När man reste genom vintern

Jag kom på att jag aldrig visade bilderna jag tog mellan mammas hem i Jämtland och båten från Nynäshamn. Eller, bilderna är ju alla från Jämtland. Efter det hade vi inte tid att stanna längre. Men det fantastiska morgonljuset, stundtals alldeles gyllene, frosten och dimman var alltför magisk för att ens sambon skulle kunna köra igenom den utan att stanna.
Vintern är så förbaskat vacker. Jag hade glömt hur kall den är, och hur underbart det är att honna in i en varm bil efter att ha varit ute och fotograferat frost. Men nu minns jag igen, och jag är inte rädd för att stanna. Tvärtom önskar jag mig mer frost. Dessa tusentals kristaller överallt, som förvandlar landskapet så drastiskt. Lyser upp, fötrollar mig.
Genom rutan satt jag och fyrade av, då sambon inte hittade någonstans att stanna på (läs, ignorerade mina "Ååhh kan vi stanna här? Och här? Och här? Men här då?"). Det är högst ovanligt. Åren av fotograferande gör att jag brukar vara sparsam med att trycka av. Först njuta av det jag ser, fundera på hur jag vill ha det. Det är sällan jag bara fyrar av utan att tänka först. Förutom på bröllop, men då är det ögonblicken jag fångar. Landskap brukar man sällan behöva skynda sig för att fånga på bild. Träden brukar stå kvar tills man är klar. 
Men det fanns stunder då inte ens sambon kunde motstå att stanna till och andas iskall vinterluft. Och jag är tacksam för att han inte fotograferade mig... fast nu när jag tänker efter tror jag att han tog ett kort eller två. Men med tanke på vad jag hade på mig, är det nog bäst så att jag slipper de dem. Sambon är fin vadän han har på sig. 
Vi har båda två saknat detta magiska vinterland. Hur det ångar om andedräkten, hur det immar om bilfönstret. Jag har saknat att se landskapet försvinna bort i dimma, svepas in i mystik och rofylldhet. Jag och sambon delar vår kärlek till det där magiska, överjordiska och lätt episka. Så vi missade närapå färjan eftersom vi stannade allt för ofta för att njuta, filma och fotografera det.
Snart är vintern här på riktigt. Jisses, avdent till helgen?! Så underbart.

När man pratar tankar kring ekonomi

Bild från gymnasietiden.
 
När jag var sexton år flyttade jag hemifrån. Jag lämnade boet strax norr om Göteborg och flyttade in i en liten lägenhet i centrala Växjö, en liten studentlägenhet som jag delade med två andra unga gymnasieelever (en av dem min blivande sambo). Mina föräldrar var väl bägge två halvt panikslagna och oroliga över hur det skulle gå, men dem lät mig ta steget och ta eget ansvar för mitt liv, min vardag och min ekonomi. Det är inte alla föräldrar som har den tilliten och det förtroendet till sina barn, så jag förstår verkligen att jag är lyckligt lottad. Däremot så vet jag också att jag kämpade hårt för att få det förtroendet. Jag tog skolan på alltför stort allvar, festade inte och slösade inte.

De första två åren hade mamma möjligheten att ha övergripande koll på min ekonomi, och behövde jag någon hundralapp här eller där kunde jag alltid fråga henne. Jag fick 1050kr i månaden som jag förväntades leva på, med mat, kläder och nöjen och vad man nu behöver när man är 16 år. Vi hade inte mer pengar, så jag frågade sällan, men de gånger jag gjorde det försökte hon alltid hjälpa mig. Hon och pappa turades om att köpa tågbiljetter till mig så jag kunde komma hem och besöka dem. Jag köpte inte kläder, för jag visste att jag inte hade råd, och jag hade det jag behövde. Jag såg till att göra en budget och visst unnade jag mig någonting varje månad. Men jag unnade mig aldrig någonting som jag inte hade råd med, och jag värdesatte det jag unnade mig även om det så bara var en chokladkaka eller en bit kött. För kött fanns inte i min budget, och jag hade ingen frys, så middagarna fick planeras så bäst det gick. Jag hade ju lunch i skolan och där fick jag det kött jag behövde. Jag såg det som en utmaning, att klara en så tight buget, som någonting jag tog stolthet i. Båda mina föräldrar hade dålig ekonomi på den tiden och jag ville göra dem stolta, slippa rädslan dem alltid bar på och bevisa för mig själv att jag kunde ta ansvar.
Min avångsklass. Jag tyckte mössan var onödigt dyr och avstod.
 
