar på väggarna, så vi började hela resan med att välja ut tapeter. Rummet är inte superstort (eller jo, det är nog det största sovrum jag har haft) och ligger i nordväst, så det är ganska mörkt där halva dagen. Men så är det ju ändå ett sovrum, och det ska ju vara lite mysigt, så vi beslutade ganska snabbt oss för att sätta upp en fondvägg bakom sängen. Men hur skulle den, och tapeterna runt, se ut? Oj oj oj. Voine, voine, som pappas faster skulle ha sagt. Där var vi inte överens. Sambon propsade på en fototapet. Antingen den här med bergen, eller med kartorna.
Jag var lite anti-fototapet redan från början, efter fyra år som Rustaanställd med lite inriktning just på tapeter, så har jag sett en del. Syrran hade en i sitt tonårsrum och den var supersnygg... på bild. Men i verkligheten så fungerar det inte. Dem ser så fejk ut. Det finns inget djup, när dem kommer så nära som man ändå är när man tittar på dem. Det blir väldigt platt, sedan glänser dem när lamporna är tända och ser ännu mer platta ut. Jag skulle nog klara mig en dag eller två, kanske en vecka... sedan skulle jag tröttna. Kartorna är superfina, och i ett kontor skulle jag nog gilla den, men inte i mitt sovrum. Bergen däremot är underbar i färgen, men den känns alldeles för trendig. Då vore det ju roligare om man tryckt upp något eget, men nu är det hela konceptet jag inte gillar. Så vi skulle enas om en tapet. En vanlig tapet. Det var lättare sagt än gjort. Jag älskar kraftigt mönstrade orientaliska eller marockanska mönster, eller traditionella medaljongtapeter i sirlig utföring. Sambon gillade inte saker som upprepade sig. Nehej... ska vi ens ha tapet då? Vi pratade om att måla väggen i betong eller spika upp träplank istället, men tillslut enades vi om en tapet, två besök och några hemlånade böcker senare.  Det var väl mest en kompromiss. Någonting jag älskade och han var okej med, färgen vi båda älskade och lagom mörk. jag komemr att älska det här sovrummet.
Det kommer bli superbra det här! Den kommer om en vecka till butiken. Tills dess ska vi göra iordning underlaget och bygga bort de gamla garderoberna. Så vi har att göra och kan gott vänta.

När man gjort om sin lampa

 
Minns ni den här lampan? Den blev klar och användes för ungefär ett år sedan nu. Men den lyckan varade inte så länge. Det var en billig studentlösning med plaströr och det höll inte. Efter att ha fått ta isär och limmat ihop, försökt fixa till och rädda så gav jag upp tanken på den. Sedan kom julen och pysselplatsen blev julgransplats och lampfoten slängdes i soporna. Men sladden och den fina, supergula lampan ville jag ju inte slänga. Och vi har ju inga lampor i taket i sovrummen (någon renoverade bort dem långt innan vi flyttade in, så vi har knappar på väggen men inga uttag att sätta elen i...) så mysbelysningen är verkligen superviktig. Vi har alltså... nu fem stycken smålampor och tänder man allihopa så har man härlig, tillräcklig belysing på kvällen, men oftast jar vi bara mellan 1-3 tända åt gången. 
 
Jag gör gärna någonting kul av riktiga metallrör i framtiden, men i ett studentrum fungerar en gren och en sladd alldeles utmärkt. Den här kommer inte att flytta hem till Sverige. Men jag ser fram emot att göra någonting liknande i Sverige. Det här med el måste man vara riktigt försiktig med, men att fixa en lampsladd och byta en kontakt är inte alls så svårt som det kanske låter. Förr gick min gräns med el vid att byta en glödlampa. Numera går det vid att byta lampkontakt.
 
Så här står den nu i vårt sovrum och gör mer nytta och används mycket flitigare i sovrummet än vad den gjorde i vardagsrummet...

När det blir stor skillnad med lite färg

Jag satt och letade bilder till förra inlägget och hittade dessa. Tre remakes jag gjort för att piffa upp en pryl med potential som inte alls är min stil. Ljusstaken är en favorit här hemma. Jag älskar den. Och jag hade till och med glömt bort att den var svart när jag fyndade den på en loppis. Idag står den i storarummet och är en favorit. Och den kommer definitivt få flytta med hem till Sverige sedan.
 
Den här byrån fick jag ganska så exakt den här veckan förra året, och jag målade om den med färg jag redan hade, och bytte knoppar. En sådan enkel sak men den blev så ljus och fräsch. Fortfarande inte en möbel jag skulle ha köpt själv, men gratis är gott när man är en fattig student med ont om förvaring, och med lite färg blev jag väldigt nöjd med den. Byråer är nog det billigaste att hitta på loppisar och det enklaste att förvandra. Lite färg och nya knoppar, så har man en helt ny möbel! 
Men årets bästa remake var nog ändå den där hemska, svarta reklangeln som blev min nya favoritmöbel. Färgen fick jag, och det var nog tur, för det var inte en färg jag själv skulle ha valt, men jag älskar den. Ibland gäller det att vara mobig och jag kan lätt bli för "svensk" i mitt tankesätt när det kommer till färg, och våga för lite. men jag älskar den röda kulören, som piggar upp, och ger en fin kontrast till de naturfärgade korgarna. Det här är en av de möblerna jag kommer ha svårast att skiljas ifrån när jag flyttar hem! Den och skrivaren uppepå. Så mycket som jag älskar att skriva ut bilder!
Jag kan knappt vänta på att få flytta hem och få göra i ordning fynd som jag sedan kan få behålla, älska och använda livet ut. Det är det bästa med loppisen, den höga kvalitén man kan hitta. Saker gjorda för att hålla.
Scrolla ner mot det förflutna