När man bjuder på ett serietips

Jag har legat sjuk i en vecka nu, mer eller mindre (jag har ju inte vett på att ligga still länge nog att bli frisk) och efter mycket om och men hittade jag ett sätt att ligga still. Det var en serie på Netflix, baserad på en bokserie som i sin tur filmatiserades för några årsedan men som floppade. Jag var tveksam till att se filmen, och visst hade en en barnslig tonårsvibb över sig, men själva storyn var bra. Så nu när jag upptäckte att den blivit TV-serie på Netflix var jag tvungen att ge den en chans.
 
Och ja, visst har den sina stunder då tonårsvibbar och förutsägbarhet vibrerar i scenerna, men oförutsägbarheten och humorn gör att den inte alls känns som en filmatisering för kärlekskranka tonårsflickor utan rent av vuxen, utmanande och högst relevant med de riktigt stora frågorna i fokus. Bättre serie har jag inte sett på många år. 
Serien handlar om Clarissa Frey som på sin artonde födelsedag får veta att hennes mamma hållit en stor hemlighet för henne hela hennes liv. Hemligheten förändrar livet för hela hennes familj och hennes bästa vän. Två sässonger ligger ute på Netflix och tredje kommer ut nästa år. Det övernaturliga blir naturligt, utan att för den skull förvandlas till vampyrtjafs som andra serier och filmer ofta gör. Jag a-v-s-k-y-r vampyrer och övernaturliga serier. Men jag fullkomligt älskar den här Shadowhunters. Den vänder på fördomar och är verkligen ett steg i rätt riktigt när det kommer till jämställdhet med underbara kvinnliga hjältar och karaktärer. 
Så om du har tråkigt i höstmörkret, bägga upp dig i soffan och se med egna ögon på serien som stulit mitt hjärta och räddat mig ur förkylningshuvudvärken. Julklapptips för min del? Böckerna! Jag längtar efter att läsa den här serien.

När man drömmer om vinterns projekt

Bilder från Pinterest.
 
Här hemma är sovrummet nästan klart. Garderoben börjar ta form. Sinkade av jobb, jobbresor, förkylningar och allt annat som dyker upp när man planerat annat (ni vet hur livet är) så känns det som om det aldrig kommer att bli helt klart. Men det kommer det. Och vi är så nära nu att det börjar kännas bra. Sovrummet saknar bara lampor och tavlor, men det väntar vi med tills flyttlasset kommer och vi kan inventera vad vi har. Gardeoben ska bara spacklas och slipas och målas, sen är den klar den också. Och vi har ju tömt sambons gamla sovrum från prylar och ställt upp TV:n där. Det är plötsligt ett rum igen. Och vid fönstret har vi planer!
 
Vi behöver ett skrivbord att sitta vid när vi jobbar här hemma, så vi funderar på att platsbygga ett vid fönstret, och fylla väggen runt omkring med bokhyllor. Vi har hur mycket böcker som helst, och jag är rädd att dem står och blir förstörda om dem är kvar i källaren under en lång tid. Så det här är vad jag drömmer om just nu. Sedan är jag och sambon inte helt överens om hur rummet ska vara. Han vill ha grå väggar, jag skulle hellre vilja ha det ljust där inne, så jag tänkte mig mer vitt. Så det lär väl landa vid ljusgrått. Så blir väl båda nöjda. Men det här är ett projekt som inte drar igång än. Det andra får bli klart först. Man ska inte starta på fem ställen samtidigt. Men vad jag längtar! Det här huset är makalöst vackert och jag tror att platsbyggda bokhyllor skulle bli pricken över i:et. Det blir vårt vinterprojekt. Bygga bokhyllor och rädda böckerna ur källaren.
Vad har du för vinterdrömmar?

När medeltidsveckan tjuvstartat

Nästa vecka är medeltidsveckan, men den tjuvstartade lite redan idag - invigningen är om en halvtimme, men den skippade vi, jag och sambon. Vi ska alldeles strax iväg och hälsa på sambons pappa och blivande fru, så vi nöjde oss med att ta spenderat större delen av dagen inne i Visby. Vad gjorde vi då? Sambon gjorde det här: 
Bar runt på en minst sagt trött valp, som blev klappad, pussad, kramad och allmänt älskad. Hon lade sig ner och sov så fort hon fick chansen. Det här med medeltidsvecka var inte särskilt intressant för hennes del. Men desto mer intressant för mig! Jag gick runt och kikade på skickliga hantverkare och deras skapelser.
Till nästa år tänker jag mig ha sytt minst en klänning, så jag spanade på spetsar och kantband. Sedan sneglade jag på färdiga plagg för inspiration. Det blir nog någonting mer fantasy-inspirerat än medeltid, men det spelar ju ingen roll. Det viktigaste är ju att man har det roligt. Jag har lite tyg hemma, så det är bara detaljerna som behövs. Men jag kom inte ihåg vad det är för nyans jag behövde. Så det fick stanna vid att titta.
Men jag tänker mig någonting i stil med den här gröna skönheten. Den var så otroligt vacker. I efterhand önskar jag att jag kikat närmare på den där klänningen om det vore värt att köpa den...  
Vi hade strålande solsken, i alla fall tills det var dags att gå hem. Då samlade molnen sig i en tjock filt som sedan drogs över himlen och förvandlade den vackra, varma sommardagen till en mer höstig dag med kalla vattendroppar som hotade att förvandlas till skyfall.
 Men medan vi var inne i stan så var det vackert väder, och sambon satte sig lite här och var med valpen medan jag kikade i stånden och på borden, drömde och önskade mig och höll hårt i plånboken. Det fanns så himla mycket vackert!
Men det blev brända mandlar, med saffranssmak, men först så blev det pannkaksbuffé. Det var ju gott, men ganska trist som buffé om jag ska vara helt ärlig. Men man blev ju i alla fall mätt, och fick en härlig sockerkick på köpet. Dagens insikt var hur stort Swish har blivit! Alla tog det. Så det var jättesmidigt när man gick där och ville ha någonting litet. 
Dagens enda dyra inköp var för mig någonting superefterlängtat: en bältesväska. Och ett matcahnde bälte, mend et var inte så dyrt. Väskan kostade nästan 600kr, men det är den ju värd. Vill man ha ett handarbete i äkta läder så får man vara beredd att betala för det också. Men nu har jag en väska i många, många år framöver. 
Här ser ni hur himlen skiftade bara några minuter isär. Vi hade bara hunnit några hundra meter mellan dessa bilder, men när den till vänster togs hade regnet redan börjat droppa. Men det är ju i mina ögon ringmuren är somm allra vackrast just i gråväder, dimma och rusk. Då ser den så härligt sliten och hård ut, som om den stått i evigheter och kommer att fortsätta stå där i evigheter mer.  
Och så här fin var jag i klädsel lånad av sambons mamma. <3 
Scrolla ner mot det förflutna