När man hjälper till

 
God morgon! Idag hittar man mig nere på sydöstra Gotland, för jag ska åka ner och hjälpa några vänner med deras husbygge. Jag var där större delen av dagen i går också. Så alldeles strax ska jag hoppa in i bilen. Igår skruvade vi gipsskivor och idag ska grunden till taket läggas. Det ska bli jätteroligt att lära sig mer. Om att bygga, om att renovera. Kompisarna bygget ett givantiskt hus, en jättefin gotlandsgård. Det får en att tänka att man köpt ett väldigt litet hus... vårt kök får plats i deras blivande badrum, och hela vårt hus på deras bottenplan. Men vi har i alla fall inte så mycket att städa! Ha en fin söndag.
 

När det redan är fredag

 
Idag vaknade jag till ett tyst hus med en hund i famnen. Sambon kommer hem sent ikväll, och pappa åkte igår eftermiddag så i morse och i gårkväll var det bara jag och djuren. Det var roligt att ha pappa och hans flickvän här, men det är skönt att återgå till vardagen också. Den här veckan har bestått av att jobba och att äta, med något litet äventyr med pappa och hans tjej varje dag. Jag redigerar och redigerar. Jag har flera bröllop som måste bli klara och jag ligger efter. Det har tadit ovanligt lång tid, med ovanligt många bilder per bröllop och med iverse tekniska struligheter. Men det är okej. För det är roligt. Jag har jätteroligt när jag redigerar. Jag har en ljudbok på och gnager på morötter eller popcorn.
 
Och i veckan var bilen på verkstan och jag fick hundgaller samt motorvärmare inmonterat. Så nu är jag redo för höst. Hollie ville inte hoppa ut ur bilen alls efter att det monterats in. Hon gillade inte buren, men älskar att åka bil. Hon älskar att få följa med. Och nu är det snart helg. Jag ska jobba både med bildredigering och hjälpa några kompisar på deras husbygge. Så det blir en intensiv helg, men jag tror att jag behöver det för att övervinna tröttheten som plågat mig de senaste veckorna. Det tilltagande mörkret, den allt mer kännbara kylan och vetskapen om att jag har tusentals saker att göra får mig att vilja krypa ner i soffan under en varm filt. Men det har jag inte tid med. Och det bästa sätett att bota trötthet, har jag märkt, är genom att lägga in en extra växel!
 
Ha en fin helg!

När man fotograferat en liten

Jag har träffat nyfödda bebisar tre gånger, sedan jag kom upp i vuxen ålder. Tre gånger har jag fått hålla de där små inte långt efter att dem kommt till världen. Fått stirra ner i skrynkliga ansikten och fascineras över de där pyttesmå naglarna som dekorerar starka miniatyrfingrar. De där läpparna, så små och så perfekta. Lyssna på de där knasiga, konstiga ljuden de gör. Dem är ju aldrig riktigt tysta. De grymtar och fiser och rör sig nästan konstant, även i sömnen. Det händer någonting i kroppen när man ser och håller i en så liten människa. Man blir ödmjukare. Tiden saktar ner och bara här och nu återstår. 
 
Tänk vad fort det går. Dem ligger där inne i magen, små mirakel man längtar efter och drömmer om. Sedan är dem ute, och verkliga. Levande. Inte alls drömska, utan uppfodrande och krävande, men på ett bra sätt. Det är otroligt hur fort det går egentligen, från mage till människa. Välkommen till världen, lille Pontus! Det var kul att träffa dig och få ta lite bilder på dig.
Sötaste lilla minimänniskan!
 
Scrolla ner mot det förflutna