När jag fyllde 18 fick jag tillgång till både mitt studiebidrag på 1050kr och underhållet från pappa på strax över en tusenlapp till. För någon som levt på en tusenlapp i två år var 2500kr hur mycket pengar som helst, onödigt mycket pengar. Så jag började spara 500kr i månaden. Sommaren efter köpte jag min första kamera, kontant, till mina föräldrars stora förvåning. Idag har båda två bra ekonomi och problemen från min uppväxt känns så himla avlägsna. 
 
Att leva utan pengar är inte roligt. Hela mitt liv har jag drömt om att vara ekonomiskt oberoende i det avseendet att jag inte behöver oroa mig för att ha råd med mat. Jag har varit rädd att bli bostadslös sedan jag flyttade hemifrån och insåg hur skört ett boende är om man inte äger det själv. Min största dröm sedan sexton års ålder har varit att kunna köpa ett eget hus en dag. En dröm som fortfarande är den allra viktigaste i mitt liv. Trygghet kan aldrig garanteras, men med i alla fall en liten mängd pengar kan man känna sig trygg.
 
Sedan jag flyttade ihop med min sambo har vi hjälpts åt mer och mer och för första gången i mitt liv litar jag numera på en människa jag delar min ekonomi med. Vi har inte delad ekonomi, men vi har total insyn i varandras och vi hjälps åt, delar på utgifter och beslut. I USA var det svårt då vi mestadels levde på lån och biddrag, med liten län från våra respektive jobb därborta. Men nu äntligen är vi hemma, jobbar och har kommit på fötter. Vi har det inte perfekt, tvärtom, men vi gör en buget varje månad och har tagit långsiktiga beslut om sparande och utgifter. Vi har en lista på vad vi behöver och köper ingenting spontant. Vi har under hösten bugeterat och beslutat om att köpa ny säng, som vi fick för 20% rabatt, och bil, som vi köper imorgon också till ett rabatterat pris på grund av ett vintererbjudande. Vi är så otroligt glada över att vi har möjligheten att köpa bil, och säng. Det är den första nya säng någon av oss köpt. Det är den första bil vi köper ny. Jag hade aldrig tänkt mig att köpa en ny bil, men den här är prisvärd, och vi planerar att ha den tills den är redo för skroten. Vi är inga slit- och slängpersoner, och vi har gjort nogrann research inför våra beslut. Vi gör vad som är rätt för oss och vi är så otroligt glada att vi kan.
 
Sedan flytten hem till Sverige så tog det några månader innan sambon jobbade över huvud taget. Han gjorde mycket på vårt företag och hade en tuff första tid i Sverige. Vi har levt på min lön fram till oktober. Min lön från ett deltidsjobb i butik. Vi har startat företag och det har visserligen gett inkomster eftersom det gått bra, men vi har inte tagit ut någonting i lön utan vill köpa in allt vi behöver till företaget först. Vi räknar med att kunna ta ut lön i vår. Våra sparpengar gick alltihop åt under sommaren till flyttlasset, som kostade mer än femtontusen mer än beräknat på grund av olika försenings- och tullavgifter. Vi låg i dispyt med vår förra hyresvärd som kostade mig tjugofem tusen kronor, och sambon ca tio tusen kronor. I oktober fick sambon ut delar av sin första lön, och nu får han ut full lön. Vi har haft en jäkla sommar ekonomiskt, framförall eftersom att ingen av utgifterna vi hade var planerad utan allt kom med kort varsel. Avgifterna från flyttlasset fick vi tre dagar att betala. Så första tiden var sjukt tuff, men det har gradvis blivit bättre och just nu känns det fantastiskt. Vi har en ljus horisont framför oss.
Examen. Den mössan kostade bara en hundralappoch kändes mer prisvärd.
 
När det kommer till ekonomi finns det några enkla metoder för att leva hälsosamt. Följer man dem blir man lycklig med den ekonomiska biten. Ekonomi är det som stressar mig allra mest och därför är det jätteviktigt för mig att ha kontroll. Jag tittade mycket på lyxfällan som ung och det har säkert också gjort sitt. Det enda lån jag i dagsläget har är mitt studielån. Min pappa sa en gång att de enda lånen värda att ha är studielån och bostadslån. Jag håller absolut med om det, men beroende på lån kan jag känna att billån är okej det också. Så länge man är medveten om vad räntan kostar och man tycker att produkten är värd det i slutet, så har jag ingenting emot avbetalningar. Men dolda räntor är det farligaste som finns, och att köpa något på avbetalning är ofta det allra dummaste man kan göra. Till jul är det många som tar kreditskulder för julklappar. För oss blir julklapparna få i år, men det är okej. Vi håller fortfarande på att repa oss från i somras, så vi kan inte lägga massor av pengar på julklappar i år. Det får bli en, genomtänkt sak per person, typ. 
 
