När man lärt sig att bada

Jag måste erkänna att Livia inte lär drabbas av uttorkning... det här med att bada har varit det värsta med att få barn, har jag tyckt. Jag är väldigt rädd att vattnet ska bli för varmt, vilket resulterar i att det istället blir för kallt och att mysiga badstunder istället blivit skrikfester. Därför badar jag Livia ytterst sällan (och om inte jag gör något blir det sällan gjort här hemma då sambon har en tendens att skjuta upp saker tills imorgon), max en gång i veckan, troligtvis ännu mer sällan. När det sker är det oftast för att det hänt en olycka med blöjande eller liknande och jag inte längre kan rättfärdiga att en raggartvätt duger. För raggartvättar får hon varje dag och vid behov. 
 
Till viss del beror det dock på att vi inte har badkar. När jag var hos pappa kunde vi bada tillsammans - och det var fantastiskt! Jag saknar verkligen att ha ett badkar. Livia älskar nämnligen att bada så länge vattnet inte är för kallt. Och ibland lyckas det ändå bli sådär mysigt som jag hoppades att det skulle vara att bada bebis. När hon skrattar och jollrar. Ännu mysigare är det när det är sambon som gör det och jag kan fånga hennes små leenden och minspel på bild. Älskade unge, vad jag önskar att vi hade ett badkar! Det finns ju badbaljor att köpa, men vi har ingen vettig plats att förvara det på. Snart kommer vi att börja duscha ihop istället. För i slutet av augusti ska Livia börja på babysim! Det kommer hon att älska.
Så här ser våra badstunder ut i brist på badkar!
 
Scrolla ner mot det förflutna