När man varit på Jul på Liseberg

Trots trist väder begav jag och bästa vännen oss ut i Göteborg och styrde kosan mot stadens nöjescentrum Liseberg, som alltid är så himla julfint så här på vintern. Och även om det var ca 7 grader varmt och molnen hotade med regn, var parken så julfin som man bara kan tänka sig. 
Det var ju solnedgång men man såg den inte bakom de grå molnen. Ju mer solen gled av himlen, ju mer såg man alla tusentals lampor glittra. Det är så vackert, vid jul, med alla dessa små lampor. Och fejksnön var himla stämningsfull och man önskade lite att dem lagt sådan överallt. Men samtidigt, ju längre in i parken man kom, ju mer glömde man att kika på sådana detaljer och överväldigades istället av allt man kunde göra eller se.
Där fanns så många små affärer och stånd, fulla med hantverk och varor som inte blivit sålda innan jul, och nu stod trötta försäljare och njöt av det lugn som mellandagarna kommit med. Och vi kikade på vackra ting och pratade om allt mellan himmel och jord, men ingenting fick plånboken att öppna sig.
Även om mycket var vackert så är jag i ett vakuum just nu, mellan två världar. Ena foten är i Sverige, den andra är i USA: hjärtat är hemlöst och själen förrvirrad. Jag vet att jag flyttar till Gotland snart men jag är ännu inte där. Så just nu är jag bara en gäst överallt, och sover där det går: soffor, gästsängar eller bredvid någon släkting. Man tager vad man får när man kommer förbi ett par dagar. Och när man inte har ett hem och när framtiden känns oviss finns inget behov av materiella ting. Hur vackert hantverk som än säljs i dessa små stånd och bodar.
Det enda jag köpte var en kopp varm chocklad, och sedan begav vi oss bort mot isbanan som förbereddes för en isdansuppsättning av "Nötknäpparen", spelad av fantastiska isdansare som hoppade och for i takt med den välbekanta musiken och som avslutade med att chocka oss med en bakåtvolt och sedan eld. Det var ett häftigt nummer, mer än väl värt kostnaden av inträdet till Liseberg och helt klart värt väntan.
Dem var så duktiga! Och när vi njutit av showen var vi lagom trötta och lagom kalla, och vandrade hem genom ett allt lugnare Göteborg, genom välbekanta gator som såg ut exakt som jag mindes dem. Det är speciellt när man återbesöker någonting som än gång var så hemtamt, och som nu bitvis är förändrat och bitvis sig likt. När man går till en affär och sedan inser att den flyttat. När man tror att man vet men inte längre gör det. När det som än gång var hemma blivit annorlunda. Man känner sig så malplacerad. Några år utomlands och sedan känner man sig som en invandrare i sitt eget land. 
Och det är skönt att veta att jag inte flyttar tillbaka till Göteborg igen. Allt det här kapitlet är över. Nästa kapitel blir Gotland och förhoppningsvis blir det riktigt spännande och riktigt kul...!

När man firat jul, del 2

 Och efter julbordet var det dags för paketen! Eller, vi tog ett paket, såg ett avsnitt Selmas Julsaga, sedan tog vi ett paket till. Fikade, såg ett till avsnitt, öppnade ett paket... så höll vi på. I år igen hade vi lyckats köpa lika många paket var, vilket är intressant eftersom ingen av oss berättat för den andra hur många vi köpt, eller visat dem. Det är tredje året i rad vi råkat göra det. Mitt första paket var lite till oss båda.
Det var en lampa som man häller doftolja i och sambon hade riktigt roligt åt att se mig lista ut hur den fungerade. För man rör vid den för att få den att starta, ändra styrka eller stänga av. Och jag som inte är så teknisk trodde ju såklart att den var trasig. Och sambon knäppte en massa bilder och fångade mina vackra grimaser och sina sneda, klassiska bilder.
Vi hade köpt några små saker var och några mer seriösa, speciella saker. Men generellt bara grymt genomtänkta grejer även om dem var små. Och det blev nog den mysigaste tänkbara julen, så lugn och skön. Och vi hade rimmat. Alla rim blev jättebra i år! Och paket blir extra roliga med rim. 
Min favoritklapp till sambon var någonting han förhoppningsvis kommer att ha nytta av många år framöver. Och lite roligt var det att hans mamma tänkt typ likadant. Hon har grymt bra smak. Så han fick två uppsättningar salt och peppar-kvarnar. Kryddor smakar bäst nymalda!  
 Och han var jätteglad. Det blev den julklappen han uppskattade mest. Jag hade tänkt ge honom dem innan vi lagade mat, men han ville inte att vi skule öppna några paket före maten, så han ick inviga den någon annan dag istället.
Så här ser man ut när man är lycklig. Och sedan överaskade han mig med några väldigt oväntade fullträffar. Bland annat en bakplåt som var så himla söt. Jag har inte sagt till honom hur mycket jag älskar rävar och ugglor, men det har han märkt ändå.  
Han hade förstått det när vi tittat på en naturdokumentär och hört mig sitta och "ohh"-a och "åhh"-a varje gång det dök upp en uggla eller en räv. Han är bra uppmärksam, min sambo! Men han hade inte förväntat sig att jag skulle bli så glad som jag blev.
Och vi tog paus för mer mat och för lussekatter och glögg. Och bara myste framför granen och framför TV:n och såg klart Selmas Julsaga. Bästa julkalendern som någonsin gjorts. 
Och lussekatter. Som dem ska se ut i den här familjen. Lussepersers som sambon vägrade äta, för man kan ju inte äta katter heller! Och fler julklappar. Nu har jag ett förkläde när jag bakar och av sin mamma fick han en jättefin och mysig tröja. Han blev i alla fall väldigt kramgo i den.
 Och sedan avslutade vi kvällen med levande ljus, julfilmer och långa samtal framför en sprakande fejkbrasa på TV:n.
Det blev engrymt bra jul. Och jag fick mer än vad jag någonsin skulle ha kunnat drömma om. Världens sötaste rävfat, en ekologisk lavendertvål, ett förkläde, en myströja, uggleplåten och mycket mer. Kan inte vänta på att få börja använda allt! Och sambon fick tofflor, matlagningsprylar och en bok om Whiskey. Och massor av kramar, det fick vi båda. Och det är ändå det bästa man kan få: en underbar jul tillsammans.
 Hoppas ni hade det lika bra! Vad var det bästa ni fick eller gav?
Scrolla ner mot det förflutna