När man kvällspysslat lite

 
Vi har ju 180-190cm i takhöjd, så inga gardiner passar i huset direkt efter ett köp, utan de måste sys upp. Jag fyndade ett par fina panelgardiner på Hemtex i somras för 50kr/paret som jag tyckte kunde vara fina i köket, och nu när julgardinerna försvunnit åkte den upp. Först hade jag dem uppe utan att sy upp dem, utan jag klippte bara av dem och lät dem hänga uppe. På så vis slapp jag mäta dem och klippa när dem är nere. Men nu tröttnade jag på att veta att arbetet inte är avslutat och tog först ner och sydde upp ena paret, och sedan det andra. Maiko och Hollie höll mig troget sällskap även om dem flyttade omkring lite mellan mattan, kökssoffan och i Maikos fall, köksstolarna.
 
 
Ena fönstret, det ut mot vägen, har en vanlig gardinstång. Men om ni kikar noga på översta bilden till vänster ser ni att fönstret ut mot trädgården har ett annorlunda fäste för gardinstången. Faktum är att den förra ägaren berättade att det är två stycken stöd som håller upp resterna av bulväggen som är kvar därunder. Därför behöver man också sy om överdelen på gardinen för att den ska hänga snyggt. Jag tog stuvbitarna som blev efter att jag klippte av dem på längden, och sydde grova hällor på baksidan som håller dem på plats och gör att de kan gå över sitt fäste. Egentligen gillar jag inte panelgardiner, men jag älskard et här mönstret och i köket är det så ont om plats och ljus, att det känns helt okej ändå. Maiko vakande till när jag klättrade upp på hans kökssoffa för att sätta upp gardinerna igen... det kan ju också bero på att jag typ tappade gardinstången på honom... ja, ni ser ju hur sur han ser ut! 
 
Jag älskar dessa typer av mönster, som är lite mer detaljrika och gärna har blommor och fåglar. Jag är mycket nöjd med resultatet! Jag får ta nya bilder när det är sol ute. Det är väl egentligen då som köket kommer till sin rätt eftersom att vi har så dålig belysning därinne.
 

När det är 80 dagar kvar

Jag trodde att tiden skulle stanna till efter jul, men den verkar ha ökat takten. Kanske är det för att jag inte har några milstolpar att se fram emot men mycket jobb att göra. Det känns som om dagarna bara flyger iväg! Vi är ju inne i Februari nu. April känns plötsligt inte alls långt borta. Jag och sambon är mycket hemma och jobbar. Så mycket att jag saknar kontoret och undrar om det är värt att ha kvar det när han ändå aldrig vill åka dit. Samtidigt är det skönt att jobba hemifrån, att kunna gå i morgonrock hela dagen och inte behöva köra någonstans. Men man får inte samma känsla av att ha uträttat någonting, eller samma avslappnade känsla när man kommer hem efter en arbetsdag. Nu i veckan när han var borta satt jag på kontoret. Hollie hänger med dig, men ligger hellre hos sambons mamma än uppe hos mig. Hon är störtkär i sambons mamma och verkar tro att hon missar någonting roligt om hon är uppe på vårt kontor istället för där nere. Det är jätteskönt att hon är där nere. Då får jag lugn och ro uppe hos mig. Jag kan sitta och redigera färg eller fixa inför nästa bröllopsmässa i godan ro, utan att snubbla över en hund som somnat framför fötterna. Men jag kan inte gå i morgonrock på kontoret.
 
 
Jag tror att jag har visat upp den här morgonrocken tidigare. Den är en av två som jag använder. Jag har en tjock, brun också som jag har när det är kalllt eller på morgonen. Sedan har jag den här på bilderna när det är varmt, antingen på sommaren eller när vi har eldat och huset är uppvärmt. Jag köpte den i en second handbutik i USA för flera år sedan och jag älskar den så. Det skulle inte förvåna mig om den ägts av någon brudtärna (i USA har alla brudar typ sådana rockar i olika färger till sina tärnor så att dem ska matcha på bilderna medan de gör sig i ordning.) som sedan donerat den efter bröllopet. Den är sval men mjuk och jag känner mig så fin i den. Framförallt nu, när magen blivit så stor! jag känner mig som ett inslaget paket och det är så mysigt att stryka med handen över rundningen och undra vad det är för en liten överraskning som väntar där inne.
 
