När man går ut med hunden

Snart är mörkret borta. Solen tar över. Ljuset. Jisses, jag längtar! Det är väl dags att vrida om tiden snart nu också? Alla årstider har sin charm. Men det är någonting särskillt med våren. Stegrande förväntan. Lycka. Kärlek och fjärillar i magen. Livsglädjen vaknar efter att ha slumrat tidvis under vintern.
 
Det här har varit en av de tuffaste vintrarna någonsin, men nu kommer ljuset. Varje dag blir vackrare. Varje morgon blir ljusare. Åh, underbara vår...
 
 Årets sista mörker?
 
 

När allting skimrar i guld

Skymning och gryning, det är magiska stunder. Stunder då man känner sig lite extra lycklig, lite extra levande. Studner då man kastar sig ner i det gula fjolårsgräset och skrattar så att hjärtat nästan brister när flickorna lyckligt skuttar runt omkring en.
 
Och trots att batteriet nästan dör i kameran, för att man använt den  så flitigt under dagen, är det så underbart att fotografera att man inte ens bryr sig om hur bilderna blir. För det är kärlek i bilderna. De fångar ögonblicket, inte perfektionen.
 
Sådana kvällar, sådana dagar. Stunder. Det är dem som fyller livet. Det är dem som gör livet så värdefullt. Så värt att leva. Så värt att minnas.
 
Hon går med blommor i sitt hår
Blommor bär hon när hon går
Vackra blommor i sitt hår
Och kring hennes fötter spirar vår
Nyutslagna blommor i hennes spår
När hon bär blommor i sitt hår
 

När man hittat likasinnade

Ikväll var jag på någonting superkul: ett möte med fotoentusiaster i samma område som mig! En klubb, typ, en grupp härliga människor i alla möjliga åldrar med samma passion. Foto. Jag hittade faktiskt gruppen genom en deltagare i fototriss...
 
Så därför blir det också bilder från kvällens möte som får bli min fototriss denna vecka, med temat Siluetter! Och här har vi siluetterna från det vackra fönstret i Glasbruksmuseet i Surte, mot solnedgången. Och trädet, ytterligare en vacker siluett genom det smutsiga fönstret.
 
Underbar kväll, början på ett nytt, spännande kapitel av mitt liv!
 
 
Scrolla ner mot det förflutna