När man följer upp om mat

Jag tänkte att jag skulle följa upp matinlägget jag skrev för ett tag sedan. Jag skrev om att jag och sambon beslutat oss för att bara handla ekologiskt. Lyckades vi? Hur känns det? Ja, det har varit ett par "återfall" men då är det inte i handlandet av råvaror utan om resturangbesök. Vi kan ju inte veta vad allt kommer ifrån när det gäller resturangmat, även om vissa råvaror i det kanske är bra. Men vi har ätit ute mer sällan och tänker på vad vi beställer. Jag har till exempel bara ätit vildfångad lax som kött. Det är gott, och inte tillverkad i någon hemsk fabrik, inte matad med majs och inte förgiftad med antibiotika. Däremot kan den vara förorenad av utsläpp i vattnet, och den kan ha färdats långväga för att sedan hamna på min tallrik. Det är lite som att välja mellan pest eller cancer - båda potentiellt dödliga men den ena i alla fall långsam och behandlingsbar i de flesta fall. Inte som pest eller kolera. Eller så är det bara så att jag rättfärdigar mitt val trots att det är dåligt. 
 
Fördelar:
1. Först av allt, vi handlar smartare. Vi handlar mer sällan och vi tänker igenom vad vi handlar. Det blir billigare, för det blir inte massor av vändor till affären med småköp och spontanköp som då kommer. Rädslan att det kommer bli dyrt gör att jag kollar vad jag har hemma innan jag åker iväg och tänker sju gånger extra på vad jag verkligen behöver, istället för att chansa på att jag har eller inte har något. Jag håller mer koll på prislappen på varje vara och extrapriser.
2. Vi tittar på ettiketterna, och gör mer informerade val. Vad är det i produkterna? Kan man laga det själv istället för att köpa det färdigt? Vi stressar mindre och tar tid på oss i affären. Att handla är numera en mysig sak vi gör tillsammans och inget man gör i stressen på väg hem efter någonting.
3. Jag äter mindre sötsaker. Det är svårt att hitta ekologiska bakverk och godis, så det är ett mindre utbud. Sedan vi började köpa allt ekologiskt har jag bakat mer. 
 
 
Nackdelar:
1. Man måste planera, så det är svårare att vara lat.
2. Det blir dyrt om man inte planerar och tänker efter.
3. Det är mer tidskrävande.
 
Jag upplever mig själv piggare. Det kan vara annan stress som också har lagt sig. Men jag mår mycket, mycket bättre nu än vad jag gjorde för en eller två månader sedan. Nästa steg blir att skära ner mer på sockret. Ska jag vara ärlig är det tveksamt om vår diet innehåller så mycket socker. Beslutet att bara handla ekologiskt har ju gjort att vi skär ner på en hel del redan. Sambon är sämre på socker i maten än vad jag är, men han äter varken godis eller fika, så det jämnar nog ut sig senare. Ingen av oss konsumerar alkohol för tillfället, så där är vi ju ganska nyttiga. Jag har inte vetat vilket jätteproblem socker är. Jag trodde det var fika och godis som var problemet, men det är faktiskt socker i maten som är boven i dramat när det kommer till ökad fetma och diabetes typ 2. Se gärna den här dokumentären om du vill lära dig mer om dolt socker och hur det påverkar din hälsa:
 
 
En annan bra dokumentär, som är mer skrämmande, är den med Jamie Oliver.
 

När man har en favoritplats

 
Vi har alla en favoritplats hemma. En plats där vi helst är eller vistas på. Det kan vara ett rum eller en del av ett rum, en möbel eller en våning. När det kommer till inredning så är min tanke att varje rum ska ha minst en sådan plats, dit man längtar, där man hamnar fast man inte planerat det. Här i USA har vi ju inte mycket hem att tala om, men det lilla vi har är väldigt lyckat. I sovrummet är det sängen, rummets majestätiska mittpunkt, i kontoret min underbara stol i min hörna, på balkongen är det min gröna bänk som jag gjorde från en gammal övergiven säng. Den har dessutom en dyna nu, ännu mysigare. Och i vardagsrummet/köket, så är det vår grå fåtölj. Det är min absoluta favoritplats i hela lägenheten. Om ingen annan är hemma är det där jag sitter. Läser, chattar, skypar, äter, tittar på TV eller bara vilar. Jag är så himla glad att den här fåtöljen flyttar med hem till Sverige. Den är helt underbar.
 
Vilken är er favoritplats och vad gör ni där? 

När man försökte baka vörtbröd

Jag hade två påsar Vörtbrödskrydda hemma från Santa Maria, så dem tänkte jag ju baka ut. Dem skulle gå ut December 2017 så det borde ju gå bra. Så jag följde instruktionerna som stod bakpå. Värmde på öl och sirap på spisen. Det såg väldigt gott ut! Men det var det inte. Jag var tvungen att doppa fingret och prova.
Jag bad sambon knäppa lite bilder på det hela. Eftersom vi hade nystädat golv och min rygg var lite kass, och jag är aningen för kort för att stå vid bänken och knåda deg (och för att sambon satt upp sin dator vid köksbordet) satte jag mig helt sonika ner på golvet och knådade deg där. Och sambon tog sin obligatoriska, sneda bild:
So far, so good.Degen såg fin ut, luktade juligt om än inte alls som vörtbröd ska göra, men det var roligt i alla fall. Och nu har värmen återvänt till Santa Barbara och vi hade typ 13 grader i alla fall. Men för att degen skulle gäsa lät jag ugnen stå på och värma upp köket tills det var en tjugo grader i alla fall. Sedan skulle degen bakas ut till limpor och jäsa.
Och visst jäste den, men inte till sin dubbla storlek. Och i ugnen blev bröden liksom bubbliga och vissa delar sjönk bara ihop till en kompakt klump. Haha. Men det blev bröd i alla fall. Ett hårt, julsmakande bröd som inte var ett dugg som vörtbröd. Så Santa Marias recept kommer jag aldrig mer att prova. 
Även om det var ätbart, var det ju inte alls som vört...
Nu ska jag baka lussekatter istället! Vi hoppas på bättre resultat! 
 
Scrolla ner mot det förflutna