När man har ett matvrak hemma

Det är snart sju månader sedan vår duo blev en trio och familjen växte med lilla Livia. Ändå känns det som om hon alltid varit här, så naturlig och självklar i vårt liv. Vi känner oss så lyckligt lottade för så mycket när det gäller henne, men kanske främst av allt, för hur intresserad hon är av mat. Redan vid 3,5 månad började hon hålla koll på oss när vi åt. Livia kunde sitta och tugga när hon såg oss äta. Vi började doppa fingrarna och låta henne smaka och vid fyra månader började vi verkligen ge henne små smakprover. Jag köpte en smaknapp och hon smakade ivrigt och lyckligt allt vi stoppade in i den. Det finns många studier på att ju mer varierat man ger ett litet barn, ju mindre allergier får dem och ju mer olika smaker kommer dem tycka om. Tja, hittills har det ju fungerat.
Tallrik med sugkopp, vilken uppfinning!
 
Vid ungefär sju månader ska hon vara med och äta allt. Hon kan grimasera men vill alltid ha mer, sträcker sig efter maten och blir super-arg om hon inte får vad hon anser vara tillräckligt och tillräckligt snabbt. Mat är helt enkelt det bästa hon vet. Vissa saker får hon sitta och kladda med själv, andra saker matar vi henne med. Hon får smaka allt vi äter och det vi kan mosar vi, annat får hon i smaknappen. Andra populära saker är gröt och barnmat. Jag brukar lägga några blåbär i gröten, så får den en härligare färg. Det är så kul att se henne utforska och smaka. Vi säger "nam-nam" och hon sträcker sig efter skeden, gapar när vi ber henne och sprattlar nöjt med benen. Efteråt blir hon jättesur över att bli torkad i ansiktet, men det behövs alltid. Det är precis som det ska vara: hon äter med hela kroppen och utforskar både konsistens och smak. Det ska bli så roligt att följa hennes matintresse! 
Vi är så glada över att ha en matglad liten bebis! Hollie också, för hon får hjälpa till att städa efteråt...
 
Scrolla ner mot det förflutna