När hösten visar sig från sin vackraste sida

 
Alltså det här vädret?! Hur fantastiskt är det inte? Det här är verkligen just det här höstvädret som gör att jag är tokig i hösten. Alla färger, alla dofter. Huset ligger som i en dröm av vackra nyanser, och de allra finaste har inte hunnit komma än. Min favorit är de riktigt djupröda löven, men denna gyllene prakt är inte långt efter på topplistan. Just nu gör sig verkligen husets dörrar och fönster riktigt bra mot naturen huset ligger i.
 
 
Vi bor verkligen otroligt vackert. Jag måste nypa mig i armen när solen står så här, när strålarna faller in genom gyllene löv såhär disigt. Och ja, vi behöver mura om den där muren. Nästa sommar. Den ska bli aningen högre och en grind ska in. Det var jag som backade in i den när jag skulle backa in här med släpvagn tidigare i somras. Jag skrapade längs med muren och det räckte för att rubba en rad i murbruket. Men det gör som sagt inte så mycket!
 
 
Någon annan som älskar det här vädret är Hollie! Det händer att vi glömmer kvar henne ute i trädgården... men hon stannar på tomten, så det gör som tur är inte så mycket. Hon lägger sig fint och väntar på trappan, om man glömde att hon gick med ut medan man hämtade ved eller så. För vi hämtar mycket ved just nu. Mest för myfaktorn. Det här med kabin är verkligen supermysigt!
 
 
Ytterligare en sak jag älskar med hösten är alla löv. Jag har täckt över rabatterna så gott jag kunnat med fallna löv, så skyddas växterna lite i vinter. Och så har jag kastat löv och pinnar till Hollie... det tycker hon om! Dessa fantastiska träd som är bakom vårt hus... de har så otroligt vackra färger nu!
 
Älskade hus, vad jag trivs här! Och i höstskrud är du extra vacker!
 

När stressen tar över livet

Kylan. Den friska luften. Den hårda, bitande vinden och löven som gulnar. Än är det bara topparna på träden som tappat sin gröna färg, men snart kommer hela trädgården gå från gult till rött i de allra starkaste och vackraste nyanser. Jag strosar runt och tänker med både välbehag och lite längtan på att hänga tvätten torr ute, att få tid att beskära träden och för sambon att gräva klart potatislandet han påbörjade i år som inte blev färdigt. Men livet handlar inte om att bli färdig, det handlar om att uppskatta. Att göra är en del av det vackra. Att vara en del av något större än en själv. Det ger lycka, mening med livet. Det känns så sorgligt att vi lever i en tid där fokus har flyttats från det fina i att göra, till att hitta tusen sätt att slippa göra någonting alls. 
 
Ja, det är tråkigt att dammsuga. Men huset känns så mycket finare efteråt, när det är gjort. Du känner dig nöjd med dig själv, som gjorde det. Med en robotdammsugare sparar du tid, men du kommer garanterat inte gå och njuta av hur fint golvet blev utan bara se vad dammsugaren kanske missade. Att avstå från att göra sysslor och leasa bort dem till någon maskin riskerar att skapa irritation tillslut. Och man tappar boosten av lycka och stolthet över att man uträttat någonting. Några maskiner gör livet skönare, men för många gör livet meningslöst. För mycket tidssparande ger en själslig oro. Det är i alla fall så som jag känner. Att vi lever i en värld där allt fler stressar för att bli klar, att slippa, snarare än åt att leva. Man ser livet som ett nödvändigt ont, inte som någonting alldeles fantastiskt.
 
Känslan när sambon klippte gräset första gången. Det var fantastiskt. Vi stod och höll om varandra och bara njöt. Jag rensade gräsmattan på hundleksaker, äpplen, märgben och agilityhinder och medan han körde själva maskinen. Vi kände att vi gjorde någonting och att se resultatet kändes i hela själen. Jag har en diskmaskin som jag skäller om konstant. Den gör inte disken ren. Jag kan diska utan maskin, men eftersom jag har en, vill jag ju inte det utan är hellre irriterad över att maskinen inte gör sitt jobb. Och det är just det här som jag tror är problemet i vårt samhälle idag. Att vi väljer att se problemen och inte hur fantastsikt det är att vi har en maskin som försöker diska. När jag startar diskmaskinen upplever jag en känsla av att ha uträttat någonting. Men när jag diskar för hand och vet att det blir rent uppskattar jag den rena disken på ett helt annat sätt. Ändå sparar jag hellre tiden och lägger den på annat. Men vad lägger man egentligen den tid man sparar på? Ärligt?
 
Jag tycker inte att tid vid datorn, TV:n eller en annan maskin med skärm är kvalitativ tid i livet. Det känns skönt i ögonblicket, men ger ingen direkt lycka. Visst arbete på datorn kan ge en liten känsla av att man åstadkommit någonting, men det är snarare känslan av lättnad över att slippa stresa över en sak till. Att se på TV ger inegn känsla av att ha uträttat någonting. Ingen känsla av lycka efteråt. Kanske är det just dessa tankar som gör att jag älskar hösten så mycket. För att den tvingar en att städa inför julen, därför att man är inne mer och ägnar mer tid åt skapande saker, såsom att tvätta, laga mat, städa, pyssla, inreda. Man kokar sylt, plockar svamp eller blåbär. När naturen slutar att vara fruktbar förbereder man julen. Man pysslar. För många är det så stressfyllt. Men jag tror att det handlar om det skadliga tankesättet att man måste hinna klart. Snarare än att njuta av att göra och att ha gjort. Den här hösten har jag blivit mycket bättre på att inte stressa. Genom att fundera på just det här, varför jag stressar med att "hinna". Deadlines finns i vissa aspekter i livet, men inte i alla. Ändå lever många som om varenda sak på schemat har en deadline, och den går strax ut.
 
Här hängde hängmattan i somras. Nu är den intagen för vintern. Metallplattorna ska bli dekor i framtida gjutna plattor. Nästa sommar, kanske. För varför ska vi ha bråttom?
 

När det börjat på riktigt

 
Åh vilket väder vi hade idag! Det har blåst halv storm hela dagen med ömsom regn, ömsom solsken. Nu är hösten verkligen här. Ändå ser jag på Facebook att snön har kommit till norra Sverige. Här har ju hösten just kommit på riktigt och löven har ganska nyss börjat skifta. Det är snart dags att plocka in utemöblerna och säkra trädgården för vintern. Men just nu har vi inte tiden. Än får utemöblerna stå kvar. Än har vi inte rensat rabatterna eller tagit hand om rosor eller äppelträd. Det får bli sen... efter fredagens deadline. Efter helgens mässa. Efter nästa veckas deadlines. Deadlines, deadlines, deadlines. Men det är roliga projekt! Jag älskar hösten och alla dess förändringar och uppdrag. Det är min favoritårstid. Det känns fantastisk att bo bland lövträd... fast om några veckor, när alla löven ligger på gräsmattan, trappan, balkongen och uppfarten kanske det är annat ljud i skällan...
Snart är färgerna ännu vackrare!
 
Scrolla ner mot det förflutna