När man vänder hem till det här

Idag lämnar jag Jämtland igen och beger mig tillbaka till Gotland! Jag både sörjer och längtar. Sörjer över att ha fått så lite tid i Jämtland, men glädjs över hur underbart dopet var och hur kul det var att återse alla släktingar som var där. Det är en otroligt speciell känsla att sitta på ett dop och känna små sparkar i sin egen mage och tänka att det ligger en liten skrutt därinne som förhoppningsvis kan bli en rolig kompis till den nydöpte i framtiden. 
 
Men det ska också bli så skönt att komma hem! Jag mår äntligen bättre i mitt bäcken och kan äntligen börja röra mig lite mer igen. Det innebär att renoveringen och fixandet hemma kan ta vid nu. Jag byggde lite mer på biblioteket innan jag åkte, satte upp alla skivor och nu är det bara lister för reglarna som saknas, och färg. Jag är så taggad på att få det klart. För när biblioteket är klart ska vi börja med barnrummet! Och det är jag så himla taggad för. Jag vill inte kvala in till Arga Snickaren genom att påbörja något i varje rum, så biblioteket ska bli klart innan något annat påbörjas. Sedan längtar jag efter Hollie... sambon har åkt till fastlandet när jag kommer hem, så honom får jag längta efter lite till. Men Hollie får jag i alla fall pussa på. 
 
Men nu är det dags att åka! ha en fin måndag och hoppas ni får en fin vecka!

När man börjat röja i vråerna

 
Att rensa. Finns det någonting som är mer frigörande för själen? Att gå igenom gamla minnen och välja vad man vill spara och vad som ska försvinna ur ens liv. Det tar tid att göra sig av med vissa saker. Jag märker att jag är alldeles för nostalgisk med vissa gamla prylar. Bilden ovan till exempel. Översta, genomskinliga lådan innehåller saker jag inte har hjärta att slänga/ge bort. Gamla dagböcker från nrä jag var typ 13 år och så otroligt självgod och naiv. Jag skrev någonstans att jag minsann var vuxen nu och förstod allting (12 år gammal... jag skrattade högt när jag läste dem raderna! Så mycket jag absolut inte visste! Ju äldre man blir ju mer inser man att man aldrig kommer att förstå fullt ut). Lådan innehåller också några berättelser jag skrev som barn och mina äldsta smycken. En glasdeflin från Kålmården, en tun fjärill i metall köpyt på loppis, gamla plastsmycken man fick med leksaker eller i automater... jag har inte hjärta att slänga det, än. 
 
I helgen gjorde vi ett röj, och vi har fortsatt lite nu om kvällarna. Röjt bland gamla lådor. Sambons lådor har stått ouppackade sedan typ 2013. Vi hittade bland annat två trisslotter som blev ogiltiga 2011. Dem slängde vi utan att skrapa. Det vore alltför jobbigt att se en miljonvinst på en sådan lott! Bättre att gå vidare. Det förflutna är borta sedan länge. Men fragment består, i gamla diplom, teckningar, kort och minnessaker. Vi har en hel del kvar att röja i, för att sedan kunna göra i ordning detta rum inför en ny liten människa som ska börja samla minnen.
Jag tyckte att det var lite roligt att visa dessa bilder, från hur det ser ut i gästrummet för närvarande. Blivande barnrummet. Här ska det målas om och göras i ordning. Här inne ska gamla leksaker med våra gamla minnen knyta an till framtiden. Här inne ska nästa generation skratta, gråta och utvecklas. Men först ska här röjas!

När man hjälper till

 
God morgon! Idag hittar man mig nere på sydöstra Gotland, för jag ska åka ner och hjälpa några vänner med deras husbygge. Jag var där större delen av dagen i går också. Så alldeles strax ska jag hoppa in i bilen. Igår skruvade vi gipsskivor och idag ska grunden till taket läggas. Det ska bli jätteroligt att lära sig mer. Om att bygga, om att renovera. Kompisarna bygget ett givantiskt hus, en jättefin gotlandsgård. Det får en att tänka att man köpt ett väldigt litet hus... vårt kök får plats i deras blivande badrum, och hela vårt hus på deras bottenplan. Men vi har i alla fall inte så mycket att städa! Ha en fin söndag.
 
Scrolla ner mot det förflutna