När man redigerar i sitt tillfälliga kontor

Jag saknar verkligen min plats i vårt gamla kontor i Santa Barbara. När man redigerar bilder ska man inte ha färger omkring sig, så just nu är jag rätt körd. Alla rum i huset har färgglada tapeter, utom vårt sovrum nu då, men där kan jag inte sitta bekvämt. Förut satt jag alltid i matsalen, som är mest neutralt, men där kände jag mig iväg och det blev en sådan röra när sambon dessutom använde det som avlastningsplats eller mellanlandingsplats mellan sina uppdrag. Jag behöver ordning omkring mig för att arbeta. Så jag har installerat mig i den lilla hallen mellan sovrummen på övervåningen. Vänd bort från väggen är det hyfsat neutralt framåt. Jag sitter bekvämt och jag har internetuppkoppling. Det får fungera just nu. Om några månader har vi kanske råd att göra i ordning sambons gamla sovrum till ett tillfälligt kontor/gästrum. Om något år har jag kanske råd med kontor någon annanstans. Sambon har ordnat kontor i lokalerna där hans föräldrar jobbar, men det kommer han få betala ur egen ficka. Företaget har inte råd med kontor första året, även om hyran är fantastiskt låg. Bara för att någonting är billigt betyder inte det att man kan köpa det.
Men någon är i alla fall glad att jag sitter här. Jag får då och då en paus och lite uppmärksamhet från Ers Hårighet, som min lillasyster kärleksfullt kallar henne, divan nummer ett här i huset. Min katt Geisha. Jag kan inte förstå att hon är åtta år. Och snart ska hennes lilla barnbarn flytta hem till oss. Det blir vårt sista husdjur på många år, för nu är familjen komplett. Jag tänkte väl egentligen inte ha kattunge alls, men så tog min mamma och syster kattungar efter min katts dotter och mammas underbara hankatt, så då tittade jag och sambon bara på varandra och sa att vi skulle ha en. Nu längtar vi jättemycket, och Hollie får en kompis att växa upp med. Kattungen från USA kommer troligtvis att stanna i USA. Jag tycker det är för besvärligt att ta hit henne jämfört med hur bra hon har det just nu. Det viktigaste är att hon är älskad och har det bra, vilket hon har det just nu.
Nej, nu ska jag fortsätta att redigera. Jag har en deadline till helgen och massor av jobb, både redigeringsmässigt och på mitt deltidsjobb, så det blir en tuff vecka. Och nu hoppade katten ner så jag har fått fria händer och ingen ursäkt att skjuta upp det längre. Ha en härlig dag!

När minnena tar vid

Nu närmar sommaren sig sitt slut. Två månader drygt, har vi bott i Sverige nu. På två månader har så himla mycket hänt, så himla lite hunnits med. Världen snurrar, obönhörligt. Hur kommer vi minnas den här sommaren? Jag kommer att minnas bråk, oro, rädsla och sorg. Hela 2017 kommer att ha en melankonisk ton i mina öron framöver. Det har varit Avskedens år, Bråkens år, Rädslans- och Sorgens år. Vackra själar har vandrat iväg alldeles för tidigt, bråk har blossat upp där jag trodde bara kärlek brann. Men jag hoppas också att jag kommer minnas stunderna som var så vackra. Minnas hur det kändes att stå i rummet som osade av damm med en lycklig gammal hund mitt i det, döv för byggandet och bara glad över att få vara med. Minnas hur det var att skratta med sambon och se hans ögon lysa när han fick bygga igen. 
När jag tittar på bilden på sopborsten kan jag inte låta bli att le. För sedan dess, sedan bilden togs, har så mycket hunnit hända. Borsten är nu favoritleksaken för den lilla valpen som nu sover vid mina fötter. Hon, som knappt var född när vi började renovera rummet, men som flyttade hit och bodde med oss i gästrummet medan vi avslutade den. Jag hoppas jag kommer att tänka tillbaka på den här sommaren och se det vackra, istället för det mörka. Att jag kommer att minnas hur mycket vi längtade efter en egen säng, efter en garderob, efter ett hem. Minnas hur sambon gick från att säga "Annies drömmar" till "våra drömmar". Minnas hur det var att anlända till Sverige igen och sitta på tåget och se de lummiga träden virvla förbi därute. Den stora delen av sommaren består redan av minnen. En liten del är kvar att uppleva. Den bästa delen är kvar. Delen där vi sakta landar och hittar hem, slappnar av och njuter. 
Nu kan jag ligga i sängen i vårt sovrum och njuta av tapeterna som sitter på väggarna istället för i en kasse i garderoben. Nu kan jag njuta av att se gamla kära ägodelar, som i sig själva bär med sig minnen, återigen komma upp ur lådorna för att älskas och användas. Jag hoppas att jag får ligga i detta rum i många, många år och fylla det med vackra minnen som väger ut de tunga som först fyllde sommaren. Jag hoppas att jag snart kan titta tillbaka på dessa bilder och känna "jisses, tänk att det såg ut sådär?!".
Så här såg det ut för några veckor sedan. Idag ser det helt annorlunda ut... men mer om det nästa vecka!

