När man äntligen är hemma

Inatt kom vi hem. Så skönt det var! Jag var på läkarundersökning nu på morgonen, så jag har inte hunnit ut till kontoret än. Men jag ska. Sitta där sent och redigera, njuta av att ha en bekväm och bra ljussatt plats att arbeta på. Den här veckan har varit svår, men jag har fått mycket gjort och hunnit med intressanta möten. Men nog om det! Jag vill så gärna visa lite bilder från innan vi reste iväg. Från när min sambo lärde sin mamma att köra agility med Hollie.
 
Och det var inte bara Hollie som ville prova. Fast Maiko var mer intresserad av att ligga på tunneln än att springa igenom den. Att ligga i den gick också bra. Hollie rusade över honom flera gånger, och vi fick lyfta bort honom från tunneln när han lade sig tillrätta där. Det var inte så populärt.
 
 
Mer populärt var hundgodiset sambons mamma hade med sig! Rätt som det var sprang Hollie fram och ställde sig och glodde. Då upptäckte vi att Maiko i sin tur upptäckt burken med hundgodis och försätt sig själv. Hollie blev riktigt avundsjuk. Jag brukar säga att vår katt tror att han är en hund. Han äter hundgodis och går med på promenaderna, jagar bollar och är så social att han går till grannarna när vi inte är hemma i jakt på lite kärlek. 
 
 Ser ni Maiko på bilden nedan? Jag såg honom inte! Inte förrän jag gick igenom bilderna. Visste inte ens att han lärt sig hoppa upp där... men det är en bra plats! Min favoritplats i trädgården, helt klart! Hindrena köpte jag för flera år sedan på Rusta, men jag har inte använt alla förut. Men nu står dem uppställda i trädgården så att sambon och Hollie kan köra ett morgongympapass där tillsammans. Uppskattat!
 
Och jag var mäkta stolt över att sambon, som nyss lärt sig grunderna i agility själv, tränade upp sin fina mamma på det också. Så nu har Hollie många som springer och leker med henne! Det är så fint att se dem i trädgården.
Agility är vår nyupptäcka kärlek. För sambon helt ny, för mig nygammal. Och ganska så nu för Hollie också! Hon har ju provat grunderna med mig men hade inte sprungit en hel bana föränn nu i somras. Hon älskar det, när man har rätt motivering! Vissa leksaker fungerar fint, och visst godis. En rolig och aktiv sport som tröttar ut både förare och hund. 
 
 
Och katt. Även katten blir trött av agility. Även om han inte hoppade en bråkdel så mycket som Hollie. Men det är arbetsamt att sno hundgodis och att ligga på tunneln. Och att gå fram och tillbaka längs gräsmattan för att se om hunden missat att äta någon godisbit. 
 
 Hoppas ni får en fin helg! Jag ska jobba, och på söndag får vi gäster. Det ska bli roligt! 
 

När solen går ner över trädgården

 
Idag gick jag genom trädgården och funderade på hur magiskt det är att jag kan hänga tvätt i min egen trädgård. Att ha en torkvinda. Att stå där och lyssna på ljudboken medan man hänger upp fuktiga plagg. I går hade vi en fullkomligt magisk solnedgång så jag passade på att sitta i trädgården en stund medan solcellslamporna gick igång runt mig. Och jag kom på att jag ville föreviga det här. Processen. Jag tar så sällan kort på saker jag inte tycker än fina. Som alltanen. Men den håller så sakta på att bli finare. Idag städade jag undan skräp och lade ut saker till försäljning. Som det där ankaret ni ser bakom stolen. Det är sålt nu och hämtas på söndag. 
 
Jag tänker att jag ska dokumentera trädgården ordentligt nu i dagarna. Inte just nu, för även om det är ljust så håller jag på att förbereda mig för dagens bröllop. Jag vill dokumentera kaoset som är just nu, fem månader efter att vi skrev på papprena till huset. För trots att vi levt här så kort tid har förändringarna börjat. Små saker. Men till slut blir det en stor helhet.
 
Jag har lutat en gammal grind mot väggen för växterna att klättra på. Krukväxterna har tagit stryk i hettan och en har dött helt. Rosorna har fått ohyra och är halvätna och ledsna. Och det är ju så ibland. Livet är inte en perfekt inredningstiding. Det är en ständig kamp, mellan arbete och vila, mellan natt och dag. Och det handlar inte om att hitta ett sätt att slippa kämpa, utan hitta det man vill kämpa för. 
 

När trädgården tar form

Det här huset. Vi föll pladask för bulväggen i vardagsrummet, de udda detaljerna, bjälkarna och de härliga vinklarna och vråerna. Vad vi inte kunde se då, när allt var täckt av snö, var trädgården. Nu lär vi känna den. Jag älskar dessa kvällar av småpyssel bland plantorna. Jag och sambons mamma skulle flytta en syrénbuske och hittadee n övervuxen rabatt. Så nu håller jag på och funderar över hur jag ska kunna flytta över rosor till båda sidor av gången. Rosor är en av mina absoluta favoritblommor. En del av mig vill vänta med det här tills jag vet vad det kommer att komma för blommor på de buskarna vi har, en annan del längtar efter att dem börjar blomma i två fina rader. Jag har klippt ner dem rejält och köpt hem rosjord med extra näring till blommorna. Men nu kommer några dagar att uppackande av lådor, innan jag tar tag i det här... just nu bor vi i ett hav av kartonger, så trädgården får vänta en liten stund.
Vilken är din favoritblomma, och har du några tips att dela med dig angående trädgårdsarbete? 
 
Scrolla ner mot det förflutna