När man unnat sig någonting

Det var alla hjärtans dag, och Maxi sålde tulpaner för trettio kronor. Jag skulle egentligen bara hämta ut ett paket, men det var en sådan dag då hjärtat dansade fram och huvudet var fullt av drömmar. Jag såg tulpanerna och visste att jag inte skulle få några blommor, eftersom min sambo inte skulle komma hem än på några dagar, så jag bestämde mig för att köpa dem själv. Jag höll just på att tillfriskna från influensan och det kändes som ett fint sätt att piggna till. Så med mitt stora, rosa paket i kundvagnen vandrade jag in i butiken och kom ut med det som de flesta andra kom ut med den dagen: cholad och blommor. Men istället för en romantisk kväll, såg jag fram emot en mysig stund med en inredningstidining för första gången på flera månader. För mig är livskvalité en kopp te eller kaffe, en mysig plats att sitta på, och en inredningstidning. Jisses, det känns som om en evighet har gått sedan dess, men det är ändå bara en dryg vecka. 
Och just idag hade jag den mysigaste platsen någonsin att sitta på. För i paketet låg ett överkast! Jag har letat i veckor efter ett bra överkast, ett som inte är för ljust (så att smutsiga hundtassar lämnar för synliga avtryck) eller för mörkt (så att inte hela rummet känns dystert när man bäddat) och som har någon form av struktur eller mönster så att djurhår inte syns så tydligt. Det visade sig vara svårt att hitta ett sådant överkast till en så stor säng. Jag ville dessutom att överkastet skulle nå över hela sängen nästan ner i golvet, så att vår härliga katt inte kan vässa klorna på vår nya säng. Tillslut hittade jag vårt överkast på internet, så jag fick vänta ännu längre på att få hem det. Men det var helt klart värt att vänta på. Mitt nya favoritställe är numera sängen, där jag kan krypa upp och i ljuset av sänglampan läsa en bok eller en tidning med katten i knäet och hunden vid fötterna.  
Jag kommer att sakna det här rummet när vi flyttar, förhoppningsvis senare i år. Vi letar hus och hoppas ha råd att köpa ett i slutet av sommaren eller i början av hösten. Längtan är större än någonsin nu efter att jag varit borta hemifrån några dagar och hjälpt en av mina bästa vänner flytta. Att flytta är underbart. Jag har alltid älskat nystarter. Att se nya möjligheter. Att börja om. Jag längtar efter att flytta till mitt och sambons första helt egna boende, men samtidigt så känns det bra att inte stressa med det, att låta det ta tid. Och vi bor verkligen fint under tiden. De här månaderna, medan vi letar och tittar på andra boenden, kommer att bli riktigt mysiga. I skrivandets stund sitter jag på färjan hem till Gotland igen efter några dagar utan internet, efter att ha sovit bland flyttkartonger och skrattat bland tapetrullar och isärskruvade möbler några dagar. Jag känner mig mer taggad och mer längtansfull efter att komma hem till Gotland igen, till sambon och till drömmarna. Det är underbart att ha något att drömma efter, längta till... och att sträva efter.
Vi har jobbat hårt för att göra sovrummet fint, och det ska bli så himla kul att lägga samma kraft och energi på ett hem som är enbart vårt, att älska, vårda och förvalta tillsammans, att bygga en familj och en mer beständig tillvaro i. Det ska bli så skönt att återvända hem, till internet och till vardagen. Till sambon. Ha en fin helg!

När man varit på husvisning igen

Jag älskar att gå på husvisningar. Idag var jag och sambons mamma och kikade på ett hus som låg bra till, men som invändigt var något av en färgexplotion. Min sambos svärmor mejlade mig om det och kallade det "hemskaste på länge", vilket jag absolut höll med om. Men informationen om det verkade lovande, så jag beslöt mig för att titta i alla fall. När man köper hus ska man ju inte haka upp sig på tapeter eller färg. Det spelar ingen roll ifall sovrummet är limegrönt, fasaden algfärgad eller om gården svämmar över med skräp... sådant går att ändra. Just det här huset tror jag är en oslipad diamant. Det var fullt av roliga vinklar och vråer, men delar såg ut som ett fall för arga snickaren. Det var mycket halvfärdigt, och en del saker var helt klart fuskbyggen... typ, köket. Mäklarens fotograf har verkligen gjort ett bra jobb att få det att se fint och bra ut på bilderna. Jag ska skicka dit sambon att titta på det också, när han kommer tillbaka.
Stort, rymligt dubbelgarage och originaldetaljer inne i huset.
 
Det fanns några fina fördelar med huset. Tomten var stor, läget lagom lantligt och det fanns gott om biytor. Det var högt i tak inne i huset och om man bara bygger klart altanen, kommer den bli en underbar plats för grillkvällar och morgonkaffe. Det fanns en lägenhet över garaget som vore toppen för långväga gäster. Men sedan var trädgården väldigt våt och igenvuxen, en hel del småhus på tomten var fallfärdiga och nästan hela tomten varbelamrad med en massa skrot... huset hade genomgått flera påbörjade projekt som inte slutförts. Men det var inte värre än att jag skulle kunna tänka mig att ta tag i det. För rätt pris. Det här är absolut inget jag skulle ge mig in i en budgivning för. Och jag tror att det kommer att bli budgivning. Utgångsprist är bra, och flera verkade intresserade.
Det är i alla fall kul att gå och kika! Antagligen blir det husköp för oss senare i år. Det är i alla fall målet!

När man är på benen igen

 
Jag ska strax till deltidsjobbet men först sitter jag i köket och tar en kopp te med djuren. Jag kan inte låta bli att skratta lite, först åt katten som promt ska ligga på tidningen innan jag lyckas övertyga honom att mitt knä är minst lika mysigt. Sedan åt tidningen i fråga. En karaff med gul botten. Tydligen vill man betala nästan 500kr för att ha en karaff som ser ut som om man inte diskat den ordentligt. Och denna anses vara häftig nog att plats i en inredningstidning? Ibland undrar man om designern över huvud taget tänker. I det här fallet känns det som flera personer inte tänk efter särskilt noga. En sak är i alla fall säker... till det här hemmet kommer det inte in karaffer som ser ut att ha intorkad whisky i botten. Vi kan torka våra egna whiskygula fläckar om vi nu skulle tycka det vore vackert... gratis. 
 
Nej, nu ska jag ta ut hunden en sväng innan det är dags att åka. Ha en fin vecka på er! Jag ser fram emot den här veckan. Sambon kommer hem om några dagar, och jag har fått tillbaka energin! Det blir husvisning senare i veckan och ute skiner solen. Livet kan inte bli mycket bättre än det är just nu.
Scrolla ner mot det förflutna