När man varit i kusinens stuga

Inbäddad i dimman vaknade jag i Söndags strax efter sju. Det var så vackert och jag tog kameran med mig på en liten promenad runt trädgården. Det här är mins kusin ganska så nya stuga. Hon har ägt den i lite drygt ett år, och ska strax börja renovera den med sin sambo. Om det är några som kan göra en sådan sak, så är det dem. Ett ungt par där bägge två är hantverkare och vars hela bekantskapskrets till stor del består av hantverkare. De flesta andra hade nog fått en hjärtattack och backat. Men inte dem. Jag har alltid beundrat min kusin, som är några år äldre än mig, för hur orädd hon är. Nu i vuxen ålder förstår jag ju så klart att det inte handlar om rädsla eller brist på. Hon har samma kreativitet i sin själ som jag har, samma driv för att skapa, förändra och förverkliga. Det var jättekul att se stugan innan dem hunnit börja. Men om ett år, är planen att den istället för en sommarstuga, ska stå ett inflyttningsklart (beboligt, inte färdigt) permanentboende på ca 60kvm istället på just den här platsen. Det lär nog ta aningen mer än ett år att få det precis som dem vill ha det, men vem har bråttom? Dem är unga och har hela livet framför sig, och tills det är klart kan dem bo bekvämt i lägenheten inne i Sundsvall. 
 
Det ser värre ut än vad det är, för i vintras rasade stora delar av alltanen, och sommaren har mest gått till att riva och ta bort, planera och inspektera hur mycket jobb det faktiskt är. Öppna upp och kolla läget. Få offerter och beräkna kostnader. Och dem är smarta nog att inte bo i det medan dem håller på. Men det kommer att bli jättefint. Det ligger på en vacker plats; om man fäller lite träd kommer dem att ha en fantastisk utsikt. Det är lagom stort och det går att bo där om man vill, men det är pittoreskt nu innan dem hunnit börja. Insidan är sjukt mysig och jag sov över där med god komfort. Det var riktigt mysigt och jag kan riktigt se potentialen. Det roligaste var nog att se hur lika jag och min kusin är, trots att vi knappt träffats de senaste tio åren och vuxit upp på olika platser i landet. Kanske är det för att vi tillhör samma generation och har samma kreativa kärna i själen. För två år sedan hittade jag en svart ljusstake på loppis som jag spraymålade silver. Min kusin köpte ungefär i samma veva, på andra sidan jorden, exakt samma ljusstake i just silver. Vad är oddsen?
Det var riktigt kul att kika på detaljer. Ungefär samma besatthet av Harry Potter, likadana spetsgardiner och samma blandning av enkla färger, fantasyinspirerade detaljer och naurliga material såsom drivved och metall. I köket i stugan har hon precis det jag och min sambo pratat om att ha, kokböckerna på en tavellist! Hon hade till och med en golvlampa i samma serie jag har en vägglampa och två taklampor. Det ska bli så spännande att se hur det blir här efter att dem renoverat. Och det ska bli ännu roligare att komma hem och göra i ordning vårt hus. Vi är lite på samma ställe i livet, med en ny bostad och massor av drömmar, planer och idéer. Unga och utan stress att det ska bli färdigt imorgon.
 
 
Hennes stuga kommer att förvandlas från den fula ankungen till en svan jag och många andra kommer att bli avundsjuka på. Utan tvekan. Inomhus ser man redan hur de vita fjädrarna tränger fram. Det här kommer att bli en dröm inom några år. Men det kommer att vara en lång och svår väg dit med mycket att göra och en kuperad terräng att jobba i. Men om nåon klarar det, så är det dem. 
 
Detaljer jag älskade från deras lilla stuga. Det ska bli så kul att följa utvecklingen!
 

När bokhyllan börjar ta form!

Idag har jag lämnat in en "cutlist" till vår lokala bygghandel på hyllplanen! Nu känns det i magen att det äntligen tar form. Och jag har mejlat ett företag som jag hittat på nätet om olika dekorativa detaljer och hur man monterar dem. Det ska bli spännande att se vad dem svarar! Jag önskar att vårt hus vore lite större, så att jag kunde göra ett helt fantastiskt bibliotek här. Jag har flera galna idéer på hur man skulle kunna göra bokhyllorna mer episka. Det är lite kul, för de flesta numera vill ju bygga så enkelt som möjligt, så stilrent och stramt man bara kan. Jag kan garantera att det inte kommer att vara varken stilrent, stramt eller vitt...
 
Inspirationsbilder hittade på Pinterest.
 

När man visar sambons stuga

Nu när jag visar dessa bilder har han just städat ur den är lilla stugan och lämnat tillbaka nycklarna. Bor du, eller vill du bo, i Karlsborg så är den numera ledig. Jag var på besök hos honom för någon månad sedan men hade så klart glömt minneskortet i datorväskan så jag hittade just igen bilderna.

Här trivdes han väldigt bra, och så gjorde även Hollie de gånger hon följde med dit. Det var ett litet attefallshus som han hyrde under ett halvår, men bodde i betydligt längre än så tillsammans med en av sina bästa vänner, medan dem arbetade på Karlsborgs militärbas. Sambons tjänstgöring är över nu, så han behöver längre inte ha den här gulliga stugan till sitt förfogande. Men jag är riktigt glad över att jag hann ner och ta bilder på den innan han sa upp den.
Det var verkligen en fin stuga, om än lite typiskt ungkarl med lite röra i alla hörn och brist på dekoration. Men så skulle ju sambon inte bo där så länge och såg ingen mening med att dekorera den. han tog dit lite porslin och sovsäcken, det var i stort sett allt.  
Stugan var egentligen inte en stuga, utan gaveln på en gammal lada. Så ni skymtar resten av ladan genom fönstret uppe på väggen... men det såg ut som en stuga och det fanns ett litet badrum med dusch, en matvrå och ett sovloft. Jag blev väldigt inspirerad att bygga ett attefallshus i samma stil. Det var en ganska smart layout och den var hemskt trivsam. Där satt han och redigerade medan jag var på besök, och jag passade på att sitta på trappan och läsa med Hollie vid fötterna.
Det var varmt och skönt, och golven var härliga att gå barfota på. Det kändes verkligen som en sommaridyll. Jag hade bikini under klänningen och hade håret i en lös knut. Det är så skönt att få bry sig så lite om hu rman ser ut. Stugan låg så avskilt att det bara fanns ett enda bebott hus inom synhåll.
Och Hollie ville självklart vara med, men inte sitta still, på kort...
Scrolla ner mot det förflutna