När vårt internet har flyttat in!

 
Ja, äntligen. Äntligen har vi internet! Det kom en stackars kille som fick leta reda på ett fungerande telefonjack (jag hade visst skruvat bort alla som fungerade och lämnat kvar två oikopplade) och som sedan svingade sitt elektriska trollspö - och vips, så hade vi internet! 
 
Eller, så kändes det i alla fall. Vilken lättnad det är att ha internet. Och snart kanske jag har tid att använda det också... jag har så mycket att visa, men dyngets ljusa timmar vill användas åt att snickra eller renovera, medan de mörka vill användas till att redigera bilder. Så det känns som om jag ständigt planerar varenda minut för att använda dagen till allt jag vill göra. Lyckligtvis jobbar jag bara i butik två dagar i veckan nu, så jag har gott om tid. Jag är i ständig rörelse, till den grad att till och med Hollie slutat vandra efter mig. Hon vet att jag ändå snart kommer tillbaka... hon ligger hos husse istället. Han sitter klistrad på sin stol framför sin dator. Med en katt i knäet och hörlurar så att han slipper höra mina hammarslag, svordommar eller borranden. Men mer om det imorgon. Nu ska jag sova, så jag kan vakna till loppisrunda, kompislunch, tapetsering och sedan sängflytt! Det blir en bråd dag imorgon... eller, idag, blir det ju, för er! Ha en härlig lördag!

När valpen snart är vuxen

Nu går hon snart in i sitt första löp, vår lilla flicka. Jag övar på att sluta kalla henne "valp". För nu är hon 11 månader, mitt inne i trotsåldern och så underbar att mitt hjärta värker när jag tittar på henne. Hollie. Vår lilla Holligång, Hollicraptor, Stollig, Studsboll och Skrutt. Kärt barn har många namn. Dessa soliga vårdagar i trädgården med henne skuttandes mellan fötterna så att man snubblar... det är livskvalié det. 
Ha en fin helg på er!

När man saknar sin hund

Sambon är i Karlsborg och arbetar, och han tog hunden med sig. Dem kommer hem imorgon, och åkte i måndags kväll, så det är egentligen inte många dagar. Men vår stackars kattunge tycker verkligen att det är ensamt! När hunden är här är det lätt att glömma att han är just en kattunge. Han är lugn och mysig, kelar ibland och sover hos oss på nätterna. Men nu när hunden inte är här... han är sjövild. Han leker med allt han hittar och han följer efter mig som en liten hund. Om han inte ligger i mitt knä, ligger han vid mina fötter. Om jag går från rum till rum följer han efter och lägger sig där istället. Det är helt underbart. Så social och go. Maiko. En av de roligaste katter jag någonsin känt.
 
Hans mormor är inte alls lika rolig just nu. Nu när vädret är bättre och valparna kommer förbi om dagarna är hon mest ute och smyger sig in, ytterst vaksamt. Och då Maiko är extra lekfull och anfaller henne så fort han ser henne i hopp om att ha en lekkompis, har jag knappt sett henne de senaste dagarna. Annars är hon en riktig kelgris, en primadonna av rang. Det ska bli skönt att flytta, så att man kanske ser mer av dem bägge två. Och kastrera Maiko, så att han får gå ut. Kanske får vi i så fall knappt se någon av dem, om det är roligare att vara ute på äventyr i det vackra vårvädret än att vara inne hos matte... än så länge får Maiko nöja sig med att vara bland vårblommorna på påsen. Men det verkar han ganska nöjd med.
Scrolla ner mot det förflutna