 
Nu är det 80 dagar kvar till BF, så tiden skyndar sig verkligen fram! Och den lille är pigg och glad där inne, sparkade glatt på stetoskåpet när vi skulle lyssna på hjärtljuden tidigare i veckan. Vi tittar på varandra och säger att vi både längtar och är livrädda på en och samma gång. Vad har vi givit oss in på, egentligen? Vi känner oss så redo vi någonsin kan bli, men samtidigt lätt skräckslagna inför omställningen och tanken på att det här inte bara är en liten bebis, utan att det kommer att bli ett litet barn. Som sedan kommer växa, skratta, gråta, prata. Bli en tonåring och svära och skrika. Men jag antar att vi växer in i det i takt med att bebisen blir barn.
 
Vad går du klädd i hemma när ingen ser? 

När det är fredag!

Här är detaljbilder från min pigtittare, favoritljusstaken i form av en uggla och asken där jag graverat in "Every rose has it's thorns" i locket. Bruce Springsteen, en favoritlåt jag älskat i många år. 
 
Hej fredag vad du är efterlängtad! Inte för att jag bryr mig om veckodagarna, utan för att sambon kommer hem idag! Jag vet inte om det är graviditeten eller om vår relation bara förändrats i takt med hur vi arbetar ihop och att det varit en tuff period jobbmässigt, men det känns jobbigt att vara ifrån honom numera när det förr inte spelade så stor roll. Nu kommer jag på mig själv med att längta. Och i natt kommer han instövlandes just efter att jag gått och lagt mig. Så får vi i alla fall somna ihop! 
 
Just det här med att sova är både svårare och enklare när han är borta. Det är svårare att somna men enklare att gå upp ur sängen. De senaste dagarna har solen strilat in genom fönstret och nästan fått mig att dansa upp. Där han är hemma vill jag bara mysa och ligga kvar, med honom på ena sidan, Hollie på den andra och katten vid fötterna. Jag vet att jag sagt det förut, men jag älskar verkligen vårt sovrum. Det är så mig. Här har jag fått bestämma typ allting, och föremålen har hängt med mig genom hela mitt vuxna liv, ungefär.
 
Ytterligare favoriter, den lilla mässingspegeln som jag fyndade på tradera när jag var 19. Fågelasken jag fick i present (av syrran, tror jag?) och asken i horn eller ben som var trasig i ett av gångjärnen när jag köpte den men som jag fick billigare tack vare det. 
 
Jag spanar mycket på loppisar, Facebook och Blocket just nu. Jag letar. Efter fina skåp till barnrummet, efter småmöbler till gästhuset och efter en barnvagn till bebisen. Jag känner att det är gott om tid kvar innan vi behöver någon, så jag har hopp om att hitta en begagnad. Vi vill ha en med aningen grövre hjul, så att man kan gå omkring med vagnen i skogen och ute där vi bor. Jag skulle gärna vilja ha ett babyskydd man kan klicka på en mindre vagn för ärenden i stan eller när man handlar. Vi är ju sällan någonstans där en vagn behövs så jag är inte jätteintresserad av just barnvagnsinköp. Det kommer säkert när bebisen väl är här, och vi inser att man behöver en vagn. Just nu så känns det enklare att bära i sjal eller sele. Men det lär vi ju inte tycka när den väger typ 10kg... i alla fall inte jag. 
 
Nåväl, kikandet på loppis gör det extra roligt att komma hem och se alla gamla fynd som vårt hus består av. I alla fall vissa rum, som till exempel sovrummet. Igår fick jag dessutom ett roligt besked som gör det ännu roligare att se fram emot loppissässongen i sommar! Pappa har fått nytt jobb och flyttar äntligen tillbaka till sina hemtrakter. Det gör att han kommer närmare oss, vilket jag så klart ser som enormt roligt! Antagligen flyttar även min syster, så jag kanske får alla mina nära och kära närmare. Jag ser fram emot att gå med syrran på loppisar i sommar och är det så att hon kan få ett eget litet boende där (hon bor hos vår pappa för tillfället) kommer det bli jätteroligt att hjälpa henne att inreda!
 Ytterligare en sak att längta till i vår/sommar!
Scrolla ner mot det förflutna