Så mina råd kring en hälsosam ekonomi är:
 
1. Undvik avbetalningar och ränka alltid ut räntorna när du funderar på att köpa någonting på avbetalning. 
 
2. Så fort du får ett lönebesked, sätt dig ner och gör en månadsbudget. Fundera på vilka utgifter du kommer ha den här månaden. Ibland är det tandläkarbesök, bilskatt, trängselskatt eller julklappar. Olika månader är det olika saker, utöver dina fasta kostnader såsom mobil, boende, internet och mat. När man räknat på vad allt kommer att kosta, kan man besluta vad man vill göra med det som blir över. Jag brukar alltid spara en del, och sätta den andra på ett konto för oförutsedda utgifter. Sparkontot rör jag inte. Det andra kan jag använda för att t ex köpa någonting spontant (typ TV, som vi gjorde i somras när Maxi hade rea).
 
3. Kolla igenom dina köp och se vad du faktiskt lägger pengar på. Ofta tror man att man lägger mindre än vad man gör på shoppning, godis eller resturangbesök. Sambon lade förrförra våren jättemycket på resturangbesök och fick en smärre chock när han insåg det. Jag lägger ofta för mycket pengar på godis. Vilket också gör att jag ger mig själv godisförbud då och då. Alla har vi ett "guilty pleasure" som vi kan råka lägga pengar på utan att tänka på det. För vissa är det smink, andra kläder, några bildelar och vissa fika på stan.
 
4. Övertrassera inte. Det bästa är att inte ha kreditkort över huvud taget, men ibland måste man ha det. Som t ex när jag gick i skolan, var jag tvungen att ha ett kreditkort eftersom skolan inte tog svenskt debitkort. Jag stängde av det när jag flyttade hem till Sverige igen, men nu har jag det ändå eftersom jag behövde betala en avgift till skolan. Dessutom tänker jag ta några klasser till Online, och för att betala dem behöver jag kreditkort igen. Men kreditkort behöver man oftast inte ha, och har man dem, behöver man inte använda krediten. Bäst är om man aldrig rör den. 
 
5. Spara alltid någonting varje månad. Om det så bara är en femma. Att ha ett sparande ökan självförtroendet och får en att må bättre. Som lägst har jag sparat en hundralapp varje månad. Sedan vi kom till Sverige, och vi båda två har levt på min lön, har jag sparat 300kr/månaden. Det är kanske inte alls mycket, men det känns så himal skönt i själen. Som mest har både jag och sambon satt undan 5000kr i månaden. Det vore ju en dröm att kunna göra det, och kanske kan vi det igen någon dag. Men så länge man sprarar någonting, mår man bra. 
 
6. Jämför dig inte med alla andra. Ekonomi är känsligt för de flesta och alla vill låtsas att dem har det bättre ön vad dem har, eller att det är någon annans fel att det är dåligt, om den är riktigt usel. Få tar ansvar för dålig ekonomi och säger "jag prioriterar alkohol, cigratter och skräpmat framför ekologisk mat" eller "jag lägger gärna 1500kr/månad på fina naglar och smink, men ekologisk mjölk för 14kr istället för vanlig mjölk för 12kr, det är för dyrt". De flesta skyller dålig ekonomi på låga inkomster, när det i de allra flesta fall handlar om höga inkomster. Skuldbelägg aldrig någon med dålig ekonomi. Det finns allt som oftast en anledning bakom en riktigt usel inkomst. Ofta en sjukdom eller ett handikapp, en världelös uppväxt med dåliga förebilder eller helt enkelt en kass relation där man blivit lämnad med skulder och ansvar för barn eller liknande. Jämför dig inte. Få är ärliga med sin ekonomi, så bry dig inte om att jämföra din med andras. 
 
Lycka till med era ekonomiska beslut!

