När ni tröttnat på videung

Förra veckan gick jag en långpromenad i skogen varje dag. Okej, en av dagarna var det bara en halvtimme, men ändå. Och kameran var med de flesta dagarna. Det är svårt att inte stanna överallt, svårt att slita sig. För det finns så mycket att se nu, och så mycket förändras från en dag till en annan.
 
Men jag har nog visat lite väl mycket videung nu, kankse? Ni ska få se annat också. För snart tar vitsipporna över... och marken förvandlas till ett lysande hav av blommor. Finns det någonting vackrare?
 
Men snart är det över, det går så fort, så obevekligt fort!
 

När det groteska blir så vackert

Jag vandrade med vänner mot Londons hjärta. Där, mitt i staden, låg ett litet zoo. Som Galaxen i Göteborg, en oas med djur och liv mitt i det grå, mitt bland betongen fanns färg och grönska. Nåja, det var ju vinter. En liten park full med vackra och söta djur. Stängd, men man kunde genom stängslet skymta dem, djuren, som bodde där.
 
Jag smöt så nära det gick, kikade genom staketet. Beundrade varelserna som levde därinne.
 
Och bland dessa söta, charmiga, uppenbarade sig det fulaste djur jag någonsin sett.
Sedan såg jag ögonen.
Hur kan någonting så groteskt,
bli så vackert? Så förtrollande?
Inspirationen till utomjordingar?
 

När man vandrar genom öppna landskap

Det känns som en triss är på sin plats. Veckans tema är Öppen, och jag tänkte genast på de öppna fälten insvepta i morgondimma... eller ja, jag tänker på de där fälten nästan oavsett vad någon säger till mig just nu. Minnet av de där mornarna biter sig fast och jag drömmer mig mer än gärna tillbaka...
 
Min största dröm är att bo intill öppna fält. Kunna se böljade kullar, se långt, sluttningar, dalar... naturen, den är så fantastisk. Alltid öppen och välkomnande, ren och okonstlad. Mellan grenarna faller solstrålarna igenom. Här är alla välkomna, här hör vi alla hemma.
 
Öppnare än så finns det inget som är. Eller?
 
Fler trissar hittar du här.
 
Scrolla ner mot det förflutna