När medeltidsveckan tjuvstartat

Nästa vecka är medeltidsveckan, men den tjuvstartade lite redan idag - invigningen är om en halvtimme, men den skippade vi, jag och sambon. Vi ska alldeles strax iväg och hälsa på sambons pappa och blivande fru, så vi nöjde oss med att ta spenderat större delen av dagen inne i Visby. Vad gjorde vi då? Sambon gjorde det här: 
Bar runt på en minst sagt trött valp, som blev klappad, pussad, kramad och allmänt älskad. Hon lade sig ner och sov så fort hon fick chansen. Det här med medeltidsvecka var inte särskilt intressant för hennes del. Men desto mer intressant för mig! Jag gick runt och kikade på skickliga hantverkare och deras skapelser.
Till nästa år tänker jag mig ha sytt minst en klänning, så jag spanade på spetsar och kantband. Sedan sneglade jag på färdiga plagg för inspiration. Det blir nog någonting mer fantasy-inspirerat än medeltid, men det spelar ju ingen roll. Det viktigaste är ju att man har det roligt. Jag har lite tyg hemma, så det är bara detaljerna som behövs. Men jag kom inte ihåg vad det är för nyans jag behövde. Så det fick stanna vid att titta.
Men jag tänker mig någonting i stil med den här gröna skönheten. Den var så otroligt vacker. I efterhand önskar jag att jag kikat närmare på den där klänningen om det vore värt att köpa den...  
Vi hade strålande solsken, i alla fall tills det var dags att gå hem. Då samlade molnen sig i en tjock filt som sedan drogs över himlen och förvandlade den vackra, varma sommardagen till en mer höstig dag med kalla vattendroppar som hotade att förvandlas till skyfall.
 Men medan vi var inne i stan så var det vackert väder, och sambon satte sig lite här och var med valpen medan jag kikade i stånden och på borden, drömde och önskade mig och höll hårt i plånboken. Det fanns så himla mycket vackert!
Men det blev brända mandlar, med saffranssmak, men först så blev det pannkaksbuffé. Det var ju gott, men ganska trist som buffé om jag ska vara helt ärlig. Men man blev ju i alla fall mätt, och fick en härlig sockerkick på köpet. Dagens insikt var hur stort Swish har blivit! Alla tog det. Så det var jättesmidigt när man gick där och ville ha någonting litet. 
Dagens enda dyra inköp var för mig någonting superefterlängtat: en bältesväska. Och ett matcahnde bälte, mend et var inte så dyrt. Väskan kostade nästan 600kr, men det är den ju värd. Vill man ha ett handarbete i äkta läder så får man vara beredd att betala för det också. Men nu har jag en väska i många, många år framöver. 
Här ser ni hur himlen skiftade bara några minuter isär. Vi hade bara hunnit några hundra meter mellan dessa bilder, men när den till vänster togs hade regnet redan börjat droppa. Men det är ju i mina ögon ringmuren är somm allra vackrast just i gråväder, dimma och rusk. Då ser den så härligt sliten och hård ut, som om den stått i evigheter och kommer att fortsätta stå där i evigheter mer.  
Och så här fin var jag i klädsel lånad av sambons mamma. <3 
Scrolla ner mot det förflutna