När jag listar tio saker som gör mig glad

Internet svämmar över med listor. Jag läste en "surhetslista" för ett tag sedan och tyckte att det nog var den mest värdelösa listan man någonsin kunde göra. Jo, visst är det lite intressant att se hur olika man tycker och tänker om olika saker, men generellt, varför lägga fokus på någonting som gör en sur? Så jag tänkte pigga upp mig själv här i höstmörkret med en solskenslista, en lista på tio saker som gör mig glad. Och till den tänkte jag servera tio bilder jag blir glad över att minnas.
Zion National Park / Sealion by HWY1
 
1. Chailatte! Finns det någon godare höstdryck?! Vintrig och god när den serveras varm, och lagom julig.
2. Rumpvärmare i bilen. Vardagslyx! Den kan jag ha igång året om, efter en riktigt hård dag, men den gör sig allra bäst på vintern och hösten, när man kommer in efter att ha andats iskall luft och insett att man tagit på sig aningen för tunna kläder.
 
Church in Carmel / Annie Brickman shooting weddings!
3. När någon annan gör kaffe åt en på morgonen. Så fint och så underbart att det inte är klokt. Sambon är en pärla på att skämma bort mig lagom ofta med denna lilla vardagsromantiska handling. Mina föräldrar är också riktigt duktiga på det här när man är hos dem, eller har dem på besök! Att få kaffe serverat gör mig superglad.
4. Att titta på kattungen som lyckas göra det mest trivala föremålet till världens roligaste leksak. Vem behöver TV när man har en kattunge i huset? Har man ingen kattunge hemma finns det fullt med underbara videos på nätet som man kan fnittra åt i timmar!
Road in Zion National park / A California Pier
5. Internet. Att kunna ringa, se eller skriva med människor på andra sidan jorden på datorn gratis, när man vill. Man behöver aldrig känna sig ensam eller känna att vännerna är långt borta så länge man har internet!
6. Fika. Särskillt i höstkylan. Man kan inte fika för många gånger! Att bara få sitta ner en liten stund, dricka något varmt, knapra på någonting och helst småprata med någon... det är verkligen någonting av det bästa jag vet!
Winery in Cali / Zion National Park
7. När man inser att man tar tillvara på dagen. När man verkligen njuter av att se höstens vackra färger eller gnistrandet av frosten på grässtråna. De här årstiderna. Jag har verkligen saknat dem. Jag njuter i fulla drag av hösten och den allt mer närvarande vintern. Hala vägar? Stressa inte utan ta det lugnt och försiktigt, så är det inga problem. Kall? Ta på dig mer kläder, så är det ingen fara. Hösten är min favoritårstid och alla andra årstider kommer tvåa med sina olikheter. Det har verkligen inte ändrats sedan åren i varma Kalifornien, tvärtom!
8. Att ha djur. Vad jag har saknat det! Nej, det var inte alltid så kul när Hollie var liten och väckte en mitt i natten så man fick rusa ut i regnet och låta henne kissa klockan tre på morgonen, men nu när hon är stor och sover hela natten, kan hålla sig timmar i sträck och har tappat de där hemska valptänderna är vardagen full av gyllene stunder av skratt, lek och mys. Kattungen ger mig fortfarande rivsår, men numera sover även han oftast om nätterna, vilket även tillåter mig att få sova hela nätter... men även mitt i det tuffaste är alla plågor glömda när dem kryper upp i knäet hos en. Djur alltså. Så underbara.
Sambon på äventyr med mig i Jämtland / Räven som bodde på rastplatsen i höstas.
9. Att hjälpa folk. Det är så otroligt roligt att bara vara snäll. Folk blir så förvånade och glada. Det är kul. På deltidsjobbet i butiken kan jag då och då plocka ihop kundens saker i påsen direkt, erbjuda mig att bära ut till bilen eller bara önska någon en härlig dag för att få se dem le. Om jag är i en butik jag inte jobbar i hjälper jag gärna till där också. Kan fronta en hylla fint när jag ändå tar vad jag ska ha, eller plocka bort kartonger som är i vägen. Jag gillar att hålla upp dörrar för folk eller erbjuda mig att gå iväg med deras kundvagn när jag ändå ska åt det hållet, vad det än nu må vara, småsaker. Att se någon le är belöning nog och det får mig att må bra, att veta att jag just gjorde deras dag en aning bättre. 
10. Att ha en sambo. Sambon. Att ha någon man delar sitt liv med är verkligen det mest magiska man kan uppleva. Pojkvänner är säkert okej det också, men jag har aldrig varit bra på det här att träffas, hitta på saker och dejta. Det är mycket lättare för mig att bo med någon. Vi delar på det trålkiga och gör det roligt ihop. Vi stöttar varandra och umgås mycket mer än vad vi annars skulle ha hunnit med mellan våra olika intressen. Att bara ha någon där, även om man inte gör samma sak, är så otroligt mysigt. 
 
Vad gör dig glad?
Scrolla ner mot det förflutna