När man varit sjuk

 
Jag ber om ursäkt för tystnaden som rådit, jag råkade ut för en förkylning och har legat i sängen tre dagar med Netflix som sällskap, och Sims 4! (Nej, tyvärr är jag inte sponsrad av dem, men jag önskar att jag vore!) När jag var yngre spelade jag både The Sims, The Sims2 och The Sims 3. Under The Sims 2-eran var jag en riktig nörd som laddade ner en massa och skrev en The Sims-Historia på Sims forum som fick fina betyg, då jag efter att min dator totalkrashat och jag fick installera om det, sörjde min familj så mycket (haha) att jag inte ville skapa någon ny, istället läste jag dem "bekymmer" som Simsskaparna skapat i Skönköping.

När Sims 3 kom ut tyckte jag att simmarna var fula och trista, mest invecklade och det var mycket roligare att bygga, för där var möjligheterna så mycket större. Men jag tröttnade och slutade eftersom det inte var kul att spela. Och så kom Sims 4 och jag ville inte prova, för jag vet hur mycket tid jag kan lägga på Sims om jag tycker om det. Men nu blev jag sjuk och en mycket snäll vän lät mig prova hennes simsspel... ja, jag stängde ner när huvudvärken blev för jobbig, men annars spelade jag nonstop och sambon jäklades med mig och kallade mig Simsnarkoman. Så nu när jag är frisk har jag givit mig själv spelförbud tills jullovet... förhoppningsvis kan jag hålla det, för Sims 4 var verkligen underbart, även om det fortfarande är nästan bara ett grundspel. Gulliga, personliga simmar och ett fantastiskt byggläge (fast man inte får bestämma färger längre, vilket suger). Så, med detta inlägg ville jag bara berätta varför det varit så tyst här de senaste fem dagarna. Tre och en havl av dem tillbringades i sängen, en halv dag var jag på äventyr och en hel dag fick jag ta ikapp en massa skolarbete.
Och jag skapade min familj som jag förlorade i Sims 2 och jag tycker nog lika mycket om den som jag gjorde om familjen jag hade innan datorn kraschade. Datorspel är livsfarliga, för man fastnar verkligen!

När man gjort det igen

Jag är alldeles för ivrig för mitt eget bästa, tackar ja till på tok för mycket. Nu sitter jag och försöker göra en läxa och det går inget bra (Create the 'hero frame' from an imaginary frame in a Graphic Novel - men vad är en Hero Frame?) och jag har tre fotograferingar från de senaste dagarna som väntar på att redigeras och skickas iväg, några äldre jobb och mer läxor och nya jobb som kommer upp, och så mer saker jag lovat bort mig på. Vart tog all den där tiden vägen som jag trodde att jag skulle ha? Haha, ja, det blir ju aldrig som man tänkt sig. Planerar en riktigt lugn vecka nästa vecka för att hinna ikapp igen. Och jag har tackat nej till några saker i helgen. Så, jag börjar kanske lära av mina mistag. I alla fall lite...

När man visar sitt projekt

Det här är vad jag pysslat med till och från de senaste dagarna. Ett laptopbord att ha i sängen (eller, som min roomie sa, att tinga sambon att komma med frukost på sängen till mig på, haha) så att hjag kan sitta där och jobba. Nu när det är så varmt är det inte direkt är ett allternativ men just den här morgonen, just idag, är det svalt och molnigt ute (22 grader och skugga) och jag känner mig lite krasslig och njuter av att, trots att det inte är helt klart, inviga bordet.
Så här sitter jag alltså. Bordet är lagom högt att korsa benen under, och att dra upp täcket. Ett par centimeter för högt för att vara helt ergonomiskt, men jag sitter ju inte och skriver så mycket, och när jag ör det trycker jag bara ner det lite och lutar det, och så blir det riktigt bra ändå.
Hela anledningen till att jag kände att jag behövde ett bord (mer än att jag var rastlös och behövde bygga någonting) var att mina hårddiskar ejectades hela tiden när jag hade dem liggandes på täcket, och sambon skällde på mig och sa åt mig att inte sitta i sängen med hårddiskarna. Men jag behöver hårddiskarna för att jobba, och det är så mysigt att sitta mitt emot TV:n och ha någonting på i bakgrunden!
Det enda som är kvar att göra är att vaxa ytan, men det stod på att det skulle torka i sju dagar och jag var för ivrig och ville använda bordet redan nu. Så det får vänta lite, bara lite. Och när jag fotade bordet i sängen insåg jag att det har samma fina färg som en av favoritramarna jag köpte förra året. Dem där ramarna kommer åka med hem till Sverige när min tid här är slut. Men bordet kommer få bo kvar i USA, och avnjutas fult ut medans tid är.
Och jag är lite halvkrasslig och låter klockan gå medan jag i bakgrunden ser "North & South" för tredje gången den här helgen medan jag bloggar och redigerar. Jag ska ta det riktigt lugnt idag och hoppas att förkylningen inte bryter ut: flera av mina vänner är sjuka och jag har ont i halsen för andra dagen i rad. Är det inte lite kul att det kallas förkylning, fastän man lika gärna kan få det när det är 30 grader varmt?
Inga mer ejectade hårddiskar!
Scrolla ner mot det förflutna