När man lämnat hemmet igen

I morse gick vi upp tidigt, jag, Livia och Hollie, för att göra den kanske jobbigaste resan hittills i Livias korta liv. Vi tar morgonbåten till Nynäs, sedan tåg till Stockholm, byte till tåg till Sundsvall och sedan byte till Östersund. resan börjar vid halv sju, om man räknar bilfärden in, och slutar vid tio, om man räknar bilfärden från tåget i Östersund till mamma i Skärvången. Jag ska alltså åka tåg med en 8 månader gammal, sprallig bebis och en social, sprallig hund. Med packning, en hel dag. Jippi! Önska mig lycka till.  
Vi lämnar det galna, livade hemmet. Sambons mamma kommer hem ikväll och tar hand om katterna tills att sambon är hemma. Han kommer den 13:e eller 14:e. Det känns ganska bra, för jag har lyckats uppfostra dem rätt bra på dessa veckor sedan monstren flyttade hem till oss. De vet nu att de inte får vara på några bordsytor eller köksbänken. Annars är det fritt fram. Favoritlekplatsen är Livias tält. De turas om att sitta uppe i toppen, men passande nog hittar man oftare Sauron där. Där håller han ett vakande öga på Livia... hennes hoppgunga hänger bredvid. 
Det blir en ytterst spännande dag, det här! Önska mig lycka till!
 
Scrolla ner mot det förflutna