När Visby åter förtrollades bakåt i tiden

Varje sommar, en vecka om året, händer någonting magiskt. Visby trillar delvis hundratals år bakåt i tiden. I somras hann jag nästan inte uppleva det, men till min stola lycka hölls det en julmarknad över en helg då delar av staden återföll i forntiden. En allt för liten del, en alltför kort stund. Men något att se fram emot.
Det var en underbar stund, i alla fall, om än alltför litet och alltför utspritt för att kännas som ett bra event. Men vi kunde i alla fall vandra mellan stånden och njuta av de få som kom med medeltidskläder. Vi hade inget varmt nog och var klädda som vanligt, till min besvikelse. Jag hade hoppats på att hinna klart med en mantel, men jag lyckades sy tvärfel och hade inte tid att sprätta upp och sy om igen.
Vi njöt av att äta pannkakor tillagade över öppen eld och av att se de duktiga svärdskämparna duellera mot varandra framför en av Visbys alla kyrkoruiner. Det är lite underligt, att något som en gång i tiden antagligen var strängt förbjudet (att dra och korsa svärd vid kyrkdörren) och förknippat med fara, numera är ansett som exotiskt och vackert.
Nu när jag ser tillbaka på dessa bilder, som blivit liggandes på datorns skrivbord i brist på energi, glädje, ork och kreativitet, känner jag hur det pirrar svagt i maggropen av längtan. Efter att färdigställa den här manteln jag påbörjat och besöka årets medeltidsvecka, den som är på sommaren och är så mycket mer.
Förra året var så tungt, så grått och så tufft. Alla år är tuffa. Alla år har sina motgångar och sina svårigheter, men också sina glädjeämnen och sina lyckliga dagar. Varje år har en vår och en höst, en sommar och en vinter. Det är så livet är. Det finns alltid problem man måste lösa, och när dem är lösta fokucerar man på nästa. Men just nu har jag styrkan att njuta av bekymren istället för att stressa iväg från dem mot nästa. Jag längtar efter sommaren och medeltidsmarknaden. Men jag njuter av att det är lång tid kvar tills dess.
Kanske hinner jag till och med färdigt med min mantel...

När Maiko hittat ut ur huset

Bilder från min intagramigår: premiären av Maikos uteliv! Han kastrerades förra veckan, fick ett halsband med reflex (bjällran lyckades han få av och slarva bort på några timmar) och skulle bara läka ihop innan det var dags för honom att få hänga med ut. Så igår kände jag att det var dags, solen sken och det var så mysigt ute. Så jag ställe upp dörren och bar ut honom på gräsmattan. Hollie var märkbart fundersam över att han var där, men efter en halvtimme hade även hon vant sig. Han har ju lyckats smita ut tidigare, så det var ju inte helt hans första utomhusvistelse. Och husse har ju tagit med honom på axeln under korta hundpromenader. Men nu ska han få gå ut! Han tyckte om det. Nästan två timmar var han ute, innan han självmant kom in och däckade i mitt knä. Livet med djur har sina underbara stunder. Även för djuren!

När man lyser upp skuggorna

Sambons kommentar när vi klev ut ur huser dagen efter vi fått tillträde, var hur mörkt det var där. Huset ligger med en skog bakom sig, en glänta och mer skog framför. Många buskar och växter pryder trädgården, och när sommaren kommer, så kommer också deras lövverk skugga huset än lite mer. Då vi har en hund som går ut en hel del behöver vi också ljus för att hålla koll på henne. Men framförallt är det hemtrevligare att komma ut i trädgården om natten om det finns belysning där. 
Så jag har placerat ut alla solcellslampor jag köpte förra sommaren, och även köpt ett nytt ljussystem som lyser upp buskarna och ingången. Jag köpte även ett par glödlampor med ljussensor, som tänder sig själva eter skymningen. Så nu är trädgården inte längre skrämmande för den som inte tycker om mörker, snarare mysig. Jag och Hollie spenderade mycket tid där i helgen, jag med att gå omkring och njuta och hon letade rabbisbajs i mossan. Mörkret skrämmer inte mig. Mörker är enbart frånvaron av ljus, och som fotograf är mörkret min vän. I mörkret har jag kontroll, medan i dagsljus är det ljuset som kontrollerar mig. Men det är inte alla som tänker och känner som jag, så nu är huset mysigare för dem som kommer på besök. Och med skymningsrelä, ljussensorer och timers, sparar vi så mtcket ström som möjligt. För smakar det så kostar det ju. LED:lampor och att systemen stängs av när dem inte behövs gör det hela mycket mer ekonomiskt. Mysigt för både öga och plånbok!
 
Ett tips om ni köper billiga solcellslampor på Rusta, Ö&B, Jula eller Claes Ohlsson är att inte slänga dem när dem slutar lysa. Billiga lampor har ofta billiga batterier. Dem tål inte frost, så ta in dem när det börjar bli kallt. Byt ut batterierna mot uppladdningsbara batterier och era lampor håller i många år. Bättre för miljön!
Så här ser entrén ut på kvällen!
Scrolla ner mot det förflutna