När man jagar bort mörkret

Jag har hängt upp solcellslampor i trädgården, och nu har det varit soligt nog för ljuset att blåsa liv i dem. Det är så himla mysigt att gå runt i trädgården om kvällen nu. Jag älskar dessa glödlampslika varienter som man kan hänga upp vart man vill. Det enda dåliga med dem är att man måste placera dem så att dem får ljus, för om sommaren är det lätt hänt att man hängt upp dem i en trädkrona som när löven kommer blockerar allt ljus så att dem inte lyser på kvällen, eller så att dem bara lyser en kort stund. Solcellslapor måste placeras så att dem får mycket sol, och de som hänger riskerar ofta att placeras på platser som fåt måttligt eller kanske väldigt lite sol. En solcellslampa placerad i skugga blir knappt uppladdad jämfört med en placerad i fullt solljus hela dagen.
Jag älskar den här synen. Vårt blivande hem.

När man lyser upp skuggorna

Sambons kommentar när vi klev ut ur huser dagen efter vi fått tillträde, var hur mörkt det var där. Huset ligger med en skog bakom sig, en glänta och mer skog framför. Många buskar och växter pryder trädgården, och när sommaren kommer, så kommer också deras lövverk skugga huset än lite mer. Då vi har en hund som går ut en hel del behöver vi också ljus för att hålla koll på henne. Men framförallt är det hemtrevligare att komma ut i trädgården om natten om det finns belysning där. 
Så jag har placerat ut alla solcellslampor jag köpte förra sommaren, och även köpt ett nytt ljussystem som lyser upp buskarna och ingången. Jag köpte även ett par glödlampor med ljussensor, som tänder sig själva eter skymningen. Så nu är trädgården inte längre skrämmande för den som inte tycker om mörker, snarare mysig. Jag och Hollie spenderade mycket tid där i helgen, jag med att gå omkring och njuta och hon letade rabbisbajs i mossan. Mörkret skrämmer inte mig. Mörker är enbart frånvaron av ljus, och som fotograf är mörkret min vän. I mörkret har jag kontroll, medan i dagsljus är det ljuset som kontrollerar mig. Men det är inte alla som tänker och känner som jag, så nu är huset mysigare för dem som kommer på besök. Och med skymningsrelä, ljussensorer och timers, sparar vi så mtcket ström som möjligt. För smakar det så kostar det ju. LED:lampor och att systemen stängs av när dem inte behövs gör det hela mycket mer ekonomiskt. Mysigt för både öga och plånbok!
 
Ett tips om ni köper billiga solcellslampor på Rusta, Ö&B, Jula eller Claes Ohlsson är att inte slänga dem när dem slutar lysa. Billiga lampor har ofta billiga batterier. Dem tål inte frost, så ta in dem när det börjar bli kallt. Byt ut batterierna mot uppladdningsbara batterier och era lampor håller i många år. Bättre för miljön!
Så här ser entrén ut på kvällen!

När man inte kunde låta bli

Jag kunde inte hålla mig borta. Mäklaren sa att vi gärna får åka dit och titta utanför, så idag när solen kikade fram passade jag på att åka ut och gå en sväng i vår blivande trädgård. Jag kan fortfarande inte förstå att det här är sant. Vårt blivande hus. Jag kan verkligen inte förstå att det faktiskt kommer att bli vårt. Efter alla år av drömmar... jag kommer nog inte känna att det är verkligt förrän jag har nyckeln i handen. Men idag hade jag ingen nyckel. Jag ville mest se hur det såg ut utan snö.
Det var bättre än vad jag vågat hoppas på. Gräsmattan består mest av mossa, vilket jag förväntat mig i och med mängden träd. Super, för det innebär mindre gräsklippning! På sikt kan man ju åtgärda det, men just nu är jag mer än nöjd med mycket mossa istället för gräs. Sedan var det kul att se alltanen. Den är byggd som en båt. Detaljer som jag hoppas på att ta bort... men jag uppskattar kreativiteten! Den där båtrelingen känns livsfarlig. Jag ser framför mig hur vi, om några år, bygger om alltanen. Större och med någon form av räcken, så att den blir säkrare... men de närmaste åren kan vi låta den vara. Bara olja in och ta hand om den. Vet någon vad det är för buske som håller på att blomma uppe till vänster? 
En annan sak som jag däremot vill göra i sommar är att måla om fönstren. Vissa av dem är rejält slitna, och den som målade förra gången har varit ganska slarvig, så det vore skönt att få göra om det. Själva färgen har jag inget emot, men det vore skönt att ge alla fönster fräsch färg. Och vissa behöver kanske kittas om. Är det konstigt att längta efter att måla fönster? Det måste vara vårvädret som får mig att längta efter någonting som jag vet egentligen är ganska tråkigt. Solen glimtade fram medan jag gick där och funderade och dagdrömde. 
Jag ser fram emot att höja balkongräckena, efter att sätta staket i häcken och höja den lilla muren på sidan av huset, så att det är mer hundsäkert. Vi måste montera en takstege till skorstenen. Sedan funderar jag på vad man kan göra åt räcket till trappan, som bara slutar i tomma luften. Sommarprojekt. Medan jag funderade och vandrade runt huset kom en bil och körde upp på uppfarten vi delar med grannen till vänster om huset. Dem är sommarboenden och var hur trevliga som helst. Det är skönt att ha ett sommarboende på ena sidan, så blir det lugnt och skönt stora delar om året. 
Någon som vet vad det är för sorts träd på höger i bild ovan? Det är liksom en gigantisk buske. Jag är så nyfiken. Det ska bli så spännande att se vad som egentligen finns i trädgården. Hittills har jag lyckats peka ut snödroppar, murgröna och rosor, men längre än så sträcker sig inte mina trädgårdskunskaper. Det verkar finnas fyra fruktträd, men vad det är för frukt får vi se. Den 26:e april får vi tillträde. Innan dess får jag nöja mig med att drömma och fundera och tänka.
Vår husdröm. Vår. Fortfarande ofattbart.
Scrolla ner mot det förflutna